Nu

Barnens rum

Jag gick på semester i torsdags.

Den började jag med att åka till Skåne, köra runt med mamma dit hon ville, städa och sedan i fredags köra tillbaka till Småland med mamma bredvid mig. Jag tror att hon inte trivdes speciellt bra, Oskar tror att hon uppskattade det enormt mycket. Hon hade nog inte ork till att göra resan och hon är allt sämre.

Vi hoppas att hon snart ska kunna flytta ifrån sitt gamla hem.

I lördags tog jag över barnen och Sara och Oskar körde mamma tillbaka till Skåne. Janne hjälpte en god vän att plantera skog och sedan var han på skjutbanan (och blev klubbmästare vilket han är illa dolt stolt över). Vi hade barnen över natten.

I söndags fortsatte Janne att hjälpa sin vän med att plantera skog.

Jag hade barnen och vid lunch kom Sara och Oskar och hämtade dem. Sedan tog jag en efterlängtad promenad. Kopplade Lady och gav mig iväg. Efter en kilometer kom en lång störtskur och jag var blöt från topp till tå. När jag skulle vika av för att gå närmaste vägen hem slutade det att regna – så jag fortsatte. Med min islandströja på mig frös jag inte alls! Fast mina mjukisbyxor var så blöta att de höll på att ramla av mig och huden på tårna var skrynkliga av vätan!

I natt har jag sovit gott.

Idag ska jag gå en promenad med Lady, hämta Helmer och åka till Nässjö med honom. Jag hade nog hoppats på lite mer värme idag för vi ska äta glass och gå till lekparken. Fast det blir nog bra. I kväll ska jag bjuda Janne på mat, en ny rätt. Hoppas han gillar, han är nog egentligen en sådan som jämt vill äta samma mat. Jag älskar däremot att prova nya rätter, av tio nya så behåller jag två – resten får jag tugga i mig och var nöjd med att bli mätt.

I går på förmiddagen ösregnade det igen.

Barnen ville gå till lekparken, men vi fick stanna inomhus. Äntligen har jag hunnit med så mycket och kommit i någorlunda takt att jag kunde städa ut lite i barnens rum medan de lekte. Jag tömde backar och skurade dem. Likaså med källsorteringen. Jag har plastbackar till kartong, plast, glas och metall. Hur jag än sköljer ur så är det alltid något som rinner ut och ner i botten på backarna. I går hann jag inte bara åka till återvinningsstationen utan även skura de där illaluktande backarna.

Jag gillar ordning!

Det är också så att jag har förstått att jag mår bäst av en sak per dag.

Måndag: Helmer och Nässjö, bjuda Janne på mat.
Tisdag: Trädgården! Weeee…jag ska gallra och plantera ut blommor.
Onsdag: Städa vardagsrummet från tak till golv. Gillas! Jag kör min fina maskin på mattorna, de är fyllda av hundhår, grus och annat.
Torsdag: Börja slipa fönsterluckorna. Det är sju stycken som ska slipas och målas.
Fredag: Midsommarafton, är det fint väder paddlar jag kajak med Janne.
Lördag: Cykla med Janne om det är fint väder.
Söndag: Fortsätta med fönsterluckorna.

Det är en lagom planering för mig.

Fast nu ska jag in i duschen och gå en promenad med Lady!

Kärlek!

Annonser

Två dagar

Mina närmaste
Jag och mina närmaste

I fredags morse lämnade Sara och Oskar Helmer till mig.

Vi två, jag och Helmer, hämtade Walle i skolan på eftermiddagen. Sedan sov de över och Janne var snäll och tog med Walle på rävjakt. Det innebar att jag steg upp vid fem på morgonkvisten, ordnade Walles matsäck och fixade frukost. Helmer vaknade strax efter. På något sätt har jag varit igång hela tiden, fram med mat, in och ut ur diskmaskinen, försöka klappa Lady i förbifarten, hämta in ved, dra sittvagnen i snön med Lady bredvid, ta en sväng med dammsugaren, fixa mellanmål, avbryta bråk, laga mat, fixa kaffe….

Igår kväll var jag helt slut.

Fram tills det att de blev hämtade orkade jag – nästan – hålla masken och energin vid liv. Men sedan tog det slut. Jag tyckte till och med innan dess att det var roligt när Janne sa ”ditt barnbarn har bajsat ner sig” och jag kunde svara ”Krut har kräkt på min matta” medan Walle for omkring och tyckte det var vansinnigt kul.

Vi spelade i alla fall memory och pusslade lite.

När barnen blivit hämtade höll jag på att gå sönder. Jag är introvert och om andra hämtar kraft när de umgås med människor är det för mig tvärtom. Det blir som om jag inte kan tänka en enda tanke utan avbrott, det är liksom alltid någon som ska något eller vill något. Dessutom är jag en långsam människa, så idag var jag egoistisk och sa till Janne att ”jag orkar inte ut nu på morgonen, du får ta hundarna och åka iväg så ses vi om några timmar. Åk du hem och gör vad du ska”.

Bara tystnaden är läkande för mig.

Jag känner mig hemsk som människa och partner för det. Anledningen till att jag hade barnen i två dagar? Sara och Oskar fick en övernattning och en revy (eller något sådant) i present och barnen kunde inte följa med, alltså fick jag ta dem. Tur att jag har Janne som stöttar och hjälper så gott han kan.

Nu kan jag andas igen.

Jag är ensam och brasan är tänd. Det blir lite läsning innan jag kör igång med att reda upp här hemma. Stryka en duk (köksbordet är mitt gamla som Sara har målat om och som jag fått igen, det måste en duk på för målningen är inget vidare), dammsuga, rätta till kuddarna och så dricka mitt goda kaffe.

Jag kör ju mockabryggare och det blir ett helt annat kaffe än det i bryggaren.

Men Janne använder bryggaren och jag (följsam och mjäkig som jag är) dricker det. När jag sedan är själv fixar jag lite anständigt kaffe.

Fast nu ska jag brassa på brasan och ta min bok och sitta stilla i tystnaden i alla fall en timme.

Kärlek!