Funderingar om att ta det lugnt

trädet2maj.jpg

Jag försöker ta det lugnt.

Det är mycket jag vill göra som sticka, cykla, odla, promenera med Lady, baka, laga vegetarisk mat och läsa. Det är nog huvudpunkterna av det jag gillar att göra. Lägg sedan till att jag träffar mamma, barnbarnen och Janne. Hur jag än vrider på det så är det något som inte blivit gjort.

Jag har tiden för mig.

Men om jag ska odla, till exempel, så kan inte det vänta hur länge som helst. Nu har jag funnit mig i att växthuset får bli ett litet halvdant år när det gäller att odla. Men allt annat som jag vill – jag stressar och det är inte bra.

Idag skulle jag cykla med Nässjötjejerna.

Men jag valde att avboka. Jag är inte helt ok från min förkylning och känslan av att vara urlakad efter helgerna är rätt stor. Kraften försvinner på något sätt. Men i morgon är jag antagligen på gång igen. Tro mig!

När jag väl avbokat cyklingen ringde jag till mamma.

Det gick att avboka där också och vi ska ses i morgon istället för att åka in till Nässjö. Hon vill handla. Jag får inte in både rullstol och jord (behöver åtta säckar) så det får bli två turer eller att jag åker in på lördag också. Jag försöker använda bilen så lite som möjligt.

Men, en ”avbokad dag”…hur skön kan inte den vara?

Jag har tvättat mattan i vardagsrummet (jag har en stor bullrig maskin tillsammans med Janne som rengör typ heltäckningsmattor), jag har sorterat ordentligt bland mina verktyg och till exempel samlat ihop alla fasta nycklar på ett och samma ställe och upptäckte att jag hade sex Moraknivar i olika skick. Nu är allt fint ordnat.

Eftersom jag nu har en kap-såg snodde jag ihop en hylla att ha i förrådet.

Snacka om hur fint det blev! Stolt och glad över att jag har sorterat och kastat igen, att det blir allt lättare att andas vartefter. Ja, jag är nöjd med min avbokade dag, jag gick en sväng med Lady också. Nu är klockan snart sex på kvällen. Jag vet inte riktigt vad jag ska fortsätta med, kanske min tröja som snart är klar.

Men först kaffe!

Kärlek!

Annonser

Godermorgon!

funderingar.jpg

Jag blev migrän-trött i går efter lunch.

Efter frukost fixade Janne det sista på växhuset och jag grävde den första odlingsplatsen. Det var tänkt att vi skulle ut och cykla, Janne har lovat att en gång i veckan vara draghjälp när jag cyklar långt. Det blev inte så. Sara undrade om jag kunde ha Helmer under eftermiddagen och jag sa ”ja”.

Efter lunchen fick jag ont.

Det är sällan jag har vanlig migrän numera, men jag blir så jäkla trött att jag inte orkar något alls. Helmer var också trött så vilade oss på min säng, läste någon barnbok och slumrade en stund.

Någon cykling blev det inte.

Faktiskt inget annat heller. Jag orkade inte. När Janne sover över ska hundarna upp på natten och ut, det blir oroligt även om jag inte går upp utan sover vidare. I natt har vi sovit gott, både jag och Lady! När vi är ensamma är det nästan aldrig sådana bekymmer som att hon ska ut mitt i natten.

Idag vet jag inte hur jag ska lägga upp dagen.

Det är så mycket jag vill göra och en del måsten. Men helt klart har jag gjort klart för alla att måndagarna är vikta åt Walle, då hämtar jag honom efter skolan och sedan äter vi och vilar innan vi cykeltränar i Eksjö. Torsdagskvällarna är vikta åt att cykelträna för egen del med tjejerna i Nässjö.

Jag ska försöka hålla fast vid det.

Lady är viktig. Hennes motion måste prioriteras. Idag tänkte jag gräva vidare i växthuset, men jag tror jag får avstå. Det kommer fler dagar och växthuset står kvar får jag hoppas. Så med andra ord blir det en runda med Lady på förmiddagen, mamma efter lunch och sedan cykel på kvällen. Jag hoppas hinna köra till Nässjö för att köpa jord och pallkragar. På så sätt kan jag gräva i morgon och har grejorna på plats för att göra klart.

Det här första året blir nog inte mycket odlat.

Färdigköpta plantor får duga. Stress ska bort ur mitt liv. Därför är det stopp fram tills allt är på sin plats och allt är gjort. Inget nytt. Inga nya planer ska sättas igång förrän det jag har påbörjat blir klart.

