Lyckan

Hallon
Hallon

Jag har alltid drömt om en trädgård.

Men jag satte mitt eget glastak till för några år sedan. Nu har jag en trädgård och vilken lycka! Hallonens årsskott kom tidigt och de dolde de mogna hallonen, faktiskt trodde jag ett tag att det var ett dåligt hallon-år. Men inte! Ikväll skulle jag plocka de som jag kunde hitta och det visade sig att det finns gott om hallon.

Fina och stora hallon dessutom.

Ja, det är lycka.

Annonser

En dag mitt-i-mellan

Grillat i sommarvärmen
Grillat i sommarvärmen

Igår var Sara & Co här för mat. Janne också förstås.

Det var ovanligt mycket ”det var gott” och ”supergott” jag fick höra. Härligt. Speciellt för mig som först de senaste åren har lyckats med mat. Egentligen borde man får njuta av livet betydligt längre än vad jag har gjort, å andra sidan är jag en mycket lycklig och tacksam människa och har varit så de senaste åren.

Jag har sovit gott och ska bara hålla på med trädgården och läsa idag.

Det blir en skön dag mellan två mer stressiga dagar. Igår gick jag en promenad med Lady, putsade fönster, rensade ogräs i landet, gallrade i landet (funderar på hur jag tänkte jag när sådde frö av de rotfrukter jag inte har en aning om). Nåja. Jordgubbarna ger en stor skörd i år och hallonen är på gång. Mina blommor ser ut att bli fina, däremot tycks min nya rabatt under snöbolls-trädet inte riktigt vilja bli som jag tänkt.

Klätterkrassen har tagit över i två stora krukor.

Jag hade tänkt mig en vacker krasse som fint ”ramlar” ner från krukan med en vit pelargon i ena och en änglatrumpet i den andra – fast det är bara stora och fantastiskt vackra blad av krasse i båda. Min solros tar sig, jag är ju med i en tävling på jobbet. Jag försöker låta barnen kissa på den när de är här.

Men…idag är det bara jag, Lady och trädgården.

Jannes barn kommer i morgon så då ses vi inte mycket när de är här. Men i kväll kommer han och vi ska äta rabarberpaj. Han måste handla tills det att barnen kommer, så vi äter var och en för sig. Vi har en veckas ledigt ihop – jag och Janne. Han har sagt åt sina barn att de är välkomna hela sommaren utom just den veckan. Nu visar det sig att barnen bara kan komma den veckan och jag försöker få honom att ändra på ”vår vecka” och låta dem komma för att jag inte ska bli en ”jävla kärring som gör att vi inte får träffa pappa”. Men Janne tycks hålla fast vi att vi ska ha en vecka tillsammans han och jag. Frågan är om det är så himla bra? Å andra sidan är det den enda vecka vi har ledigt ihop och sett från andra sidan har vi mycket andra dagar tillsammans. Jag har i alla fall gjort ett försök (flera försök) att han ska ändra sig, men han håller fast vid sin inställning.

Nu ska jag sätta fart på dagen genom att sätta mig ner och läsa lite innan en dusch.

Kärlek!

PS På bilden har jag min nya blus! Vit, bomull, kortärmad och med broderier på (maskinbroderat förstås).

Mitt eget land

Plattor i landet

Sedan jag var liten har jag velat odla.

Jag minns att jag i sjuårsåldern fick lite fröer, men det krävs även lite kunskap om att vattna, göda och gallra. Längtan har alltid funnits där. När jag och Sara bodde i vår senaste gemensamma bostad hade jag turen att få en pytteliten gräsmatta på köpet. En kväll kom Sara hem och fick se mig där ute, hon sa ”här går du och skrotar och är lycklig”.

Det där stämmer fint.

Jag blir lycklig när jag får rensa ogräs, plantera och drömma. När jag flyttade hit fick jag en stort gäng plattor av grannen tvärsöver gatan. Inte för att jag visste vad jag skulle ha dem till men jag och Janne slet med de där tunga fyrkanterna.

Nu är de flesta i mitt land.

De bildar fina gångar och jag älskar det. Det jag har lärt mig och som förvånar mig är att jag upptäckt konsten att vänta. Nåja, lite i alla fall. Senast jag lade plattor i landet tänkte jag att nu vet jag inte hur jag ska göra. Det blev bra på det sättet.

När vi grävde nya potatislandet kom jag på hur jag skulle göra.

Nu är det en ny gång. Den slet jag med i går för var platta väger mycket. Ok, jag fick offra lite jord (jag hade en rad med för av gulbetor där), men det är det värt. Jag odlar för att det är kul och jag vill att det ska vara vackert.

Snart har jag hunnit i fatt.

Det stora växthuset får vänta. Nu känner jag att det bästa är att hand om det jag har och få in en rutin. Fast nu ska jag sitta ner och läsa en stund. Kroppen har fått sig små kickamockor av allt bärande i går, axlarna värker och kroppen är trött.

Kärlek!

Små blommor

Chokladblomma
Chokladblomma

Igår satte sig Janne framför tv:n och kollade på nyheterna.

Själv gick jag ut på framsidan och vattnade. Min trädgård! Jag älskar det där med att vattna och plocka ogräs, att se hur fint det blir och känna doften när jorden är fuktig.

Under alla andra somrar har jag inte hunnit med.

