Fullt upp

Snö
Snö

Det blir en kort text.

Dagarna flyger fram, jag är trött och ligger efter mest hela tiden. Det är upp och ner när det gäller känslorna, ena dagen lutar mina tankar åt att jag lika gärna kan ge upp och gå i pension för att nästa dag tycka jobbet är spännande. Flera av kursdeltagarna tycker jag är modig, kanske jämför de mig med sina far- och mormödrar? Vad vet jag?

Något som jag tänkte på är att juridik har alltid varit till för de extra smarta.

Men jag lovar, en paragraf i taget så fixar så gott som alla det. Spännande, det vill jag lova. Jag har inte sagt något om min utbildning eller mina högskolepoäng, det har inte funnits någon anledning. Jag vet att på mitt förra jobb så trodde någon att jag lärde mig utantill, helt utan att förstå. Det är något jag absolut inte kan! Jag måste ta en sak i taget och förstå samt anteckna för att det ska bli förståeligt för mig.

Det är så jag tar mig fram.

Gräver och skyfflar, skulle man kunna säga. På tal om att skyffla är det minus fjorton grader i skrivandets stund. En spännande vinter må jag säga och framför allt kommer våren att kännas helt underbar, något annat kan jag inte tänka mig. Det ska bli spännande att få kratta gräsmattan för första gången, rensa ogräs och klippa gräs. Oj…det ser jag fram emot!

Nu ska jag sätta mig vid köksbordet och plugga.

Bussen går om en timme. Jag är tidig för Janne sov över och jag går upp tillsammans med honom.

Kärlek!

Annonser

Sista krafterna

Lunch i hägnet
Lunch i hägnet

Det vi läser är superroligt.

Verkligen! Men…igår satt jag till klockan var närmare elva på kvällen, jag glömde bort tiden och det är med mina sista krafter jag laddar inför morgondagen.

Två dagar på raken har jag ätit lunch ute.

Eller mer rätt; dyra mackor och dyrt kaffe. Det är inte min stil men det får vara på det sättet under den här perioden. Eller får jag försöka ta tag i det där att göra kalla sallader att ha med mig.

I dag har jag varit snäll.

Vad det rör tänker jag inte berätta, men jag kände mig snäll i alla fall. Egentligen känns det lite hopplöst, men jag löste ett problem genom att vara snäll. Det är inte så dumt att hjälpa andra, hoppas jag. I morgon kommer Janne och frågan är om jag egentligen orkar. Trött är bara förnamnet.

Nu ska jag sätta mig och läsa lite skönlitteratur.

Fast jag borde sitta med nästan i lagboken och läsa om stöld, grov stöld, rån, grovt rån, synnerligen hit och synnerligen dit, om sexualbrott och våld, om egenmäktigt förfarande och annat som hör till den vardag jag kommer att ha framöver. Synnerligen intressant att lära sig hur lagen ser på saker och ting och varför det är som det är. Märkligt ibland må jag säga.

Ikväll vanliga samtalet till mamma.

Hon orkar inte, pappa orkar inte – mycket nya saker för de två. Jag lyssnar på dem också och försöker vara snäll.

Kärlek!

Godermorgon

Det där med snö
Det där med snö

Det hinns inte mycket mer än att stiga upp, åka till Nässjö, lyssna på föreläsarna, åka hem, fixa mat och diska, plugga och sedan sova. Igår fick vi gå lite tidigare än schemat visade, det var för att vi skulle plugga hemma. Kommentera gärna om ni vill, svaren kommer så småningom. Jag hinner inte just nu helt enkelt.

En stunden står allt glasklart för mig för att i nästa stund inte fatta något alls.

Det vi håller på med nu är att få en inblick i brott och Brottsbalken. Vad är ett brott? När är det inte ett brott? När medverkar man till ett brott. Böckerna är tjocka och listan lång.

Janne var här en stund i går kväll.

