Söndag

Storesjon4november
Storesjön 4 november 2018

Dagen har gått upp i rök.

Efter frukost gick jag en sväng med Lady, sedan macka och lite stickande framför brasan. Milde tid vad skönt att sitta i fåtöljen och sticka och sedan inse att ögonen faller ihop och tillåta mig slumra en stund.

Lady är nöjd över att vara hos mig.

Inbillar jag mig. Igår stickade jag klart vante nummer två, det är isländska garnet Lettlopi och det gick fort. När jag lade vanten bredvid den jag redan stickat insåg jag att det var två högervantar. Jag stickar med en tumkil och vanten ”rättar” därför inte till sig.

I natt gnällde Lady.

Medan hon var i trädgården och skötte sina behov rev jag upp vante nummer två. Den blir nog klar i dag. Och så har jag gjort det felet också,det att sticka två högervantar. Haha!

Jag har städat det lilla förrådet, tidigare extra-toaletten.

När Oskar skulle göra i ordning tvättstugan i torsdags var jag fortfarande så dålig att jag inte orkade mer än att kasta in alla grejor i tvättstugan till förrådet. Men idag är det ordning på torpet. Och när jag ändå var igång var jag vid återvinningsstationen, det är märkligt att ett singelhushåll kan orsaka den mängd sopor som det faktiskt gör.

Nu ska jag sticka en stund.

Sedan tänkte jag ge mig på barnens rum. I morgon ska jag åka till Nässjö och se om Optimera har en bordsskiva som är tillräckligt lång för mina planer att skapa ett kombinerat sy- och barnrum. Förutom det måste jag ringa om pappas tv-abonnemang, om taxan för deras hemtjänst, till min bankkvinna för att betala det sista på huset och fixa med lite annat. Snart är ytterligare ett ekonomisk mål uppnått. Det är pengarna för lägenheten som jag tar en del av och betalar resten på huset.

Det känns bra!

Nu ska jag vidare i dagen.

Kärlek!

Annonser

Ljuset

lyser

Jag är superdålig på att fatta grejen när jag är sjuk.

Det räcker med en förkylning så golvar humöret mig. I går var Oskar här och fixade min tvättstuga. Lite enkla saker som förändrade och gjorde att det såg ut som en ”dollar-tvättstuga”. Tvättmaskinen flyttades och torktumlaren sattes ovanpå den. Ett nytt och fint litet handfat med kommod istället för ett stor schabrak i stål. Rent och snyggt.

Nu ska jag hitta en lagom liten hylla att ha grejor på som hjälmarna, hundmaten med mera.

Idag ringde jag vårdcentralen. Fick komma till en sjuksköterska som lyssnade på mina lungor. De var ok. Det rosslade lite, men jag fick en hostmedicin utskriven och jag känner mig genast bättre. I morgon stannar jag hemma från jobbet, det blir fem dagar på raken. Men det känns faktiskt helt ok, jag måste släppa det där som sitter i sedan mitt förra jobb. Där ställde det till en massa besvär om någon var sjuk. Jag hade turen då att sällan vara borta, men på nya jobbet har jag varit hemma två gånger på två månader.

Jag tänker på mamma.

Hon är van att vara dålig. Kan knappt gå. Gråter när hon tänker på hur det blir allt smutsigare i hemmet, hur allt faller ihop (hon har städhjälp, men det är ju från hemtjänsten och inte många timmar och inte som hon egentligen vill ha det). Hon har svårt att andas, psoriasis, post-polio, hjärtflimmer, hjärtsvikt och massor av annat – ändå är hon för det mesta helt ok i humöret.

Det som är ledsamt med mamma är hennes bitterhet.

Hon är bitter på mycket som har hänt i hennes liv. Ibland orkar jag inte lyssna. Tyvärr. Jag säger det till henne ”inte i dag mamma, jag orkar inte lyssna på det”. Det är saker som har hänt nyligen och det är saker som hände för fyrtio år sedan. Jag har lärt mig mycket av det. Den som är bitter förlorar nuet. De som orsakades mammas bitterhet då för många år sedan är döda och begravda sedan länge.

