Skapa en accessoar – Sybingo19

harband.jpg

En av rutorna i Sybingo19 är ”Skapa en accessoar”.

Jag ska sy en kjol till en liten flicka, och av samma tyg har jag gjort ett hårband. Fast jag vill göra om det, spetsarna i slutet blev inte riktigt spetsiga. Det återstår att se om jag gör om det eller inte.

Det var det enda enkla i årets Sybingo.

Alla andra rutor har varit eller är en utmaning. Nu kommer Janne strax annars hade jag fortsatt att sy.

Kärlek!

Annonser

Skapa något av loppismaterial – Sybingo19

skjortabaksidalinnelinnelinnebakevalinneeva

Min mamma älskar second hand.

Därför rekognoserade jag Röda Korsets affär i Nässjö. De som jobbade visade var jag kunde parkera och var jag kunde få in mamma i affären genom en handikapp-ramp, min mamma sitter nämligen i rullstol. När jag var där hade de halva priset på allt i affären.

Jag hittade en herrskjorta som jag betalade 15 kronor för.

Min tanke var att använda skjortan och sy mig ett linne. Jag tycker inte om när mina bh-band syns och bh måste jag använda, köpta linnen duger sällan för mig just på grund av det.

Jag kapade skjortan strax under ärmarna.

Sedan använde jag tyget i ärmarna till linning och lyckades få ihop axelbanden av tyger som blev över. Tyvärr är jag ingen van sömmerska och det som var superfint från början fick jag sprätta och sy igen och igen och igen.

Det viktigaste är nog att jag trots allt har lärt mig mycket under arbetets gång. Nästa gång, om jag gör om det här, har jag erfarenheten med mig. Till exempel sydde jag fast resårbandet bak och efter det upptäckte jag att axelbanden saknades…

Sedan rättade jag till det med axelbanden men hade inte sprätt tillräckligt och det blev lite si och så. Efter det upptäckte jag att linningen kunde jag väntat till slutet med, då hade jag redan sytt på linningen bak och det blev lite trixande.

Men, jag har ett linne som döljer mina bh-band, jag hade tur med tyget i skjortan för det var lätt och mjukt.

Nu kan jag kryssa för rutan ”Skapa något av loppismaterial”. Efter det ska jag ta mig en kopp kaffe och fundera om jag har någon chans att få alla rutorna ikryssade för jag vill gärna vinna den där symaskinen.

Skapa något i garn – Sybingo19

fjarilsvantar1.jpg

Fjärilsvantar i Rauma finull.

Mönstret kommer från Maja Karlssons bok ”Trettiofem vantar”. Är det något jag gillar är det att sticka sjalar och vantar. Det är avkopplande och meditativt dessutom inte större (nja…lite olika när det gäller sjalar) än att jag orkar repa upp och stick om när det blir fel.

Nu kan jag kryssa i rutan ”Skapa något i garn” – fast det hade jag ju redan gjort!

Kärlek!

Koftan – Sybingo19

projekt1

Här är min allra första tröja som jag stickade.

Jag var superglad när den var klar, det var via en KAL som jag äntligen fick till det.  Under många år, sedan jag var ung, har jag drömt om en islandströja. Nu hade jag äntligen stickat en sådan tröja och jag älskade färgerna. Däremot har jag inte använt den speciellt mycket eftersom den sitter åt runt halsen och på grund av det går jag och drar i halslinningen mest hela tiden. Det är inte speciellt bekvämt.

Därför bestämde jag mig för något år sedan att göra en kofta av tröjan.

Men eftersom ny teknik i handarbete är detsamma som en sorts oro att förstöra har jag dragit ut på det. Sätta saxen i en tröja, och dessutom utan att ha någon att fråga om jag skulle fastna på vägen. Nja…

Att delta i Sybingo är för mig detsamma som att få tummarna loss. Så jag gjorde det! Jag klippte itu min tröja. Först markerade jag  med garn, i en avvikande färg, där jag skulle sy och klippa.

kofta1-2.jpg

Sedan plockade jag upp maskor från framsidan på den blivande koftan och stickade resårstickning till en knappslå. Knapphålen blev halvbra, jag fick en fin kant där jag maskade av enligt tips från boken ”Egna modeller och fler detaljer” av Ulla Engqvist. Däremot lyckades jag inte få till det snyggt när jag lade upp nya maskor.  Å andra sidan blev det knapphål i alla fall!

