Pojkarna

Pojkarna

Det här är mina pojkar.

Himla fina. Rara. Envisa. Personligheter.

Kärlek!

Annonser

Det lilla i livet

Helmer juli 2018
Helmer juli 2018

Livet har snurrat på för fort de senaste månaderna.

Nu känner jag i hela ryggmärgen att jag måste – igen – tänka efter vad jag vill. Vad vill jag egentligen? Inte bara rusa iväg och försöka göra alla runt om mig nöjda.

I går morse kom walle till mig.

Janne hade sovit över och eftersom vi skulle ha lite fest på kvällen bad jag Janne om lite små saker som jag ville ha hjälp med. Han är alltid snäll och gör det jag ber honom om. Walle är otroligt duktig och vet hur man öppnar kranen till vattenslangen och släpar vattenkannor, hjälper mig med ogräset och – ja, han är så duktig att hjärtat gråter av det underbara att han är frisk och kry och fin.

När jag sedan gick där mellan kålplantorna och rensade ogräs kom jag på att det är då jag är lyckligast.

När jag börjar på en bok och gång på gång bara kan läsa några sidor för att jag sedan måste prata, eller något annat som avbryter,känner jag att något viktigt har försvunnit. Jag har börjat tappa bort mig själv. Inte helt, bara en liten bit, men jag känner igen känslan och därför funderar jag på vad är viktigast i livet för mig och vad mår jag bäst av?

Jag mår bra när…

…jag har lugn och ro.
…när jag är ensam.
…när jag går och petar i mitt land.
…när jag syr.
…när jag inte har någon tid att passa.
…när jag kan bjuda Oskar och barnen på mat när Sara jobbar (hon får matlåda).
…när Janne håller om mig när jag ska somna (händer inte så ofta för han somnar innan mig).
…när jag har tyst omkring mig.
…när jag får städa utan att ha en ”deadline”.
…när jag får läsa ostört.

I höst ska jag satsa på det här…

…skriva min barnbok (jag ska plocka fram allt jag har, läsa igenom och se om det är något att ha).
…sykursen. Ida, min vän, är ledare. Jag ska börja med att sy en morgonrock i linne, franska sömmar och broderi. Det blir fint.
…cykla med Walle.
…läsa, umgås i det lilla.

Något jag ser fram emot är en bokbinderikurs.

Den har jag anmält mig till och den går här i Bodafors. Dessutom har jag ledigt den eftermiddagen och jag skulle bli så glad om den blir av. Det behöver inte betyda att jag blir bokbindare, bara det roliga i att umgås en eftermiddag och så det där med papper – det gillar jag.

Nu ska jag läsa, dricka lite kaffe och må bra.

Idag är det söndag och jag är så otroligt tacksam för livet. Det ska bli en lugn dag idag. Jag tänkte att jag och Janne skulle äta resterna från festen och kanske cykla en tur i kväll.

Kärlek till alla!

 

Städa

stada
Tömt vardagsrum

För de som läst min blogg länge vet att jag gillar att städa.

Idag har jag en ostyckad dag. Janne har åkt hem till sig efter att ha hjälpt mig ut med mattorna och tömma, nästan i alla fall, vardagsrummet. Nu städar jag långsamt. Jag plockar undan. Stoppar in i skänken där jag har prydnadssaker – jo, jag har prydnadssaker som jag tycker om för att jag har fått dem.

Så här sitter jag och skriver för skrivbordet får vara kvar.

Liksom den stora tunga skänken. Jag kör med vippan bakom elementen och torkar golvlisterna med några droppar lavendelolja på trasan. Och jag lovar…den blir skitig. Två hundar, två barnbarn och en särbo ökar på grus, damm och prickar både här och där. Blöta hundar som rusar in och skakar av sig – ja, ni fattar.

Jag lyssnar på en sommarpratare.

Det var tänkt att jag skulle lyssna på alla men jag undrar om det blir så, jag ligger redan efter. Istället tänker jag lista de som pratar och ger mest avtryck. Två hittills. Kanske en tredje.

