En mindre rolig dag idag

Tranor

Inte en bra dag idag.

Inte alls. Men om det vill jag inte tala. Trött. Suttit i fåtöljen framför brasan och slumrat, stickat och läst. Ögonen svider, jag vet inte varför – i Bromölla blev jag ”utredd” för överkänslighet mot damm. Fast mina ögon var ok. Jag har varit hos läkare och optiker men allt är ok, förutom att den gegga som finns inne i ögat håller på att torka ihop på grund av ålder och det gör att jag ibland ser ”spindlar” på väggarna. Haha!

Cyklar gör mig glad.

Fast idag orkar jag inte och dessutom regnar det. Tursamt att det var en fantastisk kväll i går när jag var med Walle och cyklade. Alltså, denna MTB som jag har köpt till min själv! Den är så lättrampad och så jäkla fin – eller kanske mer rätt; jag känner mig fin när jag sitter på den. Det jag behöver framöver är en bra jacka att cykla i. Tyvärr tycks de flesta jackorna vara gjorda i polyester. Alltså, plast med andra ord. I sådan fryser jag när jag är kall och svettas när jag är varm. Gillas inte. Ge mig gärna ett bra tips på en ganska lätt jacka att ha när jag cyklar, den får inte flaxa för mycket runt kroppen.

Nu ska jag laga lite mat.

Det blir i alla fall en vegetarisk rätt. Sedan får jag se om jag gör en andra. Orken försvann tidigare i dag.

Var rädda om varandra!

Kärlek!

Annonser

Lycka

Tomater

Lycka kan vara mycket.

Som att se en stor tomat börja bli röd. När jag såg det började jag skrocka av skratt. Underbart. Just den rabatten ska jag gräva lite bredare och längre i höst. Det är en hel del jag ska ändra i trädgården om någon månad.

Igår kom åskan, blixt och regn.

Jag hade precis kommit hem när något blinkade till utanför mitt fönster, jag trodde att det var grannens billyktor – fast det var en blixt och sedan ett dunder som fick mig att lyfta från soffan. Tillsammans med ett fotbad njöt jag den stund som regnet forsade ner.

Nu ska jag strax ut och gräva.

Det är potatislandet som ska få lite bokashi. Ja, alltså före detta potatislandet. Jag tänkte se om jag kanske kan så något snabbväxande som sallad. Det finns ju en hel del som ”vinterodlar”, det kan jag inte men däremot lite sallad borde kunna gro och växa någon månad till.

Fast först kaffe och läsa en stund innan jag drar på mig stövlarna.

Det är mycket nu

Grabbarna kollar på cykeln
Grabbarna kollar på cykeln

Ja, så är det bara.

Mycket. Jag hinner inte ens läsa. Idag blir det pizza, hemmagjord förstås. Sedan får Oskar ta barnen och åka hem, för jag och Janne ska cykla.

På jobbet är det lika fint som vanligt.

Jag har visserligen valt att sitta på ett annat ställe för jag kände att jag störde när jag slog mig ner i ”tant-raden”, det gör jag inte om. En del samtal minns jag tydligare än andra.

Nu kommer Janne!

Ses1

Att begränsa sig

naturensunder

Jag älskar den här bilden.

Igår jobbade jag till 23.15 och sedan kom jag inte i säng förrän en timme efter midnatt. Idag arbetar jag till åtta i kväll men hade några timmar på förmiddagen, då gick jag i landet och letade ägg från kolfjärilen.

Regn.

Jag längtar efter regn. Låt det regna både dag och natt i en vecka. Det är knastertorrt, gräsmattan är gul och stickig och blasten till potatisen har lagt sig ner – helt gett upp. När jag går ute i landet, mitt fina lilla land, tänker jag att det är då jag mår bäst.

Det finns mycket jag vill göra.

Att begränsa sig är inte bra, men jag tror det kan vara nyttigt för mig att begränsa mina intressen. Umgås? Nja..jag hinner inte. Landet och trädgården? Ja, det är ju en höjdare. Sticka och sy ligger också högt på listan. Cykla. Umgås med Sara och hennes familj och bjuda dem på mat samt umgås med Janne.

Allt tar tid.

Mitt behov av ensamhet och mitt jobb tar tid. Därför behöver jag begränsa mig. Ensamheten innebär förstås att jag är i trädgården, att jag syr och stickar och en massa annat.

Det står allt tydligare att ordet begränsa är något jag måste tänka på.

Kärlek!

PS Tänk att intresset för foto har minskat rätt drastiskt. Märkligt. Tidigare hade jag kameran med mig överallt, nu nästan aldrig.

Garderobsrensning

Garderobsrensning
Garderobsrensning

Timmarna räcker inte till.

Lyckligtvis har Janne mycket att göra så vi ses inte jämt. Det gillar jag. I förrgår började jag rensa bland mina kläder. Jag gör det ganska ofta, i alla fall två gånger om året men oftast mer. Det blir allt lättare.

Nu var jag pepp på det igen.

