Skapa något somrigt, testa en ny detalj – Sybingo19

nojd1nojd

Årets sybingo är det bästa.

Verkligen. Det har gjort mig så pepp på att sy. Jag har försökt, och lyckats hittills, att sy eller skapa något för varje ruta. Här kan bingobrickan skådas! Jag har deltagit några år på raken, men bara lyckats kryssa för enstaka ruta tidigare. I år siktar jag på full pott.

Kvar finns tre rutor och jag hoppas de blir klara till nästa vecka.

Jag siktar förstås på att vinna symaskinen, för jag inser att min enkla maskin har detaljer som jag önskar vore bättre, som exempel stygnplattan (tror jag det kallas) är för liten och det blir svårt när jag ska sy bredare än 15 millimeter. Ändå gillar jag min maskin.

Den har en speciell historia.

Men idag har jag sytt en somrig topp i trikå. Det var superroligt och inspirerande. I år har jag sytt rynk för första gången, först till kjolen som Helmers bästis har fått och nu till min topp. Kjolen till Helmers kompis kommer på bild så småningom.

Toppen?

Jo, jag har lärt mig både det ena och det andra. Vid något tillfälle fick jag ett erbjudande om att köpa trettio rullar med tråd i olika färger, vem vill inte ha massor av tråd? Jag köpte och samtidigt med det en symaskin. Jag hade ont om pengar som ensamstående mamma och därför var jag noga med att välja symaskin. Jag hittade en Bäst-i-test och köpte för mina sparade slantar. Självklart ville jag sy med en gång, jag hade längtar i hela mitt liv efter en symaskin.

Nåja, Bäst-i-test-maskinen kom och jag började sy.

Gång på gång gick tråden av. Jag mailade försäljaren som sa att de hade sålt tusentals med tråd i en sådan förpackning och ingen annan hade klagat. Jag sydde och till slut sydde jag och grät, det gick inget vidare. Efter tips provade jag med trådspänning och alla annat, men det fungerade inte.

Jag gav upp.

När jag köpte min stuga, där jag bor på heltid numera, åkte jag och köpte en symaskin för att kunna sy – men bara som att lägga upp gardiner och därför blev det en billig symaskin. Den fungerade! Helt underbart. I Skåne, där jag bodde på den tiden, stod symaskinen i en garderob och påminde mig om att jag var en usel sömmerska och att det inte var något för mig.

Idag sydde jag toppen.

När undertråden tog slut och jag skulle fylla på den var tråden slut på trådrullen och därför plockade jag fram ”billig sytråd, trettio rullar i olika färger”-asken. Och så gick tråden av gång på gång. Och igen och igen och igen. Tills det gick upp en snilleblixt, det var inte mig det var fel på och inte heller symaskinen. Tråden var av usel kvalité. Synd att den som sålde min första symaskin till mig erbjöd mig något sådant uselt.

Jag har lärt mig, när jag sydde toppen, att tråden är viktig. Köpt inte billig tråd, den är billig av den enkla anledningen att den är dålig. Sedan ser ni kanske att jag har vänt på tyget? Jag slog ett getöga på mönstret och måste ha fastnat på den enda och ensamma blomman i rapporten som var vänd uppåt…alla andra neråt. Jag hade redan klippt när jag såg felet, men en kompis sa att jag skulle se det som om jag stod under en portal av blommor som föll ner på mig.

Det är en fin tanke.

Och jag är så glad för min lärdom om tråden och om mönster, nästa gång ska jag dubbelkolla att blommor – eller vad som nu växer – är riktade uppåt.

Kärlek!

Skapa en accessoar – Sybingo19

harband.jpg

En av rutorna i Sybingo19 är ”Skapa en accessoar”.

Jag ska sy en kjol till en liten flicka, och av samma tyg har jag gjort ett hårband. Fast jag vill göra om det, spetsarna i slutet blev inte riktigt spetsiga. Det återstår att se om jag gör om det eller inte.

Det var det enda enkla i årets Sybingo.

Alla andra rutor har varit eller är en utmaning. Nu kommer Janne strax annars hade jag fortsatt att sy.

Kärlek!

Skapa något av loppismaterial, gör en remake – Sybingo19

skjortabaksidalinnelinnelinnebakevalinneeva

Min mamma älskar second hand.

Därför rekognoserade jag Röda Korsets affär i Nässjö. De som jobbade visade var jag kunde parkera och var jag kunde få in mamma i affären genom en handikapp-ramp, min mamma sitter nämligen i rullstol. När jag var där hade de halva priset på allt i affären.

