Tidig morgon

korsbarsblom

Jag har sovit gott.

Det är underbart. Sömn är viktigt. Jag är också glad över att jag vaknar tidigt, det gör att klockan inte är allt för mycket när jag har vaknat till liv. Märkligt, men om jag vaknar klockan sex eller åtta spelar ingen roll för jag behöver upp till två timmar innan jag är redo för dagen.

Solen strålar in genom mitt fönster.

Deklarationen är klar, snart också mina pensionspapper. En tjock lunta som behöver sorteras. Jag har tänkt på alla de som inte har koll på var pengar finns att hämta, visserligen har Collectum en översikt men för mig är inte allt med på den listan.

Idag är det fredag.

Jag ska försöka få tag i min bror. Det gäller mammas deklaration. Det finns en fastighet som hon äger och den är tydligen en ”näringsverksamhet”. Min bror har också något liknande och jag hoppas på hans hjälp. Tyvärr var jag envis mot mamma och sa ”det behöver inte mer”, men hon hade rätt – just huset krävde tydligen en extra blankett.

Det är bara till att krypa till korset och erkänna att hon hade rätt.

Idag tänkte jag börja med att plantera om mina luktärtor. Jag var för tidigt ute och de skulle behöva fortsätta utomhus, men med upp till sju minus skulle de dö. Även om jag hade haft mitt växthus hade de inte klarat det.

När omplanteringen är klar ska jag ta karta, kompass, Lady och ryggsäck och ge mig ut.

Ny stigar och nya vägar för oss två. I kväll kommer Janne och jag bjuder på mat.

Kärlek!

Annonser

Pensionen

Gångjärn

Du milda makter!

Pensionen. Jag har beslutat mig att bli pensionär. Sedan får jag se vad som händer framöver. Jag har ansökt och fått pension, den så kallade allmänna pensionen. Det har hänt att jag har önskat att en man skulle försörja mig, att jag skulle få vara hemma helt enkelt.

Nu är jag innerligt tacksam för min egna ekonomi.

Jag har arbetat på ett lastbilskontor och dirigerat lastbilar, jag har arbetat i affär, på Försäkringskassan, på sjukhus som vårdbiträde (ett utdött yrke), som mentalskötare, som städerska, delat ut tidningar, som utbildare, på ett datorföretag, drivit eget av i alla fall fyra olika slag (mataffär, webbsidemakare, skribent, massör med flera) samt hos Polisen.

Allt det har genererat olika ställen där jag har fått min ITPK och ITPK2 insatt av arbetsgivaren. Den så kallade tjänstepensionen.

Jag har pengar hos Alecta, SEB, Länsförsäkringar, Fora, SPV, Folksam, Skandia… det är ju en jäkla tur att jag i alla fall har haft vett att spara de olika dokumenten. För jag måste nämligen ansöka om att få det utbetalt, precis som man måste ansöka om allmän pension, inget går automatiskt.

En del ger mig 2 kronor per månad.

Och då får jag en engångsutbetalning. Haha! Men inte ska något försäkringsbolag ha mina pengar även om det totalt ”bara” rör sig om 10000 eller som i något fall det dubbla.

Ska jag ge något råd till unga människor – ja, då skulle det vara ”följ ditt hjärta”.

För de som har gått sin egen väg ur mina vänner och ur min generation är också de som har kommit längst i livet. Jag hade varken vilja eller kraft att stå emot mina tjugo minuter hos syo-konsulenten, jag gjorde som hon sa. Jag gjorde som mina föräldrar sa.

Det är därför jag bor för mig själv, för att inte bli överkörd och söndertjatad.

Nåja, om första rådet är ”följ ditt hjärta” är andra rådet ”ta vara på din pension” för små summor blir med ränta på ränta och ökning av fonder rejäl summa när det är dags för pension.

Idag var jag och handlade cement.

Och gjutrör. Till växthuset. Jag ringde mamma och sa att hon inte kunde följa med för jag har ont i revbenen och orkade inte lyfta in och ut rullstolen. Hon ville bara ha bröd så det köpte jag. Dessutom tog jag med mattan hon tjatat om och som har varit hemma hos mig eftersom den behövde vädras och det är hon inte mycket för.

Förutom det hade jag med mig en liten vattenkanna.

Vad hände. Jo, hon började med att ”vad skulle hon göra med tomtarna som sitter i trappan i Skånehuset” och jag svarade som vanligt ”ring min bror, han tar med dem upp”. När jag lade ut mattan så sa jag ”nu har du fått din matta på plats” och kanske skulle man kunna tro att hon skulle kunna säga ”tack”. Nej, hon är så jävla duktig på att trycka till. Svaret blev ”ja, efter mycket om och men”. Suck.