I måndags hämtade jag Lady och gick en lång runda med henne, sedan åt jag gott och duschade (fast i omvänd ordning om det nu har en betydelse)innan jag lämnade tillbaka henne till Janne. Helst skulle jag vilja ha Lady här jämt. Hon ligger gärna kvar när Janne ska åka och för någon dag sedan spelade det ingen roll hur mycket han kallade på henne för hon kom inte till honom när han skulle åka och jag var kvar. Fina Lady.

Jag har nästan övertalat Janne att bygga en hundgård och isolera halva garaget.

Då kan hon vara kvar hos mig jämt. ”Hon lever inte så länge till”, sa min mamma. Men det spelar ingen roll, jag ser ju på henne att hon vill vara kvar här – slippa Krut som vill trissa upp henne och leka, ligga i värmen framför brasan, bli klappad av mig och vara med på ett sätt som hon inte får (för Krut) hemma hos Janne.

Fast nu ska jag plugga. Det handlar om mord, dråp, misshandel och andra ännu värre saker.

Håll en tumme att jag har gjort rätt som gav mig in på det här nya jobbet.

Kärlek!

Snö i mängder

fågelbordet
Snö i mängder

Jag har kort om tid.

Några timmar ledigt för att hinna städa och tvätta. Vid lunch kommer Janne och vi ska göra något fint, vi ska ut i skogen och grilla korv. Härligt. Just nu torkar golven så jag tog mig en liten stund att skriva.

Jobbet är intressant.

Men jag är fullkomligt utmattad med att hålla rätt tider, buss och tåg, nya kunskaper men kanske framför allt alla nya människor gör att jag dränerar mig själv. Igår missade jag tåget hem och var hemma först strax efter sex. Vid sju kom Janne, innan dess hann jag in i duschen och tända en brasa, brygga mig en kopp kaffe men sedan var orken slut.

Är det värt det?

Jag tror det. Just nu är jag inte i rätt fas att bestämma det, fråga mig om ett halvår. Då är jag förhoppningsvis inne i arbetet på ett sätt att jag kan säga att det är ok. Något jag måste skaffa mig – tyvärr – är en bil. Det är fullkomligt omöjligt att få ihop mina arbetstider med buss och tåg.

Trist det där.

För ju mindre tåg och bussar som finns att tillgå ju mindre folk kan åka och ju mer drar de in. Jag har verkligen försökt tänka ut något bra men det fungerar inte hur jag än vänder och vrider på det. Jag måste ha en bil.

Det jag tänker på är pengarna förstås.

Inte nog med att jag betalar nästan femtusen extra i skatt för att jag har två löner (alltså femtusen extra förutom den vanliga skatten på båda lönerna och jag är inte någon höginkomstagare) utan jag måste betala för en bil också. Om jag lägger de utgifterna på min lön från Polisen så är det inte mycket kvar. Men…eftersom jag inte går i pension nu så ökar summan mot om jag skulle ta ut den nu, jag har chans att spara och jag kan leva på lönen trots alla extra utgifter.

Nästa vecka ska vi få lärdom om juridiken som krävs.

Ni vet typ straff och brott. Jag tror att nästa vecka blir mindre energikrävande för nu har jag träffat människorna, jag vet hur jag kan ta mig dit med tåg och buss (kontorstid nu när jag går kursen).

I morgon måste jag läsa och studera.

Jajamänsan! De kräver det också. Men jag vill ju klara det där examensprovet.

Nu ska möblerna ställas till rätta och sedan ska jag börja så mina fröer i vänta på Janne.

Kärlek!

Två dagar

Placeholder Image

Första dagen var utmattande.

Nya människor, nya lokaler, nya rutiner och jag sov dåligt på natten. När jag kom hem var jag nära att ta min migränmedicin men istället skottade jag snö. Lady fick vara kvar hos Janne, men när jag kom hem idag hämtade jag henne för en promenad.

När han kommer från ett möte ska han hämta henne.

Hon kan inte vara ensam i tio timmar, jag åker strax efter sju och är tillbaka vid femtiden. Jag hoppas Janne vill fixa en hundgård till våren eller sommaren så hon kan bo hos mig hela tiden. Det känns märkligt att somna utan ljudet av Lady när hon lägger sig till rätta.