Det gör jag egentligen inte i år heller men jag kan i alla fall vara ute i trädgården mer – ja, dagligen. Förr om åren har jag velat ha stora blommor och det är likadant i år, men jag kunde inte låta bli att köpa två chokladblommor (hoppas jag klarar dem över vintern). Otroligt nog fanns de på Ica i Nässjö.

Nu har de börjat blomma!

De ska dofta choklad när man går förbi, fast det har jag inte hunnit med att känna ännu. Jag har också nattträdgårdsviol, den har kommit som frö från någon granne och den doftar härligt på sena kvällar.

Jag tänkte ta bilder på rabatterna för just nu är det huller om buller.

Min tanke är att jag framåt hösten ska kunna se hur det har varit under sommaren och sedan utifrån det flytta runt för att få något enhetligt.

Idag kommer Ida, men först ska jag ta en promenad med Lady.

När Ida har åkt ska jag ta bilen (nytvättade både inne och ute) och köra till Nässjö och köpa ett växthus till pallkragar. Det blev inte stort i år, det fanns ingen ork kvar till det. Projektet med nytt potatisland tog all kraft och var betydligt jobbigare än tidigare grävningar.

Jag gjorde om planen och kanske blir det ett växthus i höst.

Annars blir det en annan gång i stället. Men nu ska jag vidare i dagen!

Kärlek!

Det går bra

dagenidag.jpg

Till min stora förvåning går det bra.

Jag tänker på pappa, men det var bara i onsdags som jag var ledsen. I torsdags var jag på jobbet och det fungerade fint, medan jag var lite risig i fredags men det ordnade upp sig. Jag har köpt en svart kort jacka i linne som jag ska ha till min klänning och en scarfs i svart med röda blommor – min pappa var socialist ut i fingerspetsarna och han älskade att odla. Det blir fint.

Idag har det varit en bra dag.

Jag har tillbringat den med Janne och barnbarnen. Walle är en odlare precis som jag. I morgon ska vi åka och köpa pallkragar och extra jord för att han ska kunna odla. Sara vill inte ha någon odling hemma hos sig, det var Walle som kom på idén att odla hos mig.

Idag har vi grävt.

Fixat med grästorvorna och jag kan nog säga att landet kommer att bli klart i morgon. Växthuset väntar jag med till nästa vår. Jobbet vi har haft med nya potatislandet har tagit hårt på krafterna.

Nu har vi ätit gott.

I kväll blir det brasa och melodifestival.

Kärlek!

Söndag

Bockarp

Jag har bestämt mig för att köpa en gräsklippare.

Ja, en hand-gräsklippare. Bara för att få gräsmattan på framsidan extra fin. Idag efter frukost åkte jag till Vetlanda och köpte en för det presentkort jag fick av jobbet när jag slutade. Gräsklipparen är toppen, men det saknas en mutter som gör att jag inte kan använda den. Så jäkla trist.

I morgon arbetar jag mellan 9-18 och hinner inte köra in och byta den.

De har antagligen inte öppet den 1:sta maj. Suck. Men skam den som ger sig. Efter den fadäsen gick jag en lång runda med Lady, när jag var nästan hemma ringde Oskar och undrade om jag kunde hämta Walle från ett kalas.

Han och jag somnade tillsammans på soffan en liten stund.

Sedan var vi ute och grävde i nya potatislandet. Massor av sten. Sten och sten och sten… men jag ger mig inte. Janne suckar trots att jag jämt säger att han är inte ansvarig för mitt hus eller min tomt. Men jag måste säga att jag blir glad om han vill hjälpa till med de största stenarna.

Det blir en fint potatisland.

När jag har grävt klart ska jag gräva en gång till, då ska jag fylla den med Bokashi. Jag har några hinkar så det lär blir krut i landet. Å andra sidan tänkte jag att jag kanske skulle kunna spara det blivande västhuset där jag ska ha drivbänkar. Inte för att jag hinner odla nu, men gott om daggmask lär det bli.

Nu ska jag sticka en liten stund innan det är dags för att sova.

Kärlek!

Några timmar

Nya potatislandet
Nya potatislandet

Helgen har gått i en rasande fart.

Walle har varit här från fredagskväll till söndagskväll. Det har gått superbra. I fredags åt vi Tacos och tittade på Let´s dance, i lördags körde jag och Walle till mina föräldrar, stannade där i tre timmar och sedan hem igen. Det kändes liten ”hattigt”. Tre timmar är lite och sex timmar i bilen mycket.

Vi har trots det hunnit med en hel del.

Gått promenader med Lady, grävt klart nya potatislandet och jag har planerat lite för växthuset som jag funderar på att köpa. Vi har grillat och jag har fått en liten stund med Janne på tu man hand i går kväll.

Nu är det måndag.

Nya jobbet väntar, två dagar till med handledare och sedan tre dagar då vi sitter själva med en ”vandrade” förundersöknings-stöd som ska supporta oss. Det känns som ett mycket roligt arbete, trots att vi egentligen bara sysslar med eländigheter i samhället.

Idag skulle jag fortsatt att gräva (djupgräva) potatislandet.

Men regnet strilar och jag ska sticka. Det är de sista varven på tröjan och jag hade hoppats på att bli klar till i morgon – fast det känns rätt otroligt just nu. Skam den som ger sig.

Kärlek!