Kärlek!

Träningsdagbok inför Tjejvättern

De här skulle Lady gärna jagat och samlat ihop
De här skulle Lady gärna jagat och samlat ihop

Jag ska cykla Tjejvättern.

Livrädd är bara ordet och jag har förlorat tre veckors träningstid genom en envis förkylning. Jag tänkte räkna den tid som är kvar i veckor som sträcker sig från torsdag till onsdag. Första veckan är den som är just nu. Sista dagen i vecka 1 med andra ord.

Resultat vecka 1:
22 april 2019
MTB
Bodafors, Röd, Bodafors.
Statistiken raderad av misstag, men jag vet sedan tidigare att distansen är 25 km.

25 april 2019
LVC (landsvägscykel)
Torsdagsträningen med Nässjö tjejlag.
Bansträcka okänd för jag hade full fokus på att hänga med gruppen.
Distans 33 km

29 april 2019
MTB
Bodafors, Röd, Bodafors
Max 40.8 km/h
Medeln 19 km/h
Tid: 1:19
Distans: 25 km

30 april 2019
LVC
Bodafors, Guthult, Sandsjöfors, Bodafors
Max 43.8 km/h
Medel: 19.6 km/h
Tid: 1:21
Distans 26 km
Kommentar: Körde Guthultabacken fem gånger, använde mig av trixen som Lotta get mig. Klarade backen alla gånger, första gången med förvåning. När jag skulle starta cyklingen hemifrån ville jag verkligen inte. Undvik vägen mot Sävsjö, mycket trafik och en hel del tung trafik. Jag satte fast mitt baklyse som blinkar trots att det var mitt på dagen och jag hade en röd tröja, allt för att synas för bilisterna. Träningen: backträning!

Total stäcka vecka 1: 113 km

 

Växthuset

växthuset.jpg

Igår kom Janne och vi grillade och åt goda tillbehör i växthuset.

Det var inte mörkt, men jag tände lyktorna ändå. Det ska bli ett växthus att odla i, men det lilla runda bordet och några stolar tänkte jag ge plats längst in. Idag sa mamma att jag inte behövde komma, istället skulle hon fira med ”huset”. Det skulle vara orkester och smörgåsar. Fint. Igår tog hennes kontaktperson, på sin lediga tid, med mamma till valborgsmässoelden. Fint det också. En lättnad för mig. I morgon ska jag träffa henne och gå till torget i Bodafors där jag tror det är en liten blomstermarknad och på fredag har jag lovat att köra henne in till Nässjö för att handla.

Jag är glad att min träning har kommit igång.

Det är 5,5 veckor kvar att träna på. Sista veckan tänkte jag låta vara fri, utan något bestämt när det gäller cykling och på så sätt se vad jag känner för att träna. Under de 5,5 veckorna ska jag ha 40 mil i benen. Jag har cyklat mer än tio mil den här veckan.

På torsdagarna är det träning med tjejerna i Nässjö.

Dessutom tänker jag fördelat på en vecka köra tre träningspass, varav ett pass ska vara långt, ett ska vara back-träning av något slag och ett pass ska bara vara för att det är roligt (det vill säga jag cyklar som det känns roligast för den dagen).

Det är en rejäl backe på tjejvättern.

Omberget. Uppför Omberget, som jag kallar för bergsetapp – men det är det ju inte alls egentligen, bara för mig som är slö och saktfärdig i backarna. Omberget blir min akilleshäl, men jag ska fixa det. Jag får ett chip när jag ska delta i tävlingen, de som vill kan sedan se när jag startar, när jag passerar vid två mätstationer och när jag går i mål.

Nu hoppas jag på en frisk vår, det är liksom a och o för att få en bra tid.

Jag har som mål att fixa rundan, som andramål att komma i mål på fem timmar och som tredjemål att komma under fem timmar. Det finns inte en chans att jag i dag ska kunna säga hur det blir, men än att om jag är frisk och inte råkar ut för något på vägen så klarar jag av mitt första mål.

Nu ska jag ta vara på några timmar innan Janne är tillbaka.

Han ska slutföra växthusbygget med några detaljer. Och jag ska gräva och planera för att i morgon hoppas hinna in och köpa lite växter och jord.

Kärlek!

Träning

susaricellerna.jpg

I torsdags när jag cyklade med Nässjötjejerna.