Sedan var det tomtarna.

Hon kör med gråt numera. Tjatet har slagit hål på mina trumhinnor. Så det blir gråt i stället. När jag var och handlade ringde Sara, hon sa ”ge dig inte nu mamma, säg att hon får fråga någon annan” och sedan ”du har i hela ditt liv gett efter för alla, du måste stå på dig”. Därför sa jag till mamma ”jag orkar inte med det här, nu går jag” och så gick jag.

Nu känner det helt ok.

Jag kan inte slå knut på mig själv för att vara alla till lags. Istället bor jag själv, reder mig själv, gör det jag själv vill. Och under tiden försöker jag få tiden att räcka till åt andra. Ibland tvingar jag mig själv, ibland går det lätt som en plätt.

Nog om det.

Nu ska jag slå mig ner och sticka lite. Lady ligger nära mig, älskade hund. Det enda jobbiga kan vara att om jag bara går en vända ut i köket så kommer hon efter. När jag stickat en stund (lugnat ner mig) ska vi gå en sväng. Jag har inga tider att passa. Inget jag måste, men en hel del på att-göra-listan.

Kärlek!

En torsdag

Emån2
Emån, april 2019

 Det var tänkt att jag och mina närmaste skulle äta tillsammans idag.

Och efter det måla påskägg. Det var en tradition som jag körde igång för två år sedan, men mer än en träff blev det inte och således ingen tradition. Janne var inte alls intresserad, men målade ett ägg innan han satte sig framför tv:n. Oskar gjorde flera fina och konstnärliga ägg. Det var kul, men tyvärr blev det inget i år. Jag gör nog några ägg själv istället. Kombinerar det med lite godis och tända ljus. Fint det också.

Idag tänkte jag att det istället skulle bli min egen dag.

Men de dagarna lyser med sin frånvaro. Igår hade jag Helmer här för han var febrig. Det är något jag gillar, inte att han är febrig utan att jag äntligen kan hjälpa till med barnen. Idag tänkte måste jag åka ner till mamma. Hon vill nog följa med och shoppa, men jag har ont i mitt revben och kan inte lyfta in och ut rullstolen. Hoppas hon nöjer sig med att göra en shoppinglista till mig.

Det svider i hjärtat att hon inte ger sig.

Hon tjatar och tjatar om att hon ska åka ner till Skåne. Hon kan inte säga vad hon vill ha, men hon ska ha sina grejor. Till min bror säger hon inget alls. Jag tänker be Oskar och Sara om den tjänsten. För jag orkar inte ha henne bredvid mig hela vägen ner och sedan i huset (hur reagerar hon på de möbler som är borta – bara en sådan sak) och efter det antagligen ett tjat som får mina öron att ramla av.

Jaja.

Inte trodde jag det skulle bli så här. Dessutom minus sju grader förra natten och minus sex i natt. Mina kjesarkronor har gett upp sina liv. Otroligt trist. Nu får jag ringa mamma så är det avklarat. Det är märkligt med denna förändring av balansen i familjen. Pappas död för ett år sedan har satt igång mycket förändringar i allas liv.

Kärlek!

PS Jag satsar på att åka och handla och utföra alla måsten under förmiddagen, sedan ser jag till att ha resten av dagen för mig själv – en lång promenad med Lady är antagligen plåster på såren.

Beslut

jordkallare

Det är många beslut som ska tas.

Och det är mycket jag vill göra. Igår gick jag och Lady en lång runda i skogen, hon hoppar omkring och springer minst det dubbla. Det märktes för hon var trött resten av dagen. Jag är fortfarande förkyld och hostar och revbenet, som fick en smäll när jag välte med mtb:n, gör ont.

Det spelar ändå ingen roll.

För jag sitter här i ett varmt hus med mat i kylen och få utgifter (förutom den här månaden när både badrum och växthus betalas samt en extra present till både mig och Oskar). Jag klarar mig. Mitt hem är intakt och jag har ved att elda med i kaminen.

Idag vaknade jag och insåg att de minusgrader som var i natt knäckte mina kjesarkronor totalt.

De som var på väg att slå ut låg ner på marken med snö över sig. Det gör mig ledsen. Det var dessutom i pappas rabatt. En rabatt fylld av blommor jag har grävt upp från mitt föräldrahem och som var pappas föräldrahem.

Sara hörde av sig.

Helmer fick 5-årsvaccin i går och hade feber i dag. Kunde jag ha honom? Det är klart. Jag var själv lite skavankig och hade beslutat mig för att vara inne hela dagen och göra lite smått som baka och sortera ut ännu mer från skåp och lådor. Sara sa tyst ”det var snällt” när hon gick. Hon har blivit allt mer tacksam och ödmjuk, jag tror att det beror en hel del på Oskar. Han är den mest fina person att ha med att göra, han är dessutom tacksam för det han får.

