Bra insikter

cropped-cropped-hjartat-e1517119438251

Glada grejor.

Jag surfade in på Moderskeppet för att se om de hade instruktioner till Lightroom. Det hade de boken som Mattias skrivit och som jag gärna velat ha men som är slut på förlaget. Hurra!

I morse steg jag upp tidigt.

Jag satte en deg som ska jäsa i tolv timmar i kylen och jag var ju så sugen på att baka mer. Min assistent snurrade runt i 12 minuter medan jag åt min gröt. Dessutom har jag egen tid för mig själv i kväll och i morgon kväll. Jag tror jag ska ringa barnbarnen och be dem komma över på fredag.

Jag tänkte vi skulle baka, läsa sagor och umgås.

En insikt jag kommit fram till är – igen – att jag måste ha egen tid. Inte egoistisk tid utan tid att göra det jag tycker är roligt. Det är inte lätt. Jag känner mig skyldig när jag inte vill träffa Janne så fort jag är ledig utan hellre vill göra mitt egna.

Just nu är jag så jäkla glad för att jag ska göra min papier mache-kvinna. Känslan att ha egen tid både i kväll och i morgon. Helt underbart. Att tända en brasa, dricka starkt kaffe på nymalda bönor, sticka, fixa och drömma. På söndag hoppas jag få tid att sitta ner lite med Lightroom, fixa med mina bilder och är det fint väder ska jag ta en riktig repa med min mtb.

Fast nu är det jobb!

Kärlek!

Annonser

Bra & Mindre Bra

cropped-pexels-photo-30732

Det finns bra grejor som händer nu.

Tror jag i alla fall. För någon dag sedan köpte jag en riktig hushållsassistent. Bara en sådan sak! Dels att jag kan köpa rakt upp och ner och att jag gjorde det. Jag har i några års tid funderat på en assistent, men mest bara tittat på tester och annat. Priset har fått mig att avstå. Nu köpte jag en Ankarsrum med 7 års garanti.

Genast bakade jag.

Ljust surdegsbröd och det blev riktigt bra. Nu ska jag planera nästa bak, eftersom det ska till en fördeg och det ska jäsas länge så är det inte bara att köra igång. Jag tänkte baka på fredagskväll. Sedan får jag liksom tänka bakåt, när ska jag köra igång surdegen och när ska jag baka.

Sedan har jag tagit tag i två saker som legat och pyrt.

Jag har äntligen kommit mig för att byta sopkärlet. Det har blivit som mest tre påsar sopor på två veckor, för det mesta bara två. Nu har jag beställt byte och även om det kostar 200 kronor att få det gjort så blir det billigare.

Det känns löjligt att säga ”många bäckar små blir stor å”.

En assistent för tusenlappar och så mindre sopkärl som kostar femhundra mindre om året. Å andra sidan blir jag glad när jag ser assistenten och längtar tills fredagskväll. I övrigt är jag fortfarande inte mig själv. Spänt läge, stressat läge och jag som bara vill ha lugn och ro.

Sedan har jag mindre bra-kategorin.

Jag köpte Adobe Lightroom eftersom mitt Photoshop helt plötsligt var för gammalt. Jag har försökt få det att fungera men tydligen var det helt ute och när jag ringde supporten hade stängt ner. Till slut köpte jag Adobe Lightroom 6, men jag får knappat det att fungera. Tid till att kolla in kursen på Moderskeppet har jag inte heller haft.

Min tid är splittrad och jag känner mest hela tiden ”jag orkar inte”.

Det räcker att jag inte kunde redigera bilden i det här inlägget för att jag skulle börja gråta. Ingen vettig bok tycks heller finnas, men jag litar på Moderskeppet och får jag bara lite tid över så ska jag nog få det att fungera.

Mamma tror att jag och Sara ska köra fram- och tillbaka när hon ska flytta.

Jag försöker säga att det fungerar inte. Vi jobbar heltid och vi orkar inte. Vi kan flytta på en dag för jag åker med en bil och Sara och Oskar med sin bil plus släp. Jag hoppas jag inte gjort något dumt som sökte boende till mamma här uppe. Jag tänkte att i måndagskväll var jag med Walle på mtb, i går var Janne här, i kväll jobbar jag – jag som bara vill ha lugn och ro?

Det har blivit för mycket just nu.

Men nu ska jag fixa lite här hemma, gå en promenad (fast jag borde nog hellre dra en repa med mtb och låta det gå fort).

Vänner & Samla

samla.jpg

Jag pratar för mycket.

Det handlar antagligen om att jag inte har några vänner. Därför blir det att jag pratar för personligt på min arbetsplats till mina kollegor. Efteråt får jag ångest, i alla fall en mild sådan. Vänner. Jag har faktiskt inga vänner. Inte ens en enda vän. Jag orkar inte höja blicken just nu, det får vara som det är. Alltför många gånger har jag trott att jag har haft vänner, men var det inte. Det är som det är och just nu orkar jag inte ens bry mig, mer än att jag ska lära mig att hålla käften. Käften, Eva!

