Baka och laga mat

Leilas kakor
Leilas kakor

Alltså…inte vet jag vad som har hänt men jag har blivit en riktig hejare på att laga mat och baka.

Idag hade vi till exempel bearnaise och jag gjorde pommes med min mandolin som jag sedan körde i air-fryern. Till kaffet har vi ätit chokladkakor som jag stoppade ner i en glasburk som står fint på köksbänken. Jag lagar vegetarisk mat så det står härliga till och när barnen smakade det för första gången utbrast Walle ”det är det godaste jag ätit i hela mitt liv”. Lillebror föll in i kråksången.

Dagen i dag har varit sådär.

Lite ledsam men i det stora hela kärleksfull. Jag tänker på en sak som gjort mig lite ledsen men som följdes av annat som uppvägde det hela. Märkligt att det är så lätt att ledsna till av dåligt när det finns fyrdubbelt upp av motsatsen!

Jag och Janne tog en sväng till Haraldstorp.

Sara sa inte ett ord om mina glasögon. Inte ett ord. Ok, jag vill inte att hon ska ljuga men det var så tydligt att hon avskydde dem. Vi har olika smak om det mesta, men glasögon köper jag ungefär vart femte år i bästa fall och hon kunde i alla fall fått ur sig ”fin färg”.

Trist. Det gjorde mig lite småledsen.

Men, det viktigaste är nog att Janne tycker att de passar mig. Han var riktigt vältalig när han såg mig med dem på för första gången i går. Janne är också en sanningssägare. Han har sagt att jag inte ser ut som en fotomodell – och det gör jag ju inte, men i mina ögon är han så gott som en sådan. Jag tänker att skönheten sitter i betraktarens ögon. Han sa ”du har många andra bra kvalifikationer”. Jag får väl glädjas åt att han vägrar ljuga (hur ska du annars veta när jag talar sanning, sa han – och det har han ju rätt i).

Nu ska jag vidare i kvällen.

Sara, Oskar och barnen är på fest i kväll och Janne ska vara chaufför. Snälla Janne. Nu ska jag gå och krama om honom.

Kärlek!

Annonser

Nya glasögon

Minsann - nya glasögon
Minsann – nya glasögon

De senaste femton åren har jag haft glasögon som knappt synts.

Det har jag gillat. Fast nu valde jag ett par som var lite mer synliga och kanske tuffare. Jag gillar dem verkligen. Förutom att de har större glas och kanske därför fungerar bättre med mina synfel så valde jag ett par som jag alltid önska mig – runda och bruna. Redan när jag var runt tjugo var de där sköldpaddsfärgade populära. Det har kommit och gått och nu gjorde jag slag i saken.

Jag ångrar inte valet en sekund.

Idag har jag bjudit Janne på mat. Rullader fyllda med knaperstekt bacon, gul lök, fransk senap och persilja. Gräddsås och ris samt min finfina sallad. Jag köpte ju en riktigt fin mandolin, och då menar jag inte att den ser fin ut istället tänker jag på att den är i mästerklass, och nu har jag äntligen lärt mig att behärska den. Kanske inte så svårt, faktiskt inte alls, men däremot tror jag att lösningen var att jag numera förvarar den lättåtkomligt.

Strax ska jag slå mig ner i soffan och läsa lite.

Men först ärenden till mamma och pappa. De har tydligen beställt Viasat för massor av pengar och sedan kunde de inte ta sig till affären och lämna in Lotto. Suck. Nu sitter jag i kö för att höra hur det står till med Viasat och hur jag kan lösa det hela. Mamma förstår inget och pappa hör inget.

Ha en riktigt skön fredag, det tänker jag ha.

Kärlek!

Dagarna

Dagarna
Dagarna

Onsdag.

Jag funderar mer och mer på hur det ska gå att jobba heltid. Inte för egen del utan mer hur jag ska orka med att vara social utanför arbetstid? Jag är ju van vid att jobba hårt, det är inga problem, men jag är också van vid att bara vara för mig själv när jag har avverkat ett arbetspass.

”Nu får du se hur det är”, sa Janne.

Som om jag inte jobbat heltid i hela mitt liv! Och dessutom alla skollov från det att jag gick i sjuan. Vi träffas inte speciellt ofta just nu, han jobbar och jag tar hänsyn till det, men när jag också ska börja på dagtid – hur ska det gå? När kommer jag att ha tid över till mig själv? Eller blir det en evig stress med att städa, tvätta, diska och fixa när det finns en liten stund över?

Å andra sidan får jag se, det är inget som jag kan oroa mig för redan nu.