Nu ska jag fixa lite till.

Kanske ska vi baka, jag och Helmer.

Kärlek!

Snö som blev sol

tradetiapril
Trädet i april

 Jag var allt lite orolig och hade ingen lust.

Det var när jag i förra veckan kollade vädret och insåg att det skulle bli snö i dag. Startdagen på Walles cykling. Men snön blev sol om än svinkallt. Jag körde och välte med mtb när jag kom för nära och bromsade med frambromsen och bakänden lyfte och jag hamnade liksom med ansiktet ner i mossan och styret in i revbenen. Tjo! Det lär bli ett rejält blåmärke.

Dessutom ser jag ju tokig ut.

Inga cykelkläder, de är för kalla. Istället jeans och grova skor, svart luva nerdragen och på det cykelhjälm samt rätt stora runda glasögon. Nej, ingen kan säga något annat än att jag ser helt enkelt galen ut. Alla har förstås hjälm, men de är lite mer stajlade med mössa som passar till.

Nåja.

Jag var och handlade till mamma och köpte medicin, fast jag gick inte in till henne utan skickade det med personalen. Hon skulle bli smittad med en gång och är det något hon inte fixar är det en förkylning med de dåliga lungorna hon har.

Nu är det kväll.

Det har varit en dag utan substans på något sätt. Bara en promenad med Lady och sedan allt annat smått som tar sådan tid, disk, laga mat, åka till Apoteket, handla mat, förbereda för cyklingen, lasta cyklar…

I morgon har jag en ostyckad dag.

Cyklingen vet jag inte hur jag ska göra med, jag får vänta någon dag till innan jag kör igång träningen. Det är inte bra att köra slut på mig själv när jag är sjuk. Cykla långsamt? Inte en chans! Jag kan lika gärna promenera istället.

Kärlek!

Måndag, måndag, min lyckodag

Lady8.jpg

Jag har varit förkyld.

Det är jag fortfarande. I lördags skulle jag hämtat mamma för att vi tillsammans skulle gå till Sara och fira Helmer. Men jag var förkyld och jag vill absolut inte smitta henne. Både för att jag skulle få höra ”det är du som smittade ner mig” och dels för att jag inte på något sätt vill att hon ska bli förkyld för det tar många gånger hårdare på henne än på en frisk person.

I lördags gick jag och Janne till Sara och Oskars hus utan mamma.

Janne var fin, han hade den vita skjortan i egyptisk bomull som han fick i julklapp av mig. Helmer fick en uppsättning kläder med Spiderman på och det blev han glad för. Istället för massor av leksaker sätter jag in pengar på fonder till mina barnbarn. Det har hänt att jag har gjort undantag, men det känns rätt visset för då ökar ju inte kapitalet till dem som jag tänkt.

Igår sov jag hela dagen. Nästan.

Det blev en promenad med Lady och sedan kom Janne på en fika. Han är en natur- och jaktintresserad person och ingår i det team som räknar älgskit. Ja, precis så! Han får en ruta tilldelat sig, den är 1 kvadratkilometer och han följer kanterna på den rutan och var x meter stannar han och kollar hur mycket älgskit det finns inom en radie på 5 meter (tror jag det var).

Eftersom det är terräng och besvärlig sådan tar det sin lilla tid.

När Janne gått lade jag mig på soffan med filtar om mig och sedan sov jag i timmar. Lady var framme och nosade på mig några gånger, men i det stora hela är hon en stillsam hund. Någon gång när vi möter andra hundar på våra promenader kan hon uppföra sig som en liten valp. Svansen viftar, hon ”fäller” ner framdelen av kroppen och sedan gör hon små skutt framåt för att få igång mötande hund. Lady, ja – hon är en stor kärlek för mig.

Idag ska jag gå en promenad och sedan köpa hostmedicin.

Det är nämligen start på Walles vårtermin på Eksjö cykelklubb. Jag har ingen lust att cykla med min förkylning, men jag gör det för Walles skull. Det kommer att bli en rutin att jag hämtar honom på skolan på måndagarna, sedan går vi hem till mig för att äta. Jag tänkte att han skulle få vila lite också. Cyklingen är mellan 18 och 19, men innan vi är hemma är klockan närmare 20 och han är trött.

På tal om förkylning.

Vilken lyx att kunna vara sjuk och slippa känna skuld för att sjukanmäla sig till jobbet. Tänk, vilken lycka och vilken lyx det är för mig (och för andra i Sverige) att kunna gå i pension och äga sin egen tid. Jag är så obeskrivligt tacksam.