Annars försöker jag nog samla ihop mig.

Idag har jag hittat några glädjeämnen. Bilen gick igenom besiktningen. Alltså, bara det! Inga dyra reparationer. Tack! Sedan åkte jag in till Nässjö och gick en sväng där. Bara det…jag har liksom inte gått i Nässjö tidigare, mer än sprungit igenom de två till tre största gatorna.

Just nu spretar allt.

Det kör omkring en ångvält i bröstet på mig. Jag försöker koppla av och det är skönt att ha någon kväll för mig själv då och då.

Nä..jag har svårt för att skriva. Ja, till och med det. Kan inte riktigt blicka över allt som händer runt om mig. Mamma har det eländigt just nu. Låst till att sitta i soffan i stort sett hela dagen. Svårt att klä på sig, om hon ens kan det. Kan inte ta ett steg för egen maskin. Blandar ihop saker.

Det jag känner är ”jag orkar inte”.

Fast det måste jag ju göra. Orka. Måtte saker och ting gå smärtfritt framöver. Bilen gick i alla fall igenom.

Ro

Väggen.jpg

Jag vill bara ha ro.

Men det tycks vara en orimlig tanke. Hade det inte varit för barnbarnen och att mamma ska flytta hit upp hade jag sålt huset och köpt något litet på ett ställe där jag fick vara ifred. Jag är ingen självklarhet för någon, ingen äger mig, ingen har rätt att vara nonchalant mot mig.

Det är uppenbarligen en tid där jag får mig lära mig många läxor.

Men jag har lärt mig att inte gå emot min magkänsla. Känns det inte bra ska jag inte tvinga mig till något. Jag bestämde mig för längesedan att jag inte tänker kompromissa för att andra ska må bra och jag ska sitta kvar med ont i magen – alltså en dålig magkänsla. Jag inget behov av att må dåligt eller på något sätt se bort från det som gör ont för att andra ska må bra.

Jag vägrar.

Mamma ville inte vara kvar på korttidsboendet. En natt och sedan vägrade hon stanna kvar. Hon blev illa behandlad och det är anmält till IVO. Hon är mycket sämre och från att kunnat gå hjälpligt några steg kan hon inte gå alls numera. Hemtjänsten hjälper henne med det dagliga så gott de kan, och de gör ett jäkligt bra jobb. I morgon är jag ledig och då åker jag ner igen för att städa. Mamma har kräkts under kökssoffan, hon ramlade och blev sjuk där på golvet.

I fem timmar låg hon där.

Nu har hon larm. Men hon kan inte gå och det hon var med om på korttidsboendet var så gruvligt att hon hellre lägger sig på rullatorn och långsamt tar sig från soffan till sängen. Jag och Sara hade en idé om att tömma barnens rum och låta henne bo här, men hon vill inte det. Jag vet inte om jag hade orkat.

Sedan har det hänt fler saker.

Sällan har jag tänkt så intensivt att ”sällan kommer en olycka ensam” som jag gör nu.

Nu ska jag ut i trädgården en kort stund, sedan göra matlåda till jobbet och efter det försöka få in ett besök på Ica innan jag ska börja jobba. Jag har dessutom bestämt mig för att mitt hus ska bli min frizon. Det är mitt hus, mitt hem och jag vill ha lugn och ro här. Lugn. Ro. Tid.

Nonchalans och o-respekt. Nej tack!

Vitt och vitt

vittovitt
Vitt som fångar upp vitt

 Jag är så glad.

På en dag har lusten till livet återvänt. Tackar för det! Jag var ute i trädgården flera timmar efter att ha haft möte om och med mamma. Jag lät lusten bestämma och kantade lite rabatter och landet. Det blir så fint och så tänkte jag på pappa som gillade fina kanter runt rabatterna.

Jag är så glad och tacksam för min trädgård.

Sedan har jag börjat på framsidan, men bara lite. Det får bli någon timme då och då. I rabatterna är det fullt av småsten och jag tänkte ändra om en aning. En kortvuxen rudbeckia har inte kunnat ses för funkian har varit i vägen. En del konstellationer ska jag ha kvar medan andra ska flyttas eller tas bort.

Trädgården gör mig lycklig.

Nu ska jag duscha och sedan ta med Lady på en promenad. Hon är min fina kompis i alla lägen. Följer mig i trädgården och lägger sig en bit bort från där jag är och kollar läget eller bara slumrar. Nu ligger hon någon decimeter ifrån mig. Tyvärr måste jag lämna henne till Janne i kväll för i morgon ska jag på utbildning i Linköping med jobbet. Jag åker hemifrån strax efter fem på morgonen och kommer hem någon gång vid åtta – med andra ord tur att jag och Lady har Janne.

