Dagarna

Dagarna
Dagarna

Onsdag.

Jag funderar mer och mer på hur det ska gå att jobba heltid. Inte för egen del utan mer hur jag ska orka med att vara social utanför arbetstid? Jag är ju van vid att jobba hårt, det är inga problem, men jag är också van vid att bara vara för mig själv när jag har avverkat ett arbetspass.

”Nu får du se hur det är”, sa Janne.

Som om jag inte jobbat heltid i hela mitt liv! Och dessutom alla skollov från det att jag gick i sjuan. Vi träffas inte speciellt ofta just nu, han jobbar och jag tar hänsyn till det, men när jag också ska börja på dagtid – hur ska det gå? När kommer jag att ha tid över till mig själv? Eller blir det en evig stress med att städa, tvätta, diska och fixa när det finns en liten stund över?

Å andra sidan får jag se, det är inget som jag kan oroa mig för redan nu.

Jag hade utan problem kunnat vara hemma resten av mitt liv. Njuta av brasan en kall morgon som i dag, läsa, promenera, laga mat, städa, tvätta, sy, sticka, passa barn, följa Walle till skolan, låta Helmer sova över – ja, allt det där som jag gillar. Men nu måste jag tänka på min ekonomi.

Tursamt är jag pepp på jobbet.

Jag ser fram emot måndagen. Lite av att vara ny på jobbet ställer inte stora krav på mig som person mer än att jag ska följa med och att jag ska vara trevlig. Jag har sju veckors utbildning och jag ska försöka vara på alerten och blir riktigt bra på mitt arbete.

Fast nu ska jag sätta mig med min bok.

Idag ska jag sortera kvitto. Jag har en mapp där jag stoppar ner alla kvitton (förstås inte mat, fika eller annat sådant) och vart fjärde år eller så måste jag sortera för då har mappen blivit för tjock helt enkelt. Jag ska gå igenom några mappar som jag har sparat idéer från olika intressen samt lite annat som måste göras.

Jag har en listan och den bockar jag av allt efterhand.

Ikväll kommer Janne och hämtar mig, vi ska se på film om jakt. Ibland tänker jag att jag är egoistisk, men det stämmer inte. Jag gör mycket för att vi ska vara tillsammans, jag fixar mat som han tycker om, jag går och lägger mig för han är trött och ska upp och jobba när jag kanske egentligen hade velat äta vegetariskt eller sitta uppe på kvällen och läsa.

Det kan jag förstås göra ändå, men om man är två måste man kompromissa.

Vi får se framöver hur vi formar vårt liv. Sambo blir vi inte i första taget, det finns olika anledningar till det. Jag skulle bli galen av att höra tv-ljudet varje kväll när jag bara vill ha tystnad – bara en sådan sak! Dessutom tror jag att hans barn föredrar att vi är särbo. Sara tycker vi ska flytta ihop, men det gör jag först när jag är helt säker på att vi kan samsas och att jag mår bra av det. Hur han mår av att bo ihop måste han ansvara för. Dessutom har vi det bra som särbos, det är fortfarande en förälskelse och jag både har kakan och äter den på samma gång. Det är perfekt att vara särbo i alla fall just nu.

Äh…mot bok och kaffe!

Kärlek!

 

Annonser