Idag var vi i en lokal på stan.

Det har hittills handlat mycket om sekretess och säkerhet. Vi har blivit visade lite på det som de kallar för call-guiden, den som vi styr telefonin med. Alla som är operatörer och på något sätt har varit involverade i utbildningen har sagt att de stormtrivs och gillar sina jobb. I morgon ska jag sitta med på med-lyssning för första gången, först nästa vecka börjar den riktiga utbildningen och då blir det långa pass med juridik i första hand.

När jag kom hem i dag bytte jag om direkt och gick en sväng.

Det kändes som om kondisen har sjunkit rejält, men jag var ju ute sex dagar förra veckan så det kan inte stämma. När jag kom hem gjorde jag mig en god grönkålsmacka – åh…jäklar vad gott! Sedan fixade jag sallad, dressing och mat att ha med mig i morgon. Efter att ha diskat tände jag en brasa och där är jag nu.

Jag ska strax sätta mig ner och läsa.

Vi var nämligen på ett ställe där även biblioteket ligger. Till lunch kunde vi inte värma någon mat, jag gick till fiket som fanns i samma byggnad. En macka och en kopp kaffe kostade 81 kronor. Jag har aldrig tyckte det varit värt pengarna, men jag hade inget val. Nästa gång ska jag ta med mig en matig sallad och så struntar jag i att den blir lite slak av att inte stå i kylen.

Nu är det kväll och jag ska luta mig tillbaka.

Kärlek! 

Förberedelser

förbereder
Förberedelser

I morgon får ni hålla en tumme för mig.

Jag börjar mitt nya jobb med utbildning klockan 8. Det är med tacksamhet jag tänker på de två månader jag har haft att förbereda allt som ordningen i huset, kläder, glasögon och att jag har hunnit landa på något sätt. Märkligt, jag skrev för någon vecka sedan att jag inte riktigt kan finna mig tillrätta här, kanske jag jämförde med Bromölla? På kvällen efter det inlägget klickade huset till – ja, det kändes så. Liksom ”här har du mig, Eva, och jag vill att du ser hur bra jag är”.

Äh…

Det har aldrig hänt i hela mitt liv att jag har köpt så mycket kläder som de här månaderna. Två tröjor, en kavaj, tre scarfs, en kortärmad topp, en ryggsäck (den gamla har gått upp i sömmarna, den är väl utsliten efter att jag släpat den fullpackad i flera år fram och tillbaka från Skåne), en kjol, en blus. Toppat med nya glasögon.

Sedan tänker jag på hur jag ska presentera mig.

Antagligen får man säga något om sig själv eller totar de ihop oss två och två för en intervju. Jag ska inte skämta och säga ”jag är tillsammans med min svärsons kompis” och inte ”jag närmar mig de sjuttio” – ok, det är sant men jag ska ligga lågt och inte vara rolig eller ha några åsikter. Ligga lågt var ordet, vis av erfarenheten.

Jag är inte rädd för själva jobbet, jag är ängslig för att mina kollegor inte ska tycka om mig.

Tidigare jobb har gett mig dålig erfarenhet. Jag har haft otur men också varit lite blåögd och inte stått upp för mig själv. Äh..nä, det kommer att gå bra.

I fredags kände jag av fjärilar i magen för första gången.

Jag hoppas jag kan sova i natt, att gå rödögd till jobbet första dagen är inget bra.

Kärlek!

Present från mig själv

Jag läste hos Sandra Beijer att var gång man får ett nytt jobb får man köpa en ny väska.

Så det gjorde jag.

Faktiskt innan jag visste säkert. Det är ett jobb som civilanställd hos Polisen och därför måste jag bli godkänd av Säpo. Det blev jag och idag kom beskedet som sa att jag har en anställning där.

Och väskan?

Den köpte jag på rea hos Marimekko. För någon vecka sedan, men först idag öppnade jag paketet. Pepp eller tröst – jag hade ju öppnat det hur det än hade blivit. Fast det blev pepp.

Kärlek!

PS Det är 20 år sedan jag började på förra jobbet…