I mina gömmor plockade jag fram en spets som min mamma köpt på loppis för många år sedan. Jag hade redan tvättat den, det vara bara att stryka och sy på. Spetsen var för att dölja den kant som jag klippt upp.

kofta5-2.jpg

Sedan återstod det roligaste! I mina gömmor har jag en burk med knappar. Det är ett fåtal som är likadana och det var inte lätt. Jag funderade ett bra tag, valde mellan att alla skulle vara ljusa eller alla mörka eller alla åt det rosa-röda hållet till.

Jag fick inte ihop det.

Här kommer ett bra tips: lägg ut på ett socialt forum och fråga hur andra hade valt. Det var nog flest som svarade att den mörka raden var finast, men jag hade fastnat för den ljusa. Ändå var det något som inte klickade, det var inte helt rätt.

Men så kom Lucienne, en god vän från Skåne, med svaret: sätt tredje knappen uppifrån i rosa och resten vita. Fast då kunde jag inte hitta någon snygg knapp och jag gav upp.

När jag valde knappar lade jag ut alla på ett stort pappersark, allt för att kunna hitta likadana knappar. Vid kaffedags satt jag framför högen med knappar och funderade på att sortera efter färg. När jag sedan, lite senare på dagen, gav upp hällde jag tillbaka knapparna i glasburken. Min tanke var att köpa en rosa knapp dagen efter – men då fick jag syn på en turkos och vips kändes allt bra igen.

kofta6.jpg

Det är inte mycket turkost i tröjan, men just vid andra knapphålet finns det något inslag. Där fick knappen hamna. Lycklig och glad och helt och nöjd. När Sybingo19 började visste jag inte vad ”stashen” var för något. Men nu känner jag till det uttrycket, det är istället för det svenska ”gömmor”.

Både knappar och spets är från mina gömmor.

Koftan är ett UFO som jag har vetat om hela tiden men helst velat glömma, nu är det en fin kofta och jag är  nöjd, den sitter fortfarande åt runt halsen fast det går att lösa genom att jag inte knäpper den knappen! Däremot önskar jag att jag hade köpt knappar istället för att ta de befintliga, som ändå inte räckte till. Jag hade velat ha dubbelt så många knappar för som det är nu så glipar det mellan knapparna när jag sitter ner. Det är ingen kofta som jag stolt tar på mig och går ut, snarare känner jag mig som en sunkig engelsk tant i medelåldern som hasar omkring i ett kallt hus.

Fast den värmer gott en kylig sommarkväll när altandörren står öppen och temperaturen är låg eller när jag går och lägger mig i ett kyligt sovrum samtidigt som jag är frusen av en eller annan anledning.

Koftan kommer jag att använda mycket här hemma, det är jag säker på. Trots allt är den fin med sin second-hand-fyndade spets som döljer klippkanten och med knappar som jag fått av min mamma (jag har en stor glasburk som är fylld av knappar).

Ok, här får ni en bild av den färdiga koftan.

koftan.jpg

Jag kan kryssa i rutan för ”gör en remake”, ”gör klart ett UFO” och ”använd ett material från stashen”.

 

 

Skapa på resande fot – Sybingo19

sticka2.jpg

Jag gillar inte att resa.

För mig räcker det att åka till Eksjö, som ligger knappt 3 mil från Bodafors. Det var vad jag gjorde för att kryssa i rutan ”Skapa på resande fot” i årets Sybingo. Eftersom jag körde bil själv gick det inte att sticka under tiden, istället gick jag till Lennarts café och köpte mig en kardemummabulle och en cappucino och satte mig ner med garn och stickor.

