Två dagar

Mina närmaste
Jag och mina närmaste

I fredags morse lämnade Sara och Oskar Helmer till mig.

Vi två, jag och Helmer, hämtade Walle i skolan på eftermiddagen. Sedan sov de över och Janne var snäll och tog med Walle på rävjakt. Det innebar att jag steg upp vid fem på morgonkvisten, ordnade Walles matsäck och fixade frukost. Helmer vaknade strax efter. På något sätt har jag varit igång hela tiden, fram med mat, in och ut ur diskmaskinen, försöka klappa Lady i förbifarten, hämta in ved, dra sittvagnen i snön med Lady bredvid, ta en sväng med dammsugaren, fixa mellanmål, avbryta bråk, laga mat, fixa kaffe….

Igår kväll var jag helt slut.

Fram tills det att de blev hämtade orkade jag – nästan – hålla masken och energin vid liv. Men sedan tog det slut. Jag tyckte till och med innan dess att det var roligt när Janne sa ”ditt barnbarn har bajsat ner sig” och jag kunde svara ”Krut har kräkt på min matta” medan Walle for omkring och tyckte det var vansinnigt kul.

Vi spelade i alla fall memory och pusslade lite.

När barnen blivit hämtade höll jag på att gå sönder. Jag är introvert och om andra hämtar kraft när de umgås med människor är det för mig tvärtom. Det blir som om jag inte kan tänka en enda tanke utan avbrott, det är liksom alltid någon som ska något eller vill något. Dessutom är jag en långsam människa, så idag var jag egoistisk och sa till Janne att ”jag orkar inte ut nu på morgonen, du får ta hundarna och åka iväg så ses vi om några timmar. Åk du hem och gör vad du ska”.

Bara tystnaden är läkande för mig.

Jag känner mig hemsk som människa och partner för det. Anledningen till att jag hade barnen i två dagar? Sara och Oskar fick en övernattning och en revy (eller något sådant) i present och barnen kunde inte följa med, alltså fick jag ta dem. Tur att jag har Janne som stöttar och hjälper så gott han kan.

Nu kan jag andas igen.

Jag är ensam och brasan är tänd. Det blir lite läsning innan jag kör igång med att reda upp här hemma. Stryka en duk (köksbordet är mitt gamla som Sara har målat om och som jag fått igen, det måste en duk på för målningen är inget vidare), dammsuga, rätta till kuddarna och så dricka mitt goda kaffe.

Jag kör ju mockabryggare och det blir ett helt annat kaffe än det i bryggaren.

Men Janne använder bryggaren och jag (följsam och mjäkig som jag är) dricker det. När jag sedan är själv fixar jag lite anständigt kaffe.

Fast nu ska jag brassa på brasan och ta min bok och sitta stilla i tystnaden i alla fall en timme.

Kärlek!

Annonser