Ja, då pratade vi lite om vad vi hade med oss. En cyklade med både man och barn, en annan hade cyklat Vätternrundan några gånger och den tredje hade varit basketspelare – alla tre hade med sig hemifrån en sorts träningsfilosofi.

Själv växte jag upp med två storrökande föräldrar som tog bilen när de skulle förflytta sig hundra meter.

Själv har jag alltid tyckt det sett snyggt ut när någon löpt, cyklat, orienterat och annat. När jag var tonåring orkade jag helt enkelt inte, min kropp var inte stark med två askar cigg som andades in varje dygn och Skogaholmslimpa med apelsinmarmelad (det var nog inte mycket apelsin i den marmeladen). När Sara var lite mer än två år kom en kompis från Lund (jag bodde där i några år och Sara är född där) och hon joggade och berättade hur stolt hon kände sig när hon kunde springa 1,5 kilometer utan att stanna.

”Kan hon kan väl jag”, var min tanke.

Det var mer tur än vilja att jag höll ut. För det är det allt handlar om, att köra igång träningen och bita ihop de första gångerna. Jag sprang och hade tur för Sara sov middag på dagis och jag slutade en halvtimme innan hon vaknade. Jag bytte om på jobbet och åkte till dagis, satte mina väskor och cykel där och sprang en runda på fem kilometer (det fanns en slinga precis utanför dagiset).

När jag kunde fixa barnvakt sprang jag gärna längre.

På min födelsedag tog mamma med sig Sara hem och jag sprang en mil första gången. Jag minns inte vilken födelsedag dag var, bara att det var den bästa presenten. Efter kanske tio år med joggning ramlade jag ner för en trapp och skadade mina vader, de läkte tokigt och ärrbildningen gör att jag inte kan jogga mer. Istället blev det aerobic, de hade ”drop-in-pass” som passade mig när jag jobbade skift. En underbar träning, även om jag var förtvivlad de första gångerna. Mycket hänger på hur mottagen man blir de första gångerna innan man vet hur det fungerar.

När jag flyttade till Bromölla försvann den chansen.

Att träna i grupp när man jobbar skift är inget som fungerar. Istället promenerade jag. I ur och skur i två år. Jag cyklade lite, men inget avancerat – det var vanlig damcykel som tog mig rätt långt ibland.

När Walle skulle börja träna MTB i höstas följde jag med.

De som följde med måste ha en cykel för de åker runt i skogen på olika slingor, så jag köpte en mtb och Janne följde med mig när jag cyklade. Janne har en landsvägscykel och jag läste och fick information och så köpte jag en landsvägscykel jag också. Noga ihopsparade pengar. Faktiskt var landsvägscykeln ett hopskrap från olika kassor – jag betalade alltså kontant i affären. Vi fick räkna några gånger så att det blev rätt. Jag är den affären trogen.

Men nu ska jag dricka lite vatten.

Egentligen skulle jag skriva om euforin som kommer när ett träningspass är över. Den känslan när cellerna liksom vibrerar och det känns helt underbart. Något jag har klarat av i kombination med att blodet pulserar och cellerna lever.

Kärlek!

Godermorgon

morgonen.jpg

Min sömn är alltid lite märklig.

Ibland sover jag gott, ibland kan jag inte somna och i natt vaknade jag vid fyra och kunde inte somna om. Det är rätt skönt för jag steg upp och tände en brasa medan skymningen blev till dager.

Sedan åt jag min frukost framför datorn.

Jag har vikit tvätt och fixat ett presentkort till Janne som tack för att han i princip byggde växthuset själv åt mig. Jag var hantlangar och slet nog lika mycket som han, men han var den som fixade projektet. Utan honom skulle det kostat mig upp mot 15000 att fixa det (jag ringde och frågade en av de som Willab garden hade som sina hantverkare), därför får Janne en tredjedel av mig för man ska inte utnyttja folk.

Växthuset gör mig glad.

Även cyklingen. I alla fall efter en tur. Skämt åsido. Att cykla med landsvägscykeln får det att knyta sig lite i magen och igår orkade jag inte riktigt med att ta den striden så jag tog min mtb och körde en vända. Jag utnyttjade alla knep jag fick i torsdags och var helt på det klara med att jag skulle få en bra tid (jag mäter mina sträckor jag cyklar och skriver ner i en liten bok), men dröm om min förvåning så tog det mig sju minuter längre. Å andra sidan fick jag dra cykeln över en nerfallen fura och jag stannade två gånger för att ta bilder – men det är bara att erkänna att jag inte är i form på riktigt.