Jag är så himla glad att mitt humör har kommit tillbaka. Det glada humöret.

När Oskar var här i går var jag mest trött. Orkade knappat prata, somnade på soffan, lät honom köpa en pizza som vi delade – ja, alltså helt olikt mig. Inte det minsta glad över fina nya tvättstugan. Men idag har jag sprungit in där och kikat titt som tätt.

I morgon kväll ska jag gå bort till Oskar och barnen.

Umgås lite, krama ungarna och lämna en julklappskatalog som de kan önska ur. Nu ska jag strax i säng. I morgon tror jag att jag ska ge mig på att sy de där inch-figurerna som ska bli lapptäcke. Komplicerat, men jag har läst några gånger och ska nog få kläm på det.

Kärlek!

Dansa

Walle är trött på att vara modell

Jag skäms alltid efter att ha varit nere i det svarta hålet.

Vad har jag att klaga över? Absolut inget! Jag tänker på alla handikappade som kämpar på utan att vara besvärliga. Jaja..jag föll ner i det där svarta hålet igår. Idag har jag varit hemma från jobbet, dunderförkyld igen. Där försöker jag sluta upp att känna dåligt samvete eller förklara mig. Jag kan inte svara i telefon när jag har hostattacker som uppträder på ett sätt som när man har spytt en hel dag och magen krampar.

Jag gick till Apoteket och köpte lite tabletter mot hostan.

Turligt nog har vi en bra bilverkstad här i Bodafors, jag körde mycket försiktigt dig på mina sommardäck med dubbdäcken i bagaget. 250 kronor är en skitsumma för att slippa göra det själv eller be någon annan.

Det är rått och kallt på utsidan.

Men jag försöker tänka på det som är bra. Den enda jag möjligen ansvarar för är mamma, resten runt om mig är vuxna människor och deras öden hänger inte på mina axlar. Bara att däcken blir bytta är en stor befrielse.

För en månad sedan började jag sticka på ett par sockar.

I ett mycket dyrt garn. Det halkade av på stickorna och jag tappade maskorna. Eftersom jag är typen som ska göra en sak klar innan jag börjar på nästa har jag inte stickat något alls på den här tiden. Men när jag var på Syfestivalen i Stockholm i lördags köpte jag garn att sticka med på bussen. Älskade Letlopi, isländsk ull. Snart är ett par vantar klara.

Ibland sätter jag krokben för mig själv.

På Syfestivalen var det som Kiviks marknad. Högt stökigt och med massor av säljare. Synd att jag inte var på jakt efter en symaskin för det var ”mässpris”. Dessutom hostade jag som en galning och snorade likaså. Hes var jag också. Lägg till stressad… Jag hade en kvinna bredvid mig på bussen som pratade hela vägen upp och hela vägen hem. Det är jobbigt för mig.

När jag säger, till de flesta jag diskuterar med, att jag måste få vara själv.

Ja, då svarar de alltid med att de också tycker om att vara själva. Men det är sällan de fattar för var och en dömer efter sig själv. De flesta gillar ju att vara själv då och då, ska jag inte gå sönder måste jag få vara ensam mycket mer än en normal människa. Det är svårt att förstå för de flesta efter deras ”vara ensam” döms efter hur de själva önskar sig. Ungefär så.

Fast nu ska jag ta en paus.

Måtte jag hitta mig själv igen, det har varit jobbigt sedan pappa dog. Alldeles för mycket runt mig med press, krav och elände.

Söndag, Tid & Janne

Min nya cykel
Min nya cykel

Han säger inte så mycket, han…Janne.

