Garderobsrensning

Garderobsrensning
Garderobsrensning

Timmarna räcker inte till.

Lyckligtvis har Janne mycket att göra så vi ses inte jämt. Det gillar jag. I förrgår började jag rensa bland mina kläder. Jag gör det ganska ofta, i alla fall två gånger om året men oftast mer. Det blir allt lättare.

Nu var jag pepp på det igen.

Min klädkammare i Bromölla var superfin. Verkligen. Det jag saknar mest från Bromölla är just klädkammaren och mitt badkar. Klädkammaren här i huset får vara, det duger bra med klädhästen och de hyllor jag har öppna (dörrarna var söndersparkade så jag plockade bort dem och det är bättre).

Med andra ord har jag ännu mindre kläder.

Å andra sidan använder jag precis alla kläder som jag nu har låtit stanna kvar. Jag har lovat mig, igen, att jag ska bara köpa det jag verkligen vill ha och skor ska jag inte köpa online för mina fötter är breda och jag måste prova innan köp.

När jag höll på insåg jag att det finns massor av kombinationer.

Antagligen har jag jobbat och lagt mycket energi på jobbet så att jag inte riktigt har orkat nu när det var dags att börja igen. Inte vet jag, men nu är jag glad i mina kläder igen. Jag skulle vilja ha en kavaj i tweed till hösten och en duffel.

Den där duffeln har jag önskat mig i massor av år.

Jag sparade och var ganska nära när jag tog de sparade pengarna och lade på något annat. Jäkla skit! En dyr läxa måste jag säga. Att shoppa på impuls fungerar inte för mig.

Nåja.

Idag har Janne varit och lämnat sina kajaker till några vänner. Jag hängde på. Nu är han hos sig igen och ska fixa något med huset och jag – ja, jag ska sätta mig ner och sy och bara ha det bra. Janne dyker upp framåt kvällen igen. Skönt att ha lite timmar för mig själv att sy och kanske börja sticka på ett par vantar till.

Kärlek!

Annonser

Förberedelser

förbereder
Förberedelser

I morgon får ni hålla en tumme för mig.

Jag börjar mitt nya jobb med utbildning klockan 8. Det är med tacksamhet jag tänker på de två månader jag har haft att förbereda allt som ordningen i huset, kläder, glasögon och att jag har hunnit landa på något sätt. Märkligt, jag skrev för någon vecka sedan att jag inte riktigt kan finna mig tillrätta här, kanske jag jämförde med Bromölla? På kvällen efter det inlägget klickade huset till – ja, det kändes så. Liksom ”här har du mig, Eva, och jag vill att du ser hur bra jag är”.

Äh…

Det har aldrig hänt i hela mitt liv att jag har köpt så mycket kläder som de här månaderna. Två tröjor, en kavaj, tre scarfs, en kortärmad topp, en ryggsäck (den gamla har gått upp i sömmarna, den är väl utsliten efter att jag släpat den fullpackad i flera år fram och tillbaka från Skåne), en kjol, en blus. Toppat med nya glasögon.

Sedan tänker jag på hur jag ska presentera mig.

Antagligen får man säga något om sig själv eller totar de ihop oss två och två för en intervju. Jag ska inte skämta och säga ”jag är tillsammans med min svärsons kompis” och inte ”jag närmar mig de sjuttio” – ok, det är sant men jag ska ligga lågt och inte vara rolig eller ha några åsikter. Ligga lågt var ordet, vis av erfarenheten.

Jag är inte rädd för själva jobbet, jag är ängslig för att mina kollegor inte ska tycka om mig.

Tidigare jobb har gett mig dålig erfarenhet. Jag har haft otur men också varit lite blåögd och inte stått upp för mig själv. Äh..nä, det kommer att gå bra.

I fredags kände jag av fjärilar i magen för första gången.

Jag hoppas jag kan sova i natt, att gå rödögd till jobbet första dagen är inget bra.

Kärlek!