Kärlek!

Tankar & Minnesbilder

kvällspromead
Med kvällen kommer tankarna

Mamma ska flytta upp till Småland.

Det är bestämt att hon ska göra det men inte när. Nu vet hon inte vad hon ska ta med sig för från ett stort hus till en liten lägenhet måste man välja. Jag tänker på allt mamma och pappa har samlat på sig. Massor av grejor. Tankarna går till det där med att konsumera, köpa, samla… det finns ingen vits alls.

När mamma växte upp var det inte speciellt fett.

Apelsiner var något som åts till jul. När någon dog och lämnade efter sig saker kastades inte hela hem, det fanns alltid människor som kunde ta till vara och blev glada över att få. Nu sitter jag och min bror med varsitt hem och behöver inget av det som våra föräldrar kämpat ihop.

Därför går tankarna till att det inte är lönt att köpa saker.

Möjligen om man ger bort det som ska ersättas. Det är ingen idé att samla på sig. Konsumenterna blir lurade. Ta det där med Ernst…jag har flera personer runt om mig som handlar dyra saker från Ernst. Det är ungefär som tapetbårder som alla, inklusive mig själv, skulle ha någon gång på 80-talet. Jag köpte bårder för hundratals kronor, nu har ingen tapetbårder – i alla fall inte många.

Nåja.

Barnbarnen. Helmer. När jag och Janne åt kvällsmat hos Sara och Oskar var jag och Walle först till bordet. Efter en stund kom Oskar och bad Walle flytta på sig för Helmer ville sitta bredvid mig.

Eller när jag och Walle snickrade.

Helmer var trött och han lade sig ner på betonggolvet i garaget där vi höll till. Jag lyfte upp honom och bar in honom i huset. I tvättstugan drog jag av stövlarna och knäppte upp hjälmen. Sedan bar jag in honom och frågade ”vill du sova i walles säng”. Helmer nickade och jag tog av honom jackan och stoppade ner honom. Helmer är livrädd för att somna. Men jag bäddade ner honom, berättade att jag skulle vara kvar inomhus och när jag stod i dörröppningen tittade jag på honom och han tittade tillbaka och log så fint. Han är en kärleksfull unge.

En annan bild som stannat på näthinnan.

Min fina Janne. Han kom inom en sväng i går efter att ha satt ut några jakttorn. På fötterna hade han sina kängor och han är lång men blir ännu längre med den fotbeklädnaden. Han stod i tvättstugan, vid dörren, och jag någon meter ifrån honom i köket. Han är smärt, brunbränd och har vitt tunt hår. Han var manlig där han stod med händerna på dörrkarmen ovanför sig klädd i jobbarkläder. Min fina Janne.

Idag har jag en ledig dag.

I morgon ska jag börja jobba. Jag hade hellre varit hemma och fixat. Det är så himla mycket roligt jag vill göra här hemma. Sy, sticka, vara i trädgården, mysa med barnbarnen, laga mat till Janne, gå långa promenader med Lady, cykla med min mtb…vad gör vi med våra liv egentligen? Jobbar, betalar räkningar och fördelar den lediga tid vi har över och så dör vi i alla fall.

Kärlek!

Igår

små saker
Jag tänkte innan jag somnade att min yrsel hade försvunnit.

Fast i morse vaknade jag och den var tillbaka. Det känns som om hjärnan hänger löst, som om jag är full och jag tar lite snedsteg både då och nu. Otäckt. Jag känner en enorm befrielse att jag får lov att vara hemma veckan ut efter kontakten med vårdcentralen. Fint att bo i Sverige.

Idag blir det lugn och hemma.

Fast jag börjar bli frisk. Igår lagade jag mat och idag funderar jag på att byta sängkläderna. Bara en sådan sak! De andra dagarna har jag liksom bara – ja, bara varit sjuk och ätit för att jag borde och utan att det smakade något. Då kan jag lika gärna vara utan mat.

Men…jag är på bättringsvägen och vad är lite förkylning mot allvarligare grejor? Absolut inget alls.

Istället sitter jag i soffan och stickar. Vilar. Brygger lite kaffe och tänker att det är skönt att ha tryggheten i Sverige och få lov att vara hemma när jag är sjuk. Jag vilar, fixar en lös sladd, läser, vilar mer, stickar, vilar… det här blir bra. Yrseln är däremot vidrig och jag tänker på de stackarna som har det jämt. Jag vinglar omkring då och då som om jag vore full.

Nåja.

Lady är här. Min trogne kamrat. Igår hämtade jag hundmat hos Janne och plockade några äpplen på hans träd. Det blev en äppelkaka. Fint med hösten. Fint med livet.

Längtar ut till trädgården.

Kärlek!