Mitt eget land

Plattor i landet

Sedan jag var liten har jag velat odla.

Jag minns att jag i sjuårsåldern fick lite fröer, men det krävs även lite kunskap om att vattna, göda och gallra. Längtan har alltid funnits där. När jag och Sara bodde i vår senaste gemensamma bostad hade jag turen att få en pytteliten gräsmatta på köpet. En kväll kom Sara hem och fick se mig där ute, hon sa ”här går du och skrotar och är lycklig”.

Det där stämmer fint.

Jag blir lycklig när jag får rensa ogräs, plantera och drömma. När jag flyttade hit fick jag en stort gäng plattor av grannen tvärsöver gatan. Inte för att jag visste vad jag skulle ha dem till men jag och Janne slet med de där tunga fyrkanterna.

Nu är de flesta i mitt land.

De bildar fina gångar och jag älskar det. Det jag har lärt mig och som förvånar mig är att jag upptäckt konsten att vänta. Nåja, lite i alla fall. Senast jag lade plattor i landet tänkte jag att nu vet jag inte hur jag ska göra. Det blev bra på det sättet.

När vi grävde nya potatislandet kom jag på hur jag skulle göra.

Nu är det en ny gång. Den slet jag med i går för var platta väger mycket. Ok, jag fick offra lite jord (jag hade en rad med för av gulbetor där), men det är det värt. Jag odlar för att det är kul och jag vill att det ska vara vackert.

Snart har jag hunnit i fatt.

Det stora växthuset får vänta. Nu känner jag att det bästa är att hand om det jag har och få in en rutin. Fast nu ska jag sitta ner och läsa en stund. Kroppen har fått sig små kickamockor av allt bärande i går, axlarna värker och kroppen är trött.

Kärlek!

Annonser

Trädet

Trädet

Jag går förbi det här trädet var gång jag väljer Hälsorundan.

Det är många tankar var gång jag ser det. Hur gammalt är det? Lever det något alls? Med mig på promenaderna har jag förstås Lady. Alltid. Hittills. I kväll tar Janne henne med hem till sig för hon kan inte vara ensam från 7.15 till det att jag kommer hem vid 17-tiden. Trist men sant. Jag önskar att hon var med mig jämt.

Kanske bygger Janne en liten hundgård till sommaren.

Det hade varit fint. Att sedan isolerar ena halvan av garaget (eller hela) hade varit bra både för en hund-bod och för mina växter som kunde övervintra där. Jag har ännu inte beställt växthus, det är en halvmeter snö – minst – och inga förberedelser har gjorts. Det får bli ett växthus men jag kommer antagligen inte att kunna odla något där i år. Istället satsar jag på nästa säsong och siktar in mig på alla blommor jag tänkt ut på framsidan.

En nyfikenhet finns på hur det ska kännas att kunna pyssla i trädgården varje dag.

Slippa komma hit och se gräset en halvmeter högt efter två veckors frånvaro, istället kunna klippa flera gånger i veckan och rensa ogräs som avkoppling. Vattna, göda och rensa – vilken fröjd.

Men nu ska jag sticka lite på Walles mössa.

Snart kommer Janne och vi ska umgås i någon timme.

Kärlek!