Jag hade utan problem kunnat vara hemma resten av mitt liv. Njuta av brasan en kall morgon som i dag, läsa, promenera, laga mat, städa, tvätta, sy, sticka, passa barn, följa Walle till skolan, låta Helmer sova över – ja, allt det där som jag gillar. Men nu måste jag tänka på min ekonomi.

Tursamt är jag pepp på jobbet.

Jag ser fram emot måndagen. Lite av att vara ny på jobbet ställer inte stora krav på mig som person mer än att jag ska följa med och att jag ska vara trevlig. Jag har sju veckors utbildning och jag ska försöka vara på alerten och blir riktigt bra på mitt arbete.

Fast nu ska jag sätta mig med min bok.

Idag ska jag sortera kvitto. Jag har en mapp där jag stoppar ner alla kvitton (förstås inte mat, fika eller annat sådant) och vart fjärde år eller så måste jag sortera för då har mappen blivit för tjock helt enkelt. Jag ska gå igenom några mappar som jag har sparat idéer från olika intressen samt lite annat som måste göras.

Jag har en listan och den bockar jag av allt efterhand.

Ikväll kommer Janne och hämtar mig, vi ska se på film om jakt. Ibland tänker jag att jag är egoistisk, men det stämmer inte. Jag gör mycket för att vi ska vara tillsammans, jag fixar mat som han tycker om, jag går och lägger mig för han är trött och ska upp och jobba när jag kanske egentligen hade velat äta vegetariskt eller sitta uppe på kvällen och läsa.

Det kan jag förstås göra ändå, men om man är två måste man kompromissa.

Vi får se framöver hur vi formar vårt liv. Sambo blir vi inte i första taget, det finns olika anledningar till det. Jag skulle bli galen av att höra tv-ljudet varje kväll när jag bara vill ha tystnad – bara en sådan sak! Dessutom tror jag att hans barn föredrar att vi är särbo. Sara tycker vi ska flytta ihop, men det gör jag först när jag är helt säker på att vi kan samsas och att jag mår bra av det. Hur han mår av att bo ihop måste han ansvara för. Dessutom har vi det bra som särbos, det är fortfarande en förälskelse och jag både har kakan och äter den på samma gång. Det är perfekt att vara särbo i alla fall just nu.

Äh…mot bok och kaffe!

Kärlek!

 

Hyllan

Hjälmarna på plats
Hjälmarna på plats

Tvättstugan – jag förstår inte hur den kan fyllas med prylar som den gör.

Det är inte skräp utan mer sådant som ska vidare, lägg sedan till slitna kläder jag har trädgården, odling, pelargoner och annat. Vedkorgen som jag borde göra något åt för den skräpar ner alldeles förfärligt (eller mer rätt ramlar det ner små flisor av ved och bark genom korgen).

Och så hjälmarna.

Till Walle, mig och Helmer. Varför kan inte hjälmar skickas mellan mitt och deras hem? Det fungerar inte och jag är ganska noga med att be att få tillbaka om jag lånar ut någon för att Sara och Oskar har glömt till dagis. Det är mycket bekvämare så här. Det finns ytterligare en hjälm men den ligger ute i garaget.

Varför har jag inte mina hjälmar där?

Alltså, det är ju där cyklar, snowracers och annat finns. Det är mycket bekvämare att skicka ut barnen fullt ”monterade” för att cykla eller skejta när de redan har hjälm på sig. Alltid är det något jag måste in och hämta eller är ett av barnen inte riktigt klart och så springer den förste ut.

Men Janne, min fina älskling, kom på idén med en hylla ovanför dörren.

Hyllan hade jag tidigare i tv-rummet. Den fanns på plats och så jäkla snyggt det blev! Någon har sagt att jag måste göra om tvättstugan för tapeten är bedrövlig. Faktiskt bryr jag mig inte ett dugg, däremot ska jag i sommar se till att flytta tvättmaskinen och ställa torktumlaren ovanpå den för att frigöra lite mer plats.

Helst skulle jag vilja ha något bra som jag kan ställa Lady på och duscha av henne när det behövs.

Fast nu ska jag vidare i dagen.

Janne har åkt till sitt. Söndagsångest har jag inte, men jag har lite svårt de första timmarna efter att vi skilts åt. Han ska ju hem och fixa matsäck till i morgon och som han brukar säga ”jag har ju mitt att fixa”. På tisdag ska vi ses igen.

Det är fint för då får jag känna en liten längtan efter honom.

Kärlek!

Här har ni mig

20180218_094847

Ok, här kommer en bild av mig som jag råkade ta och som jag tyckte blev bra.

Inget filter, ingen redigering. I min nya kavaj och nya scarf. Den gamla jag hade, den enda ”fina” som kostat några hundra, tvättade jag av misstag och det blev bara skrot av den. På rean köpte jag den här istället och jag älskar den, precis som kavajen. Det är investeringar till nya jobbet.