Min klädkammare i Bromölla var superfin. Verkligen. Det jag saknar mest från Bromölla är just klädkammaren och mitt badkar. Klädkammaren här i huset får vara, det duger bra med klädhästen och de hyllor jag har öppna (dörrarna var söndersparkade så jag plockade bort dem och det är bättre).

Med andra ord har jag ännu mindre kläder.

Å andra sidan använder jag precis alla kläder som jag nu har låtit stanna kvar. Jag har lovat mig, igen, att jag ska bara köpa det jag verkligen vill ha och skor ska jag inte köpa online för mina fötter är breda och jag måste prova innan köp.

När jag höll på insåg jag att det finns massor av kombinationer.

Antagligen har jag jobbat och lagt mycket energi på jobbet så att jag inte riktigt har orkat nu när det var dags att börja igen. Inte vet jag, men nu är jag glad i mina kläder igen. Jag skulle vilja ha en kavaj i tweed till hösten och en duffel.

Den där duffeln har jag önskat mig i massor av år.

Jag sparade och var ganska nära när jag tog de sparade pengarna och lade på något annat. Jäkla skit! En dyr läxa måste jag säga. Att shoppa på impuls fungerar inte för mig.

Nåja.

Idag har Janne varit och lämnat sina kajaker till några vänner. Jag hängde på. Nu är han hos sig igen och ska fixa något med huset och jag – ja, jag ska sätta mig ner och sy och bara ha det bra. Janne dyker upp framåt kvällen igen. Skönt att ha lite timmar för mig själv att sy och kanske börja sticka på ett par vantar till.

Kärlek!

Cykel & Introvert

Min nya cykel
Min nya cykel

Hela förra veckan var jag och Janne tillsammans.

Vi gjorde roliga saker som cykla längs med Göta kanal, cykla Visingsö runt, bjöd hem vänner på korvgrillning och kubb, bjöd Oskar och barnen på mat två gånger – ja, det var en bra vecka. Men sedan tog mina krafter slut.

Jag orkar inte umgås hela tiden.

Bättre man än Janne kan jag inte få, det finns helt enkelt ingen som är bättre på något sätt. Ändå orkar jag inte. Jag måste få vara ensam och jag avskyr att det alltid är jag som ber om det eller föreslår det. Men, jag är introvert och jag har lovat att jag inte ska göra våld på mig själv genom att bita ihop. Vi är vuxna människor och jag har lika rätt att få vara själv, ge tid åt att hålla ordning och städa, ge tid åt att läsa, slippa prata och så vidare.

Janne har aldrig protesterat men jag är rädd att han ska tröttna på det.

Jag tror inte han egentligen förstår hur det är att ha ett så stort ensamhetsbehov som jag har. Vi får helt enkelt ta en dag i taget. I kväll kom han oanmäld och stannade en stund, jag antar att jag får vänja mig vid att han bara kommer. Fast nu ska vi inte träffas förrän på fredag kväll och då ska jag vara hos honom. Även om jag går hem på kvällen för jag ska jobba tidigt dagen efter.

Det är obeskrivligt skönt för mig att ha en kväll för mig själv.

Jag går här i min ensamhet, vilar i tystnaden och lider lite av värmen. Vilken värme! Lyckosamt är det svalt på jobbet. I morse, vid fem, var det femton grader men efter det drog det på ordentligt igen. Låt det bli en vecka med ösregn.

Nu ska jag vidare i dagen.

Eller kvällen för att vara mer rätt. Bilden visar min nya cykel. Vi har cyklat lite mer än tre mil per kväll de senaste dagarna. Längs med Göta kanal blev det fem mil och på Visingsö tror jag att vi landade tre mil. Min nya cykel…ja, jag är fortfarande nervös för att jag köpte den, men det har varit så himla sköna turer de här kvällarna.

Nu ska jag vidare…..

Kärlek!

Städa

stada
Tömt vardagsrum

För de som läst min blogg länge vet att jag gillar att städa.

Idag har jag en ostyckad dag. Janne har åkt hem till sig efter att ha hjälpt mig ut med mattorna och tömma, nästan i alla fall, vardagsrummet. Nu städar jag långsamt. Jag plockar undan. Stoppar in i skänken där jag har prydnadssaker – jo, jag har prydnadssaker som jag tycker om för att jag har fått dem.

Så här sitter jag och skriver för skrivbordet får vara kvar.

Liksom den stora tunga skänken. Jag kör med vippan bakom elementen och torkar golvlisterna med några droppar lavendelolja på trasan. Och jag lovar…den blir skitig. Två hundar, två barnbarn och en särbo ökar på grus, damm och prickar både här och där. Blöta hundar som rusar in och skakar av sig – ja, ni fattar.

Jag lyssnar på en sommarpratare.

Det var tänkt att jag skulle lyssna på alla men jag undrar om det blir så, jag ligger redan efter. Istället tänker jag lista de som pratar och ger mest avtryck. Två hittills. Kanske en tredje.

Nu ska jag vidare.

Kärlek!