Idag hade jag tänkt åka till Nässjö för diverse ting att inhandla.

Som blommor till mitt växthus. Men när jag vaknade tidigt i morse funderade jag och kom fram till att jag väljer bort Nässjö. Istället ska jag sticka på tröjan en stund framför morgonnyheterna, gå en tur med Lady, handla i lokala butiken och sedan cykla iväg till Guthults-backen och göra intervallträning i den. Jag tar tjuten vid hornen, däcken är pumpade, styret är på rätt plats (lite snett efter en vurpa i höstas) och bromsarna är justerade att passa mig.

Så nu sätter jag igång den här dagen.

Kärlek!

Pappas rabatt

rabatten.jpg

Jag vet inte riktigt varför jag döpte en rabatt till just ”Pappas rabatt”.

Det blev nog så för när han begravdes tog jag och grävde upp lite lökar och några mindre växter. Jag hade inte tid att tänka till var de skulle vara och snabbt grävde jag upp en rabatt som jag redan påbörjat lite smått. Där öste jag ner lökar och annat.

Idag hjälpte Janne mig att bygga växthuset.

Vid ett moment kunde jag inte hjälpa till utan istället rensade jag rabatten från lite ogräs och utökade den ytterligare. Körsbärsträdets grenar lutar sig över rabatten och eftersom det blommar just nu är det sagolikt vackert (se bilden i förra inlägget). Helt plötsligt kände jag pappas närvaro och hur han sa ”va grant däga” och ”var snäll mot mamma”. Jag fick bita ihop för att inte börja gråta. Inte för att jag är rädd att visa känslor för Janne, men det var svårt att förklara för någon annan just då.

Växthuset.

Ja, det är betalt med aktier som jag fick ärva av pappa. Jag och min bror fick dela och det räckte till växthuset. Jag hade tänkt betala med ”egna” sparpengar, men jag valde att sälja de där Nordeaaktierna, tror inte ett dugg på dem och dessutom är jag åt vänsterhållet och gillar inte deras flytt till Finland. Svikare! Nåja.

Mitt hus kallar jag för ”Lilla Wallebo” och då tänkte jag att växthuset skulle få heta ”Helmershus” och få en liten skylt bredvid sig – alltså, ungefär som Nalle Puh har en skylt. Men så kändes det som om Albinshus skulle vara det rätta, min pappa skulle älska att ha ett växthus. Men…tada…så kommer mamma och hon kommer alla gånger att säga ”jaha, får jag också något uppkallat efter mig”.

Fast jag gör som jag vill och ska fundera på det.

På tisdag kväll ska jag bjuda Janne på grillat och jag tänker köpa lite bubbel och vin för att inviga växthuset.

Nu är det kväll.

Jag och Janne har slitit hela dagen med de tunga växthusrutorna och de svarta gummilisterna. Jag hade velat ha ett rött växthus, men jag tyckte inte det var värt tiotusen extra kronor för den sakens skull.

Och Janne – ja, jag är så himla glad i honom igen.

Det känns bra i mitt hjärta igen och jag är glad att jag höll ut. Janne har vetat vad han vill, det är jag som har känt mig sårad över saker som hände och som har haft svårt att hitta tillbaka till honom. Men nu känns det så himla bra igen. Han är den finaste man jag har träffat och snygg som tusan är han också.

I morgon börjar en ny vecka.

Schemat är tufft.
Måndag: Cykla själv, hämta Walle från skolan och sedan till cykelträningen med honom. Rengöra trädäcket igen.
Tisdag: En skön dag där jag ska handla lite växter och annat i Nässjö, på kvällen ska jag och Janne grilla och dricka gott. Cykelträna på förmiddagen.
Onsdag: Köra mamma till Nässjö (vis av erfarenheten handlar jag inte samtidigt, för hon blir stressad av det). Cykelträna på eftermiddagen (eller tvärtom beroende på när mamma vill handla).
Torsdag: Träna med Nässjö tjejgrupp på cykel. Fixa trädgården under dagen.
Fredag: Vilodag från träningen. Trädgården skulle tro och kanske en extra lång runda med Lady. Träffa Janne på kvällen.
Helgen – inget spikat, hoppas på att Janne vill cykla med mig, han är en bra sparringpartner.

Nu fotbad och en fika.
Jag kommer att sova gott i natt och har bränt mig lite på armarna.

Kärlek!