På tal om jobbet.

Det skulle komma ett anställningsbevis för någon vecka sedan, så skrev de i ett mail. Det har inte kommit, men efter kontakt med HR på Polismyndigheten skickades det i torsdags så nu väntar jag på något trevligt  i postlådan.

Det händer mycket fint i veckan som kommer.

Det är två veckor till som jag har ledigt och nu borde jag väl ändå kunna koppla av. Janne pratade om nästa vecka och möte och annat han har, det gör mig lugn att inte få det levererat samma dag eller kväll.

Måndag: Anställningsbevis med posten, finlir i tv-rummet och veterinärbesök för Lady och Krut.

Tisdag: Jönköping. Jag ska köpa duschkräm och annat på ”Rituals”, dofta gott är bra för självförtroendet. Därefter ska jag gå till den lilla symaskinsbutiken vid stationen och köpa min overlock. Efter att ha sparat i flera år (städpengar som jag får av pappa eller mamma då och då) har jag nu fått ihop till maskinen. Pepp! Och fint att träffa den där tjejen som jag gillar så mycket.

Onsdag och torsdag: Öppet för roligheter.

Fredag: Mys med Janne Älskling. Lägenheten går över till köparen. Min första lön som jag på över fyra år bara har ett boende och utgifter som följer med det – alltså, pepp på hur det ska kännas.

Lördag: Utflykt med Janne.

Söndag: Wee…jag ska gå på sykurs (fast egentligen är det bara en träff i Nässjö för syglada personer) med Ida. Jag tar tåget in och Janne hämtar mig på kvällen.

Vilken fin vecka! Och promenader blir det med Lady varje dag.

Kärlek!

Lördag med Janne

barnbarnen
De här två!

Idag en dag med Janne.

Jag säger till honom att jag känner att vi glider ifrån varandra när vi inte gör något tillsammans eller när vi, som i veckan som gick, inte ses speciellt ofta. Han känner inte så, men de hindrar inte mig från att mina känslor är de rätta för just mig.

Sedan räcker det med några timmar tillsammans för att jag vill vara med just bara honom.

Han är guld värd. Jag känner dessutom att att han vill att vi ska vara tillsammans, och jag vill detsamma. Egentligen är det vad som krävs. att två ska vilja vara tillsammans för att det ska blir rätt och bra. Vi har ju även erfarenheten med oss av förhållande som gått i kras och vi drar nytta av det och därför kör vi kompromiss ibland. Vi är två vuxna människor som vill vara tillsammans och då fungerar det där med att jämka hur bra som helst. Det finns ingen annan man jag träffat som på något sätt är nära Jannes guldstatus.

Vi åkte till Haraldstorp och fikade.

Oskar jobbade men Sara och barnen var hemma. Det blev en snabb sväng till åteln också och innan vi åkte överhuvud taget så hjälptes vi åt att städa här hos mig. Jag plockade fram det där vidundret som rengör mattorna och återigen är de som nya.

Nu ska jag sätta mig framför brasan och sticka.

Janne ligger på soffan och läser.

Kärlek.

Middag hos Janne

En brasa - guld värd
En brasa – guld värd

Nu kan man kommentera här i bloggen utan att ha WordPress-konto. Tack för supporten, Caroline!

Ikväll gick jag upp till Janne.

Tidigare har jag sagt, utan dåligt samvete, att jag inte köpt en stuga för att sedan tillbringa kvällarna hos honom. Numera bor jag här och för några dagar sedan sa han ”du har inte varit hos mig på ett år”. Det har jag förstås, men eftersom jag har dålig tolkning när folk säger en sak som de påstår är skoj men de egentligen menar är det bara att traska dit upp.

Dessutom slipper jag laga mat (fast jag gör det gärna).

Jag behöver inte diska eller förbereda heller för den delen. Hur skönt som helst. Innan jag gick upp till Janne (han bor fyrahundra meter bort) målade jag tavellisterna en andra gång och då insåg jag att jag borde ha slipat bort lacken som de har som ytskikt. Jäklar! Jag får se hur det ser ut i morgon när det är dagsljus.

De ska inte utsättas för någon form av slitage, men jag vill ju inte att färgen ska lossna.

Håll en tumme för att jag slipper slipa! Nu är jag hemma igen, strax ska jag brygga mig en kopp te och sedan fortsätta titta på Bron utan dåligt samvete. I morgon blir det till att måla de andra väggarna och jag hoppas det blir lika bra som fondväggen, för den ser helt förträfflig ut.

Mot te och serie och brasa!

Kärlek!