Nu ska jag samla ihop mig.

Även om jag är förkyld måste Lady ha sin promenad. Jag hade tänkt gå långt och med karta och kompass, det har jag tänkte de senaste veckorna, men det är alltid något som kommer mellan.

Nu till denna måndag!

Kärlek!

Planer

Planer.jpg

Jag har planer.

När jag flyttade hit bestämde jag mig för att renovera badrummet, sätta in nytt kök, lägga in trägolv, montera solceller på taket och nya dörrar i vardagsrummet. Badrummet är klart, nästan, det ska till en justering av kallras-grejen i fläkten.

Solceller är på gång, jag ska läsa och studera de offerter jag har fått. Inom två månader ska jag ha solceller på taket. Golvet och köket får vänta till hösten medan dörrarna ut till trädäcket ska göras inom någon månad.

Altandörren och fönstret närmast ska plockas ner och istället ska jag ha pardörrar ut till altanen.

Alltså, altan eller trädäck? Jag är tillräckligt gammal för att säga altan samtidigt är det ett stort däck av trä. En petitess. Igår var jag i trädgården hela dagen. Jag ringde mamma och sa att jag inte kunde komma för att jag måste hålla på här hemma och att jag var förkyld. Hon har ju mat och personal som ser till henne, jag borde kunna känna mig lugn.

 

På kvällen ringde hon och det slutade mindre bra.

Ingen vill köra henne till Skåne. Jag försöker få fram vad det är hon saknar. ”Mina grejor”, svarar hon men kan inte säga vilka grejor. ”Skriv ner på en listan och ring min bror”, sa jag till henne men då säger hon förvånat att han inte sagt att han ska hälsa på henne. Vilket jag hörde klart och tydligt att han sa innan vi åkte därifrån när hon flyttade.

Igår var hon övertygad om att det var ”något djävulskap på gång”. Alltså att jag och min bror hade något sådant på gång. Jag försökte verkligen prata med henne och säga att det är inget på gång, min bror ska sälja huset men det tar tid. Sedan är det mitt fel att hon inte har fått sina saker med sig och när jag säger att hon hade månader på sig att packa kontrar hon med att jag sagt att jag skulle hjälpa henne.

Igår orkade jag inte mycket mer.

Jag sa ”jag tog semester, hyrde släp och fyllde den med dina saker”, är inte det att hjälpa till? Hon påstår så himla mycket. Som att tandborsten inte är hennes. Den stod där när hon flyttade in. Jag berättar att det var tomt när hon fick lägenheten och att varken jag eller Sara köpt en tandborste till henne. ”Det är inte min tandborste”, svarar hon.

Åh..jag har lust att skrika något om att jag trodde i alla fall att du klarade av att packa ner dina hygienartiklar.

Idag kan jag inte gå upp och hälsa på henne. Jag orkar inte höra hennes tjat. Hon sa lite triumferande ”jag och Sara ska åka ensamma till Skåne” för ett tag sedan. Igår kunde jag inte hålla tyst utan sa ”men du sa ju att du och Sara skulle åka ensamma” – men som vanligt hade hon inte sagt det. Telefonen jag köpte till henne är urdålig, enligt henne. Det är en vanlig telefon, så enkelt mobiltelefon som möjligt. Hon slår in fel siffror och en röst säger att numret inte finns….men hon slår inte fel siffror. Åh, nej!

Äh…nu måste jag släppa detta.

I morgon är jag tvungen att gå dit och hämta henne. Hon har önskat att bli körd i rullstolen till kalaset för Helmer. Det ska väl gå bra. Men idag är min dag. Jag ska åka till Nässjö för jag måste handla mat, såjord, kogödsel (jag ska försöka hitta någon som har en häst och som jag kan hämta hästskit från) och ytterligare en ful balja att ha dynorna i.

Trädgårdsbordet ska skruvas ihop.

Jag ska räfsa och göra fint på baksidan – jag älskar att räfsa för det blir så fint. En stor balja med ”jordfabrik” ska flyttas för i nästa vecka kommer växthuset att levereras. Det gör mig lite stressad. Samtidigt kan jag inte göra speciellt mycket. Janne är projektledare för det och han kan bara jobba med det under helgerna och då bara en dag eller en halv. Det får ta den tid det tar.

Samtidigt vill jag tvätta huset för att måla det.

Men nu är det fredag. Jag ska strax koppla Lady och gå en sväng. Sedan blir det fika och skruva ihop trädgårdsbordet innan jag åker och handlar. Det får räcka så.

Kärlek!