Midsommarafton

Janne och hundarna på midsommarafton
Janne och hundarna på midsommarafton

Jag vill öva på det där med kompassen.

Självklart hade jag ett förslag, men Janne föreslog ett annat och det tog vi. Först enkla stigar och grusvägar innan jag fick plocka fram kompass och karta.

Med hjälp av Janne tog jag ut riktningen.

Det är tur att jag är stark och tydlig för annars hade Janne tagit över. Nu sa jag till honom flera gånger ”ge mig en chans” och det fick jag. När jag tog sats över en liten bäck så gjorde jag en missbedömning. Jag hamnade i bäcken med gyttja upp till knäna. På alla fyra lyckades jag ta mig upp ur bäcken.

Nåja, jag kom rakt på stigen som det var tänkt att jag skulle finna.

Nu har vi ätit gott, druckit snaps och öl och båda är lite lummiga och hemskt trötta. Brasan är tänd och vi har plockat jordgubbar från mitt land. Tre liter obesprutade jordgubbar säger jag inte nej tack till Vispad grädde till det.

Nu ska jag slumra lite.

Kärlek!

Annonser

Kvällen innan midsommarafton

cropped-smultron.jpg

Det var till trist väder dagen började.

Fast jag åt frukost i lugn och ro och sedan satte jag igång med att städa köket. Ut med mattorna, dammvippan bakom elementet, putsa fönster, putsa krukväxter och så vidare. När jag var klar tänkte jag på mina regnkläder som jag köpte för flera år sedan. De är aldrig använda.

De packade jag ner igår men behövde inte nyttja.

Trots varning för lokala regnskurar, och att det var en grå och mörk himmel, kopplade jag Lady och gick iväg. Redan efter någon kilometer åkte regnkläderna på. Gul kappa och en gul sydväst. Tyvärr valde jag gympaskor och de var blöta efter några meter, men i övrigt var jag torr. Nåja, ett par stövlar eller rejäla kängor upp till halva vaden hade inte varit så dumt.

De stövlarna jag har är en tung modell, de fungerar fint i trädgården.

Men att gå 13 km som jag gjorde idag gör mig betydligt klumpigare och det blir tungt. När jag kom hem fick jag passa barnen en stund och Oskar lånade min bil. Det kom en tjej som köpte mina kängor för tvåhundra riksdaler, jag som betalade trettonhundra för dem. Nåja, nu slipper jag se dem och slipper reta mig på dem. Aldrig mer skor över nätet, helst inte kläder heller för jag skickar ju inte tillbaka när det inte passar utan tänker ”det blir nog bra”.

Sara och Oskar bjöd på lite pizza medan jag och Oskar försökte fixa till licens-nummer på ett av pappas vapen. Polisen tyckte det var bra att Oskar förvarade dem i sitt vapenskåp. Vi får se hur det går med fortsättningen.

Nu ikväll är jag ensam.

Det är skönt. Det att hinna ifatt mig själv. Det att få låta tankarna glida iväg. Ibland kommer tankar om pappa upp. Hur kunde han bara försvinna? Ingen kvardröjande känsla av honom – han bara försvann. Det är en mycket märklig känsla. Det är nästan så att jag är förbannad på honom för det. Och mitt fina land hann inte se – inte hur väl potatisen är kupad eller hallonen som växer så fint.

Mamma har ingen ork kvar att säga något.

Hon har bara fallit ihop på något sätt. Jag försöker ringa varje dag och idag pratades vi vid i över en timme medan jag promenerade. Jag fasar för bouppteckningen. Jag fasar för att mamma faktiskt är rätt snurrig numera. Ja, det finns mycket att säga om det hela. Fast jag låter bli för jag vill inte att de som läser i min hemby ska veta allt för mycket.

Nu ska jag fortsätta med att sticka.

Kanske går jag ut och har ihjäl några mördarsniglar. Äckliga saker det där. Jag hade tänkt handla mat idag men hann inte och jag hann inte heller köpa olja som ska i bensinen till grästrimmern. Om jag har kort gräs utmed staketet så är det lättare att upptäcka dem.

Nu vidare i kvällen.

Kärlek!

En ledig tisdag

Rallarrosor

Fråga mig inte hur det går till men det känns som jag aldrig är ledig.

Alltså, en ostyckad dag. En dag utan tider att passa. Fast idag blev det så! Hurra! En dag där jag kunde rå mig själv i stort sett hela dagen. Missförstå mig inte, jag gillar att ha Sara och hennes familj här och Janne och jag gillar att bjuda på mat. Fast ibland hinner jag inte med mig själv i allt det.

Idag åt jag frukost och funderade i över en timme.

Sedan kopplade jag Lady och gick en sväng, bara det att kunna gå en skogsväg jag inte travat på tidigare och se varthän den tar. Det gjorde jag! Och vips har jag en ny runda. Det är bra att ha olika långa turer beroende på hur mycket tid jag har på mig.

När jag kom hem satte jag igång.

Egentligen hade jag tänkt en dag i trädgården, men jag valde – för att jag kan det – att städa, fixa, sortera, tvätta, stryka, ordna…ja sådant som gör att jag allt mer får ordning i mina lådor och hyllor och skåp och andra förvaringsställen.

