Trädet

Trädet

Jag går förbi det här trädet var gång jag väljer Hälsorundan.

Det är många tankar var gång jag ser det. Hur gammalt är det? Lever det något alls? Med mig på promenaderna har jag förstås Lady. Alltid. Hittills. I kväll tar Janne henne med hem till sig för hon kan inte vara ensam från 7.15 till det att jag kommer hem vid 17-tiden. Trist men sant. Jag önskar att hon var med mig jämt.

Kanske bygger Janne en liten hundgård till sommaren.

Det hade varit fint. Att sedan isolerar ena halvan av garaget (eller hela) hade varit bra både för en hund-bod och för mina växter som kunde övervintra där. Jag har ännu inte beställt växthus, det är en halvmeter snö – minst – och inga förberedelser har gjorts. Det får bli ett växthus men jag kommer antagligen inte att kunna odla något där i år. Istället satsar jag på nästa säsong och siktar in mig på alla blommor jag tänkt ut på framsidan.

En nyfikenhet finns på hur det ska kännas att kunna pyssla i trädgården varje dag.

Slippa komma hit och se gräset en halvmeter högt efter två veckors frånvaro, istället kunna klippa flera gånger i veckan och rensa ogräs som avkoppling. Vattna, göda och rensa – vilken fröjd.

Men nu ska jag sticka lite på Walles mössa.

Snart kommer Janne och vi ska umgås i någon timme.

Kärlek!

Annonser

Förberedelser

förbereder
Förberedelser

I morgon får ni hålla en tumme för mig.

Jag börjar mitt nya jobb med utbildning klockan 8. Det är med tacksamhet jag tänker på de två månader jag har haft att förbereda allt som ordningen i huset, kläder, glasögon och att jag har hunnit landa på något sätt. Märkligt, jag skrev för någon vecka sedan att jag inte riktigt kan finna mig tillrätta här, kanske jag jämförde med Bromölla? På kvällen efter det inlägget klickade huset till – ja, det kändes så. Liksom ”här har du mig, Eva, och jag vill att du ser hur bra jag är”.

Äh…

Det har aldrig hänt i hela mitt liv att jag har köpt så mycket kläder som de här månaderna. Två tröjor, en kavaj, tre scarfs, en kortärmad topp, en ryggsäck (den gamla har gått upp i sömmarna, den är väl utsliten efter att jag släpat den fullpackad i flera år fram och tillbaka från Skåne), en kjol, en blus. Toppat med nya glasögon.

Sedan tänker jag på hur jag ska presentera mig.

Antagligen får man säga något om sig själv eller totar de ihop oss två och två för en intervju. Jag ska inte skämta och säga ”jag är tillsammans med min svärsons kompis” och inte ”jag närmar mig de sjuttio” – ok, det är sant men jag ska ligga lågt och inte vara rolig eller ha några åsikter. Ligga lågt var ordet, vis av erfarenheten.

Jag är inte rädd för själva jobbet, jag är ängslig för att mina kollegor inte ska tycka om mig.

Tidigare jobb har gett mig dålig erfarenhet. Jag har haft otur men också varit lite blåögd och inte stått upp för mig själv. Äh..nä, det kommer att gå bra.

I fredags kände jag av fjärilar i magen för första gången.

Jag hoppas jag kan sova i natt, att gå rödögd till jobbet första dagen är inget bra.

Kärlek!