Skapa i solen – sybingo 2018

Skapa i solen - årets sybingo

Här sitter jag och stickar ett par vantar i Rauma finull.

Resåren stickade jag med 2-mm stickor, när jag bytte till 2,5 kändes det som ordentliga boningar. Vantarna stickar jag efter ett mönster som Majas manufaktur har med i en kurs på Brilbee.

Anledningen till bilden är att jag är med i Sybingot.

Det är en drivkraft att få klart UFO (framför allt, tycker jag) och sedan att utmana sig själv. Dessutom finns det chans till fina vinster. Kolla här!

Annonser

Garnlycka

Nya projekt
Nya projekt

Inte visste jag när jag kämpade på med den där sjalen jag stickade för ett år sedan.

Det att jag till och skulle få favoritgarn. Tänka sig. Och att känna lycka när jag, som igår, beställde nytt garn för att sticka ett par vantar enligt ett gammalt mönster jag hittade i en bok på bibblan.

Idag ska jag försöka få till saker och ting.

Alltså att få tiden att räcka till. Nu har jag putsat fönster, sotaren har varit här, jag har fixat och förberett middagen till ikväll när hela gänget kommer – kvar är att köpa bensin och olja till grästrimmern och gallra i landet samt köpa köttet som ska marineras.

Men jag mår bra.

Frågan är hur Lady mår. Hon äter inte. Inget i går och inget i dag. Men vi går en långsam promenad så får vi se om hon har lust att äta.

Kärlek!

Sypeppen – fast stickat

handledsvarmare
Handledsvärmare

Jag började sticka förra hösten.

Det var en enkelt sjal. Strax efter hamnade jag på Brillbee och där fanns en kurs om att sticka mönsterstickning. Jag gick den och sedan var jag fast! Det blev knith-along med Järbo garn och så vidare.

Det första mönsterstickade jag gjorde var ett par handledsvärmare till mamma.

Känslan när jag slog in dem som en present var en upplevelse i sig. Jag som bara brukar köpa och så slår jag in i all hast och lämnar över till den som ska ha – det känns ganska ofta som ett tvång med presenter. Men de där handledsvärmarna var något extra att ge bort.

Nu har jag stickat ett par till.

Nästa projekt är ett par vantar. Andra paret vantar faktiskt. Men de ska jag börja på alldeles strax. De här hanledsvärmarna lämnar jag in som bidrag till sypeppen.

Kärlek!

Sypeppen hittar du här!

Kväll

Morgon i min stuga
Morgon i min stuga

Det är kväll.

Jag gick en tur med Lady och som vanligt gick jag fel, men den här gången – i alla fall efter några minuter – insåg jag att det var verkligheten som stämde och inte att de som ritat kartan hade glömt att sätta ut en samling hus… Nåja, jag visste genast var jag var och jag får en ny chans att gå en hittills för mig stig jag inte vandrat på.

Mina hemmastickade vantar körde jag i maskinen.

Med specialtvättmedel och i fyrtio grader. Det ska bli som en tovad vante och jag hade inget att förlora för de var så glest stickade att jag inte hade något att förlora. Nästa gång stickar jag med två nummer mindre stickor.

Fast jag har börjat med mina handledsvärmare.

Sedan blir det ett par vantar till och efter det ytterligare ett par vantar, i alla fall medan jag funderar på en tredje islandströja. Nu har jag lärt mig av alla misstag och borde få till den mest perfekta varianten. Den jag stickade senast sitter rätt bra, men förkortade varv ska jag nog köra ytterligare några varv för att få till det rätt. Dessutom har jag upptäckt att ena ärmen är en centimeter längre än den andra och jag irriterar mig på det något enormt. Hur kunde jag mäta så fel?

På min tur idag smakade jag både blåbär och smultron.

Det där att promenera med Lady utan att ha en tid att passa är något alldeles underbart. Jag stannar och plockar t.ex. smultron, tar mig tid att se saker som jag annars inte gör lika bra.

Men nu ska jag sticka vidare.

Det är lugnande. Kärlek!

Tröjan

trojan
Första stickade tröjan

Här är min islandströja.

Nu ska jag vidare i kvällen. Fotbad och ansiktsmask behövs till denna trötta kropp. Jobbet är superroligt. Riktigt roligt. Antagligen det bästa jag jobb jag har haft i hela mitt liv – och jag har haft många jobb!

Kärlek!

Vantarna

Vantarna
Vantarna

Under fem dagar på lediga tider har jag stickat vantar.

Det är järbo.se som har gratis beskrivningar och just den här vanten kallas för OS-vante och skapad av Maja och garnet är isländsk ull. Det var riktigt roligt att sticka dem, men jag fick repa upp några varv för jag missade en rad i mönstret. Först tänkte jag strunta i det, men jag vet med mig själv att jag hade irriterat mig på felet.

Nu är jag nöjd.

Idag vaknade jag och var lite krasslig, fryser på insidan och två nummer för stor insida på huvudet. Jag åkte med Janne och handlade, nu är jag själv fram till fyra då han kommer och lagar mat. I morgon är det jag som står för maten, Sara och Oskar kommer på eftermiddagen. Skattkartan är fixad.

Nu ska jag sätta mig och läsa.

Sticka lite på min islandströja (i samma garn som vantarn, isländska Léttlopi

Jag hoppas alla får en glad påsk, själv har jag inte ens tagit in ris trots att jag numera bor här och borde haft tid. Får se om jag hinner senare idag.

Kärlek!

Min tröja – Aftur

Garn till islandströjan

Jag älskar att sticka.

Det har jag alltid gjort men tidigare lyckades jag inte. Allt gick snett. Men så körde Fredrika igång en Knitalong (en sorts syjunta på nätet) med sin höstskal och på något sätt klickade det äntligen. Direkt efter gav jag mig på mönsterstickning, det var Järbo garn som hade en knitalong med Maja Karlsson, jag stickade ett par raggsockar med mönster och det gick – nästan – hur bra som helst. De hänger med fortfarande.

Jag stickade ett par handledsvärmare till mamma.

I tunt garn och med flerfärgsstickning. Det var Maja som stod bakom det mönstret också. Egentligen köpte jag en kurs på nätet och där fanns bland annat de där handledsvärmarna. Om det var Fredrika som fick mig att köra igång med stickning och verkligen haka på så var det Maja som fick mig att tänka på färgerna som en sorts berättelse.

Min islandströja, som stickas i garnet Lettopi ska föreställa våren.

Jag tänkte mig den mörkbruna jorden, rosa blommor med olika gröna nyanser och så en ljusbrun färg till det (kanske fjolårsgräset). Det är första gången jag stickar något stort och jag tänkte nog att det kommer att ta sin lilla tid. Men…igår kväll startade jag att sticka ”livet” och redan nu har jag stickat i ungefär 15 cm. Varannan vecka kommer en ny bit även om man förstås får sticka hur fort man vill.

För egen del har jag bestämt att det får ta den tid det tar.

Att sticka är otroligt lugnande och meditativt. Rofyllt. Jag gör något med händerna men ändå kan jag koppla av. Det gillas!

Helgen har varit fin.

I morgon är det dags igen. En fullmatad vecka på nya jobbet, fortfarande enbart utbildning i olika system, lagar, paragrafer, vägar att gå, stöttning att få för de drabbade etcetera.

Nu till stickning och läsning – för sluta läsa gör jag aldrig.

Kärlek!