I torsdags var jag i Bromölla.

Det känns som en ort, inte som hemma längre. Märkligt hur det långsamt kan blekna bort. Någon kanske undrar om jag hälsade på jobbet där jag trots allt har arbetat i tjugo år. Nej, jag saknar inte det alls och jag tror inte mina kollegor saknar mig heller. Jag vet till exempel att en ung kille dog, efter några månader var det inte någon som tänkte på det längre. Dessutom har jag lämnat det bakom mig.

I morgon blir det nog ungefär detsamma.

Jag ska gå en ny runda. Jag har tittat ut den på kartan och att ha Lady som sällskap är helt enkelt underbart. Vi trivs tillsammans. Tror jag i alla fall, jag trivs med henne.

Något jag mer tänker på är att ta vara på tiden.

Alltså framöver och inte bara de här semesterveckorna. Att göra det jag gillar, att inte dra på mig för mycket, att så lite som möjligt undvika att göra det jag egentligen inte vill. Det finns några sådana punkter i mitt liv, en del går inte att undvika för jag skulle få dåligt samvete.

Nu ska jag vidare i kvällen.

Jag ska sticka en liten stund, nytt garn och den här gången ett litet projekt – nämligen handledsvärmare. Det kan vara bra till vintern. I morgon tänkte jag göra följande…

1) testa att tova vantar jag har stickat i maskinen
2) gallra grönsakerna
3) ta bilder på hur rabatterna på framsidan ser ut för en höstlig ändring.
4) rensa ogräs i landet
5) sticka
6) läsa
7) baka något gott
8) gå till affären och köpa skorpor (jag älskar skorpor)och grönkål
9) fylla i vapenlistan och skicka till Polisen
10) gå en ny runda med Lady
11) gå igenom och sortera mina pysselsaker och flytta till rosa skåpet

Bara saker som får mig på gott humör.

Kärlek!

Nattpromenader

Tulpaner-2
Tulpaner från Janne

Något som förvånar mig är att jag gillar snön utanför.

Inte så att jag är ute och leker, eller vad man gör som vuxen, och inte heller finns det några skidbackar i närheten – jag gillar att det är vinter och att jag lyckats klä mig varmt. Ok, det ser för jäkligt ut men jag går till exempel mina kvällspromenader i ett vintrigt Bodafors och jag gör det utan att frysa.

Både jag och Lady gillar det där.

Att spela Pokemon och ha en hund är en förträfflig kombination, hon stannar för att nosa och jag passar på att fånga figurer samtidigt. Igår var jag ute med henne på förmiddagen, vår vanliga promenad, och sedan en sväng på kvällen. Det fungerar fint. Just nu ligger hon alldeles vid mina fötter och hon kan numera ligga kvar där om jag går och hämtar kaffe. Skönt att inte ha henne springades kring fötterna hela tiden.

Förutom att promenera åkte jag till Nässjö och köpte färg till tv-rummet.

Det kommer att bli det absolut dyraste rummet av alla. Totalt har det gått loss på nästan femtusen kronor. Väv, färg, rollers, maskeringstejp, takfärg – suck. Jag skickade ett sms till Janne vid lunch att han gärna fick hämta mig på Coloram när han slutade. Egentligen hade jag tänkt ta väskan med hjul på och ta tåget hem, men det fungerar bättre (för mig) om han hämtar mig efter sitt jobb.

Jag bakade bullar också.

För innan färginköpet gick jag till Ica och köpte massor av ingredienser för att baka ”galet goda bullar” som det stod i receptet. När de kom ur ugnen kändes det mest som ”jag slänger skiten”, idag till kaffet tänker jag nog mer ”oj, det var supergott”.

De blev ganska platta men jag bryr mig inte för de var nästan som godis.

Strax ska jag sätta upp maskeringstejp och börja måla. Jag får se när jag har lust att tala om vilken färg jag har valt, men tusen varma tack för att ni har svarat. Ibland tror jag att inte någon alls läser här. Jag kan avslöja att ingen har tipsat om färgen jag har valt.

När jag var på Colorama tog jag upp min mobil för att visa tjejen, som skulle hjälpa mig, hur jag kunde tänka mig. Bakgrundsbilden är Walle och jag – och hon kände igen honom. Det är så litet här. Ungefär som att den som Sara och Oskar hyrt hus av är gift med Jannes kusin. Det tog inte många månader innan jag förstod att de flesta här i samhället visste vem jag var och på Saras jobb (som hon var ny på vid den tiden) sa de ”aha..det är din mamma som köpte huset som var Petersens”. Jag tycker det är rätt trevligt och att många är involverade i olika föreningar som Janne är med i och att de känner igen Lady när jag är ute och knatar.

Fast nu en kopp kaffe till innan jobbet börjar.

Jag tror det är klart tills i morgon, då kommer både bilder på det (oh…skönt att få ordning på torpet igen – jag avskyr att ha möblerna från tv-rummet i hallen) och Walle som ska komma och sova över.

Kärlek!