Det mesta jag gör är på egen hand.

Det är flera år sedan jag vande mig vid att sitta på ett fik, en bio eller resa på egen hand. Andra på Lennarts café kanske kollade och undrade, någon kanske trodde att jag väntade på en försenad vän, vad vet jag om det – själv njöt jag av att sitta i skuggan i högsommarvärmen och sticka på vanten ”Rand” från Maja Karlssons bok ”Trettiofem vantar”.

Kärlek!

Skapa en väska – Sybingo19

envaska2syenväsak

Det är någon vecka sedan jag kunde kryssa i rutan ”Skapa en väska” i året Sybingo. Jag gick förbi en tygaffär när jag var på kurs i Vadstena, de sålde mest gardintyg (att det ska vara så svårt att hitta en tygbutik, det är ju mycket lättare att välja om jag får känna på tyget), men där fanns ett linnetyg som jag köpte.

Förlagan till väskan var en liten mörk i tyg, den kändes rätt trist att ha på sommaren.

Jag är inte mycket för stora handväskor eller de som hänger på axeln, istället gillar jag de i stil med Gudrun Sjödens, den lilla mörka tygväskan alltså. Jag mätte och hade tänkt dekorera med en bit knypplad spets som jag hittat på second hand och som pricken över i:et skulle det vara en stor svart mullig knapp att stänga väskan med. Fodret sydde jag av ett tyg som jag köpt på Ikea.

Men i alla hast glömde jag spetsen och knappen var för stor för min knapphåls-pressarfot.

Nu är jag glad över att jag glömde bort spetsen och det fick bli en enkel knapp istället. Väskan har jag använt ofta, nästan varje dag om det har behövts. Jag är stolt över att ha sytt något som jag använder och gillar. Lärdom är att inte har för stor stygn-längd, det ska vara tätt mellan stygnen i det här fallet. Jag ser det som en lärdom och fortsätter att känna mig glad över väskan.

vaskanmedknapp
 
Här syns tydligt att jag har för långa stygn, tyvärr. Men jag älskar väskan och använder den nästan dagligen.

Altanen

altanen

Det fanns en stund i början när jag tyckte att altanen var på tok för stor.

Men nu är jag glad över denna yta, eller dansgolv. Det är plats för både det ena och det andra och både jag och mina gäster kan ta ut svängarna. Det är Walle som har fotograferat.

Det har gått i ett den senaste veckan.

I söndags var jag slut på ett sätt att jag egentligen bara satt och stickade eller sov i en solstol på altanen. Det behövdes. Min kropp gjorde ont och jag tog för ovanlighetens skull två värktabletter. I går hade jag en ledig dag, eller mer rätt tog jag mig en egen dag. Det var mer än trettio grader i solen men trots det tog jag chansen och grävde upp jordgubbsplantorna och vände gjorden för att få bort så mycket som möjligt av det där ogräset som jag jämt glömmer namnet på, min pappa kallade det för kvickrot.

Jag grävde och svettades på ett sätt att det rann ner i ögonen och i jorden.

Snacka om ”anletes svett”. Det tog hela dagen att få det färdigt och när jag var klar blev det potatis och sill – jäklar vad gott – innan jag somnade på soffan en stund. Mamma, som envisas med att köpa storlek 46 när hon egentligen har 52, behövde lämna tillbaka en blus. Därför hämtade jag den och satt och pratade lite med henne innan jag gick till Janne som bjöd på ost och kex.

Resten av kvällen, det var inte många timmar kvar, satt jag och sydde. Älskar det!

Nu har jag gått en sväng i regnet med Lady. Jag ska strax köra till Nässjö för att handla present till Walle som fyller år på torsdag och gå till frissan samt lämna in blusen som mamma ville lämna tillbaka.

Fint med regn – ja, det åskade och regnade i natt och nu på förmiddagen har regnet fortsatt att strila. Bra för grundvattnet och min gräsmatta!

Kärlek!