Jag har berättat flera gånger att jag behöver tid. Trots allt bor vi inte ihop och jag behöver vara ensam, jag behöver tid för att till exempel tvätta, städa, fixa med bilder och annat. Ändå får jag dåligt samvete när jag säger att jag sover hemma eller att jag, som idag, vill ha en hel dag för mig själv. Jag skäms över det, men jag måste få vara ensam annars blir jag inte den Eva jag vill vara och är i grunden.

Igår var vi i Jönköping och åt gott.

En stor fet köttbit och jag funderade på hur vi kunde smaska i oss. Märkligt det där med att vi dödar, lägger på spisen och sedan tuggar på. I går kväll ägnade jag tiden åt att läsa, tvätta och sätta fördeg till danskt rågbröd. När jag skulle sova tog jag med mig boken om Lightroom och sedan var jag på väg upp igen för att se om jag kunde greppa programmet. Fast jag somnade och tur var väl det.

När Janne är här är det tidig sängdags.

När jag är själv är jag ofta uppe till efter midnatt och det gillar jag. Fast det är ovant att vakna sent. Nu under förmiddagen har jag suttit och sorterat bilder. Jag inser att kameran har legat i träda för jag har inte kunnat redigera bilder. Men nu ska jag packa kameraväskan och ge mig iväg på en promenad.

Hela tiden måste jag välja.

Idag vill jag syssla med bilder, promenera, cykla, baka och slipa köksbordet. Det är saker jag hade hunnit med, fördelat på några dagar, om jag hade bott i Bromölla. Det är det dåliga samvetet som säger att jag måste se till att andra är nöjda i första hand.

Ja…så nu hoppas jag kunna fixa lite fina bilder.

Jag har i alla fall hunnit så långt att jag kan importera till Lightroom och sedan klassificera.

Nu vidare i dagen.

Bra insikter

cropped-cropped-hjartat-e1517119438251

Glada grejor.

Jag surfade in på Moderskeppet för att se om de hade instruktioner till Lightroom. Det hade de boken som Mattias skrivit och som jag gärna velat ha men som är slut på förlaget. Hurra!

I morse steg jag upp tidigt.

Jag satte en deg som ska jäsa i tolv timmar i kylen och jag var ju så sugen på att baka mer. Min assistent snurrade runt i 12 minuter medan jag åt min gröt. Dessutom har jag egen tid för mig själv i kväll och i morgon kväll. Jag tror jag ska ringa barnbarnen och be dem komma över på fredag.

Jag tänkte vi skulle baka, läsa sagor och umgås.

En insikt jag kommit fram till är – igen – att jag måste ha egen tid. Inte egoistisk tid utan tid att göra det jag tycker är roligt. Det är inte lätt. Jag känner mig skyldig när jag inte vill träffa Janne så fort jag är ledig utan hellre vill göra mitt egna.

Just nu är jag så jäkla glad för att jag ska göra min papier mache-kvinna. Känslan att ha egen tid både i kväll och i morgon. Helt underbart. Att tända en brasa, dricka starkt kaffe på nymalda bönor, sticka, fixa och drömma. På söndag hoppas jag få tid att sitta ner lite med Lightroom, fixa med mina bilder och är det fint väder ska jag ta en riktig repa med min mtb.

Fast nu är det jobb!

Kärlek!

Bra & Mindre Bra

cropped-pexels-photo-30732

Det finns bra grejor som händer nu.

Tror jag i alla fall. För någon dag sedan köpte jag en riktig hushållsassistent. Bara en sådan sak! Dels att jag kan köpa rakt upp och ner och att jag gjorde det. Jag har i några års tid funderat på en assistent, men mest bara tittat på tester och annat. Priset har fått mig att avstå. Nu köpte jag en Ankarsrum med 7 års garanti.

Genast bakade jag.

Ljust surdegsbröd och det blev riktigt bra. Nu ska jag planera nästa bak, eftersom det ska till en fördeg och det ska jäsas länge så är det inte bara att köra igång. Jag tänkte baka på fredagskväll. Sedan får jag liksom tänka bakåt, när ska jag köra igång surdegen och när ska jag baka.