Jag hittade en herrskjorta som jag betalade 15 kronor för.

Min tanke var att använda skjortan och sy mig ett linne. Jag tycker inte om när mina bh-band syns och bh måste jag använda, köpta linnen duger sällan för mig just på grund av det.

Jag kapade skjortan strax under ärmarna.

Sedan använde jag tyget i ärmarna till linning och lyckades få ihop axelbanden av tyger som blev över. Tyvärr är jag ingen van sömmerska och det som var superfint från början fick jag sprätta och sy igen och igen och igen.

Det viktigaste är nog att jag trots allt har lärt mig mycket under arbetets gång. Nästa gång, om jag gör om det här, har jag erfarenheten med mig. Till exempel sydde jag fast resårbandet bak och efter det upptäckte jag att axelbanden saknades…

Sedan rättade jag till det med axelbanden men hade inte sprätt tillräckligt och det blev lite si och så. Efter det upptäckte jag att linningen kunde jag väntat till slutet med, då hade jag redan sytt på linningen bak och det blev lite trixande.

Men, jag har ett linne som döljer mina bh-band, jag hade tur med tyget i skjortan för det var lätt och mjukt.

Nu kan jag kryssa för rutan ”Skapa något av loppismaterial”. Efter det ska jag ta mig en kopp kaffe och fundera om jag har någon chans att få alla rutorna ikryssade för jag vill gärna vinna den där symaskinen.

Skapa något i garn – Sybingo19

fjarilsvantar1.jpg

Fjärilsvantar i Rauma finull.

Mönstret kommer från Maja Karlssons bok ”Trettiofem vantar”. Är det något jag gillar är det att sticka sjalar och vantar. Det är avkopplande och meditativt dessutom inte större (nja…lite olika när det gäller sjalar) än att jag orkar repa upp och stick om när det blir fel.

Nu kan jag kryssa i rutan ”Skapa något i garn” – fast det hade jag ju redan gjort!

Kärlek!

Gör klart ett ufo – Sybingo19

projekt1

Här är min allra första tröja som jag stickade.

Jag var superglad när den var klar, det var via en KAL som jag äntligen fick till det.  Under många år, sedan jag var ung, har jag drömt om en islandströja. Nu hade jag äntligen stickat en sådan tröja och jag älskade färgerna. Däremot har jag inte använt den speciellt mycket eftersom den sitter åt runt halsen och på grund av det går jag och drar i halslinningen mest hela tiden. Det är inte speciellt bekvämt.

Därför bestämde jag mig för något år sedan att göra en kofta av tröjan.

Men eftersom ny teknik i handarbete är detsamma som en sorts oro att förstöra har jag dragit ut på det. Sätta saxen i en tröja, och dessutom utan att ha någon att fråga om jag skulle fastna på vägen. Nja…

Att delta i Sybingo är för mig detsamma som att få tummarna loss. Så jag gjorde det! Jag klippte itu min tröja. Först markerade jag  med garn, i en avvikande färg, där jag skulle sy och klippa.

kofta1-2.jpg

Sedan plockade jag upp maskor från framsidan på den blivande koftan och stickade resårstickning till en knappslå. Knapphålen blev halvbra, jag fick en fin kant där jag maskade av enligt tips från boken ”Egna modeller och fler detaljer” av Ulla Engqvist. Däremot lyckades jag inte få till det snyggt när jag lade upp nya maskor.  Å andra sidan blev det knapphål i alla fall!

I mina gömmor plockade jag fram en spets som min mamma köpt på loppis för många år sedan. Jag hade redan tvättat den, det vara bara att stryka och sy på. Spetsen var för att dölja den kant som jag klippt upp.

kofta5-2.jpg

Sedan återstod det roligaste! I mina gömmor har jag en burk med knappar. Det är ett fåtal som är likadana och det var inte lätt. Jag funderade ett bra tag, valde mellan att alla skulle vara ljusa eller alla mörka eller alla åt det rosa-röda hållet till.

Jag fick inte ihop det.

Här kommer ett bra tips: lägg ut på ett socialt forum och fråga hur andra hade valt. Det var nog flest som svarade att den mörka raden var finast, men jag hade fastnat för den ljusa. Ändå var det något som inte klickade, det var inte helt rätt.

Men så kom Lucienne, en god vän från Skåne, med svaret: sätt tredje knappen uppifrån i rosa och resten vita. Fast då kunde jag inte hitta någon snygg knapp och jag gav upp.