Nu ska jag vidare.

Kärlek!

Vantar till hösten

Vantar till hösten
Vantar till hösten

Jag minns inte om det var från Brillbee eller Majas egen sida som jag hittade beskrivningen.

Det är med all säkerhet Majas beskrivning. Det är andra paret jag har sticka av samma beskrivning, och nog trodde jag att de här skulle bli felfria – men icke! Det roligaste är ändå att jag hela tiden känner att jag lär mig nytt. Precis hela tiden! Det gillar jag.

Nåja, det här är mitt bidrag till Sybingot18, och jag kryssar i rutan ”Skapa något inför hösten” och ”Skapa något i garn”. Sybingot pågår fram till den 24 augusti och all information hittar du här.

Jag har aldrig i hela mitt liv varit så pepp på att skapa i tyg och garn sedan i våras och nu är det verkligen krut i min själ, jag kör på nästan dagligen. Till och med ”Ska något efter eget mönster”, som jag trodde jag skulle gå bet på, har jag kommit på en idé som fungerar.

Heja mig!
Heja sybingo18

Promenad

De här skulle Lady gärna jagat och samlat ihop
De här skulle Lady gärna jagat och samlat ihop

Idag efter frukost kände jag mig innestängd igen.

Det händer allt som oftast för Janne bor inte här och jag känner mig hindrad att göra som jag vill. Glöm inte att jag är en ensamvarg. Jag älskar Janne mer än jag någonsin älskat en man tidigare. Han är dessutom en fantastisk man som gärna hjälper mig om jag ber om support på något sätt. Han betalar för sig själv, bara en sådan sak.

Men trots allt det bra behöver jag tid att plocka i ordning, drömma, läsa och planera. Samt en massa annat förstås.

Janne åkte efter frukosten hem till sig, det är bara fyrahundra meter så det är liksom bara ”uppför backen”. Jag dammsög, plockade med disken, slängde i en maskin tvätt och kopplade sedan Lady för en promenad.

Under tiden jag går de här rundorna pratar jag oftast med mamma.

Ibland tänker jag att numera i telefonen står det ”mamma” istället för ”Vanneberga”. Det blev så efter att pappa dog i maj och jag i samma veva fick en ny telefon. Pappa..ja, hur kan han bara försvinna som han har gjort? Tårarna har kommit men det är inte många, jag kan inte känna någon sorg eller saknad, bara att det är så himla märkligt att han inte längre lever. Jag minns honom på mitt sätt. Alltid i arbetskläder. Eller på sin stol i köket, satt någon på den stolen fick de flytta sig när han kom för till exempel en kopp kaffe.

Nu hoppas jag bara att hon får plats på ett äldreboende här i Bodafors.

Ok, jag är livrädd att hon ska bli besviken om jag inte hälsar på ofta, men nog ska jag kunna gå upp till henne en eller två gånger i veckan och med sin permorullstol borde hon kunna ta sig hit ner för en kopp kaffe. Vi får helt enkelt se tiden an.

Fast nu ska jag ha en kopp kaffe.

Blommorna är vattnade, vattenspridaren är igång i landet och jag har hela eftermiddagen för mig själv. Tanken är att jag ska provcykla min nya cykel. Jag hoppas att det är något jag kommer att gilla.

Nu vidare i dagen!

Kärlek!

Lady

Lady fyllde tolv år i måndags
Lady fyllde tolv år i måndags

I måndags fyllde Lady tolv år.

Kanske tror någon att jag gjorde en hallontårta till henne? Nix. Lady och Krut får samma mat jämt av Janne och det är hans åsikt att så ska hundarna ha det. Helt ok för mig.

Tolv år den 9 juli.

Det är strongt. Janne påminner mig då och då att hon kommer att dö inom de närmaste åren och att det kan gå fort. Jag blir ledsen bara jag tänker på det.

Älskade Fina Lady.