Lyckan

Hallon
Hallon

Jag har alltid drömt om en trädgård.

Men jag satte mitt eget glastak till för några år sedan. Nu har jag en trädgård och vilken lycka! Hallonens årsskott kom tidigt och de dolde de mogna hallonen, faktiskt trodde jag ett tag att det var ett dåligt hallon-år. Men inte! Ikväll skulle jag plocka de som jag kunde hitta och det visade sig att det finns gott om hallon.

Fina och stora hallon dessutom.

Ja, det är lycka.

Annonser

En dag mitt-i-mellan

Grillat i sommarvärmen
Grillat i sommarvärmen

Igår var Sara & Co här för mat. Janne också förstås.

Det var ovanligt mycket ”det var gott” och ”supergott” jag fick höra. Härligt. Speciellt för mig som först de senaste åren har lyckats med mat. Egentligen borde man får njuta av livet betydligt längre än vad jag har gjort, å andra sidan är jag en mycket lycklig och tacksam människa och har varit så de senaste åren.

Jag har sovit gott och ska bara hålla på med trädgården och läsa idag.

Det blir en skön dag mellan två mer stressiga dagar. Igår gick jag en promenad med Lady, putsade fönster, rensade ogräs i landet, gallrade i landet (funderar på hur jag tänkte jag när sådde frö av de rotfrukter jag inte har en aning om). Nåja. Jordgubbarna ger en stor skörd i år och hallonen är på gång. Mina blommor ser ut att bli fina, däremot tycks min nya rabatt under snöbolls-trädet inte riktigt vilja bli som jag tänkt.

Klätterkrassen har tagit över i två stora krukor.

Jag hade tänkt mig en vacker krasse som fint ”ramlar” ner från krukan med en vit pelargon i ena och en änglatrumpet i den andra – fast det är bara stora och fantastiskt vackra blad av krasse i båda. Min solros tar sig, jag är ju med i en tävling på jobbet. Jag försöker låta barnen kissa på den när de är här.

Men…idag är det bara jag, Lady och trädgården.

Jannes barn kommer i morgon så då ses vi inte mycket när de är här. Men i kväll kommer han och vi ska äta rabarberpaj. Han måste handla tills det att barnen kommer, så vi äter var och en för sig. Vi har en veckas ledigt ihop – jag och Janne. Han har sagt åt sina barn att de är välkomna hela sommaren utom just den veckan. Nu visar det sig att barnen bara kan komma den veckan och jag försöker få honom att ändra på ”vår vecka” och låta dem komma för att jag inte ska bli en ”jävla kärring som gör att vi inte får träffa pappa”. Men Janne tycks hålla fast vi att vi ska ha en vecka tillsammans han och jag. Frågan är om det är så himla bra? Å andra sidan är det den enda vecka vi har ledigt ihop och sett från andra sidan har vi mycket andra dagar tillsammans. Jag har i alla fall gjort ett försök (flera försök) att han ska ändra sig, men han håller fast vid sin inställning.

Nu ska jag sätta fart på dagen genom att sätta mig ner och läsa lite innan en dusch.

Kärlek!

PS På bilden har jag min nya blus! Vit, bomull, kortärmad och med broderier på (maskinbroderat förstås).

Mitt eget land

Plattor i landet

Sedan jag var liten har jag velat odla.

Jag minns att jag i sjuårsåldern fick lite fröer, men det krävs även lite kunskap om att vattna, göda och gallra. Längtan har alltid funnits där. När jag och Sara bodde i vår senaste gemensamma bostad hade jag turen att få en pytteliten gräsmatta på köpet. En kväll kom Sara hem och fick se mig där ute, hon sa ”här går du och skrotar och är lycklig”.

Det där stämmer fint.

Jag blir lycklig när jag får rensa ogräs, plantera och drömma. När jag flyttade hit fick jag en stort gäng plattor av grannen tvärsöver gatan. Inte för att jag visste vad jag skulle ha dem till men jag och Janne slet med de där tunga fyrkanterna.

Nu är de flesta i mitt land.

De bildar fina gångar och jag älskar det. Det jag har lärt mig och som förvånar mig är att jag upptäckt konsten att vänta. Nåja, lite i alla fall. Senast jag lade plattor i landet tänkte jag att nu vet jag inte hur jag ska göra. Det blev bra på det sättet.

När vi grävde nya potatislandet kom jag på hur jag skulle göra.

Nu är det en ny gång. Den slet jag med i går för var platta väger mycket. Ok, jag fick offra lite jord (jag hade en rad med för av gulbetor där), men det är det värt. Jag odlar för att det är kul och jag vill att det ska vara vackert.

Snart har jag hunnit i fatt.

Det stora växthuset får vänta. Nu känner jag att det bästa är att hand om det jag har och få in en rutin. Fast nu ska jag sitta ner och läsa en stund. Kroppen har fått sig små kickamockor av allt bärande i går, axlarna värker och kroppen är trött.

Kärlek!

Trädet

Trädet

Jag går förbi det här trädet var gång jag väljer Hälsorundan.

Det är många tankar var gång jag ser det. Hur gammalt är det? Lever det något alls? Med mig på promenaderna har jag förstås Lady. Alltid. Hittills. I kväll tar Janne henne med hem till sig för hon kan inte vara ensam från 7.15 till det att jag kommer hem vid 17-tiden. Trist men sant. Jag önskar att hon var med mig jämt.

Kanske bygger Janne en liten hundgård till sommaren.

Det hade varit fint. Att sedan isolerar ena halvan av garaget (eller hela) hade varit bra både för en hund-bod och för mina växter som kunde övervintra där. Jag har ännu inte beställt växthus, det är en halvmeter snö – minst – och inga förberedelser har gjorts. Det får bli ett växthus men jag kommer antagligen inte att kunna odla något där i år. Istället satsar jag på nästa säsong och siktar in mig på alla blommor jag tänkt ut på framsidan.

En nyfikenhet finns på hur det ska kännas att kunna pyssla i trädgården varje dag.

Slippa komma hit och se gräset en halvmeter högt efter två veckors frånvaro, istället kunna klippa flera gånger i veckan och rensa ogräs som avkoppling. Vattna, göda och rensa – vilken fröjd.

Men nu ska jag sticka lite på Walles mössa.

Snart kommer Janne och vi ska umgås i någon timme.

Kärlek!