När jag valde knappar lade jag ut alla på ett stort pappersark, allt för att kunna hitta likadana knappar. Vid kaffedags satt jag framför högen med knappar och funderade på att sortera efter färg. När jag sedan, lite senare på dagen, gav upp hällde jag tillbaka knapparna i glasburken. Min tanke var att köpa en rosa knapp dagen efter – men då fick jag syn på en turkos och vips kändes allt bra igen.

kofta6.jpg

Det är inte mycket turkost i tröjan, men just vid andra knapphålet finns det något inslag. Där fick knappen hamna. Lycklig och glad och helt och nöjd. När Sybingo19 började visste jag inte vad ”stashen” var för något. Men nu känner jag till det uttrycket, det är istället för det svenska ”gömmor”.

Både knappar och spets är från mina gömmor.

Koftan är ett UFO som jag har vetat om hela tiden men helst velat glömma, nu är det en fin kofta och jag är  nöjd, den sitter fortfarande åt runt halsen fast det går att lösa genom att jag inte knäpper den knappen! Däremot önskar jag att jag hade köpt knappar istället för att ta de befintliga, som ändå inte räckte till. Jag hade velat ha dubbelt så många knappar för som det är nu så glipar det mellan knapparna när jag sitter ner. Det är ingen kofta som jag stolt tar på mig och går ut, snarare känner jag mig som en sunkig engelsk tant i medelåldern som hasar omkring i ett kallt hus.

Fast den värmer gott en kylig sommarkväll när altandörren står öppen och temperaturen är låg eller när jag går och lägger mig i ett kyligt sovrum samtidigt som jag är frusen av en eller annan anledning.

Koftan kommer jag att använda mycket här hemma, det är jag säker på. Trots allt är den fin med sin second-hand-fyndade spets som döljer klippkanten och med knappar som jag fått av min mamma (jag har en stor glasburk som är fylld av knappar).

Ok, här får ni en bild av den färdiga koftan.

koftan.jpg

Jag kan kryssa i rutan för ”gör en remake”, ”gör klart ett UFO” och ”använd ett material från stashen”.

 

 

Skapa på resande fot – Sybingo19

sticka2.jpg

Jag gillar inte att resa.

För mig räcker det att åka till Eksjö, som ligger knappt 3 mil från Bodafors. Det var vad jag gjorde för att kryssa i rutan ”Skapa på resande fot” i årets Sybingo. Eftersom jag körde bil själv gick det inte att sticka under tiden, istället gick jag till Lennarts café och köpte mig en kardemummabulle och en cappucino och satte mig ner med garn och stickor.

Det mesta jag gör är på egen hand.

Det är flera år sedan jag vande mig vid att sitta på ett fik, en bio eller resa på egen hand. Andra på Lennarts café kanske kollade och undrade, någon kanske trodde att jag väntade på en försenad vän, vad vet jag om det – själv njöt jag av att sitta i skuggan i högsommarvärmen och sticka på vanten ”Rand” från Maja Karlssons bok ”Trettiofem vantar”.

Kärlek!

Skapa en väska – Sybingo19

envaska2syenväsak

Det är någon vecka sedan jag kunde kryssa i rutan ”Skapa en väska” i året Sybingo. Jag gick förbi en tygaffär när jag var på kurs i Vadstena, de sålde mest gardintyg (att det ska vara så svårt att hitta en tygbutik, det är ju mycket lättare att välja om jag får känna på tyget), men där fanns ett linnetyg som jag köpte.

Förlagan till väskan var en liten mörk i tyg, den kändes rätt trist att ha på sommaren.

Jag är inte mycket för stora handväskor eller de som hänger på axeln, istället gillar jag de i stil med Gudrun Sjödens, den lilla mörka tygväskan alltså. Jag mätte och hade tänkt dekorera med en bit knypplad spets som jag hittat på second hand och som pricken över i:et skulle det vara en stor svart mullig knapp att stänga väskan med. Fodret sydde jag av ett tyg som jag köpt på Ikea.

Men i alla hast glömde jag spetsen och knappen var för stor för min knapphåls-pressarfot.

Nu är jag glad över att jag glömde bort spetsen och det fick bli en enkel knapp istället. Väskan har jag använt ofta, nästan varje dag om det har behövts. Jag är stolt över att ha sytt något som jag använder och gillar. Lärdom är att inte har för stor stygn-längd, det ska vara tätt mellan stygnen i det här fallet. Jag ser det som en lärdom och fortsätter att känna mig glad över väskan.

vaskanmedknapp
 
Här syns tydligt att jag har för långa stygn, tyvärr. Men jag älskar väskan och använder den nästan dagligen.