Sedan har jag tagit tag i två saker som legat och pyrt.

Jag har äntligen kommit mig för att byta sopkärlet. Det har blivit som mest tre påsar sopor på två veckor, för det mesta bara två. Nu har jag beställt byte och även om det kostar 200 kronor att få det gjort så blir det billigare.

Det känns löjligt att säga ”många bäckar små blir stor å”.

En assistent för tusenlappar och så mindre sopkärl som kostar femhundra mindre om året. Å andra sidan blir jag glad när jag ser assistenten och längtar tills fredagskväll. I övrigt är jag fortfarande inte mig själv. Spänt läge, stressat läge och jag som bara vill ha lugn och ro.

Sedan har jag mindre bra-kategorin.

Jag köpte Adobe Lightroom eftersom mitt Photoshop helt plötsligt var för gammalt. Jag har försökt få det att fungera men tydligen var det helt ute och när jag ringde supporten hade stängt ner. Till slut köpte jag Adobe Lightroom 6, men jag får knappat det att fungera. Tid till att kolla in kursen på Moderskeppet har jag inte heller haft.

Min tid är splittrad och jag känner mest hela tiden ”jag orkar inte”.

Det räcker att jag inte kunde redigera bilden i det här inlägget för att jag skulle börja gråta. Ingen vettig bok tycks heller finnas, men jag litar på Moderskeppet och får jag bara lite tid över så ska jag nog få det att fungera.

Mamma tror att jag och Sara ska köra fram- och tillbaka när hon ska flytta.

Jag försöker säga att det fungerar inte. Vi jobbar heltid och vi orkar inte. Vi kan flytta på en dag för jag åker med en bil och Sara och Oskar med sin bil plus släp. Jag hoppas jag inte gjort något dumt som sökte boende till mamma här uppe. Jag tänkte att i måndagskväll var jag med Walle på mtb, i går var Janne här, i kväll jobbar jag – jag som bara vill ha lugn och ro?

Det har blivit för mycket just nu.

Men nu ska jag fixa lite här hemma, gå en promenad (fast jag borde nog hellre dra en repa med mtb och låta det gå fort).

Vänner & Samla

samla.jpg

Jag pratar för mycket.

Det handlar antagligen om att jag inte har några vänner. Därför blir det att jag pratar för personligt på min arbetsplats till mina kollegor. Efteråt får jag ångest, i alla fall en mild sådan. Vänner. Jag har faktiskt inga vänner. Inte ens en enda vän. Jag orkar inte höja blicken just nu, det får vara som det är. Alltför många gånger har jag trott att jag har haft vänner, men var det inte. Det är som det är och just nu orkar jag inte ens bry mig, mer än att jag ska lära mig att hålla käften. Käften, Eva!

Annars försöker jag nog samla ihop mig.

Idag har jag hittat några glädjeämnen. Bilen gick igenom besiktningen. Alltså, bara det! Inga dyra reparationer. Tack! Sedan åkte jag in till Nässjö och gick en sväng där. Bara det…jag har liksom inte gått i Nässjö tidigare, mer än sprungit igenom de två till tre största gatorna.

Just nu spretar allt.

Det kör omkring en ångvält i bröstet på mig. Jag försöker koppla av och det är skönt att ha någon kväll för mig själv då och då.

Nä..jag har svårt för att skriva. Ja, till och med det. Kan inte riktigt blicka över allt som händer runt om mig. Mamma har det eländigt just nu. Låst till att sitta i soffan i stort sett hela dagen. Svårt att klä på sig, om hon ens kan det. Kan inte ta ett steg för egen maskin. Blandar ihop saker.

Det jag känner är ”jag orkar inte”.

Fast det måste jag ju göra. Orka. Måtte saker och ting gå smärtfritt framöver. Bilen gick i alla fall igenom.