Pojkarna

Pojkarna

Det här är mina pojkar.

Himla fina. Rara. Envisa. Personligheter.

Kärlek!

Annonser

Det lilla i livet

Helmer juli 2018
Helmer juli 2018

Livet har snurrat på för fort de senaste månaderna.

Nu känner jag i hela ryggmärgen att jag måste – igen – tänka efter vad jag vill. Vad vill jag egentligen? Inte bara rusa iväg och försöka göra alla runt om mig nöjda.

I går morse kom walle till mig.

Janne hade sovit över och eftersom vi skulle ha lite fest på kvällen bad jag Janne om lite små saker som jag ville ha hjälp med. Han är alltid snäll och gör det jag ber honom om. Walle är otroligt duktig och vet hur man öppnar kranen till vattenslangen och släpar vattenkannor, hjälper mig med ogräset och – ja, han är så duktig att hjärtat gråter av det underbara att han är frisk och kry och fin.

När jag sedan gick där mellan kålplantorna och rensade ogräs kom jag på att det är då jag är lyckligast.

När jag börjar på en bok och gång på gång bara kan läsa några sidor för att jag sedan måste prata, eller något annat som avbryter,känner jag att något viktigt har försvunnit. Jag har börjat tappa bort mig själv. Inte helt, bara en liten bit, men jag känner igen känslan och därför funderar jag på vad är viktigast i livet för mig och vad mår jag bäst av?

Jag mår bra när…

…jag har lugn och ro.
…när jag är ensam.
…när jag går och petar i mitt land.
…när jag syr.
…när jag inte har någon tid att passa.
…när jag kan bjuda Oskar och barnen på mat när Sara jobbar (hon får matlåda).
…när Janne håller om mig när jag ska somna (händer inte så ofta för han somnar innan mig).
…när jag har tyst omkring mig.
…när jag får städa utan att ha en ”deadline”.
…när jag får läsa ostört.

I höst ska jag satsa på det här…

…skriva min barnbok (jag ska plocka fram allt jag har, läsa igenom och se om det är något att ha).
…sykursen. Ida, min vän, är ledare. Jag ska börja med att sy en morgonrock i linne, franska sömmar och broderi. Det blir fint.
…cykla med Walle.
…läsa, umgås i det lilla.

Något jag ser fram emot är en bokbinderikurs.

Den har jag anmält mig till och den går här i Bodafors. Dessutom har jag ledigt den eftermiddagen och jag skulle bli så glad om den blir av. Det behöver inte betyda att jag blir bokbindare, bara det roliga i att umgås en eftermiddag och så det där med papper – det gillar jag.

Nu ska jag läsa, dricka lite kaffe och må bra.

Idag är det söndag och jag är så otroligt tacksam för livet. Det ska bli en lugn dag idag. Jag tänkte att jag och Janne skulle äta resterna från festen och kanske cykla en tur i kväll.

Kärlek till alla!

 

Promenad

De här skulle Lady gärna jagat och samlat ihop
De här skulle Lady gärna jagat och samlat ihop

Idag efter frukost kände jag mig innestängd igen.

Det händer allt som oftast för Janne bor inte här och jag känner mig hindrad att göra som jag vill. Glöm inte att jag är en ensamvarg. Jag älskar Janne mer än jag någonsin älskat en man tidigare. Han är dessutom en fantastisk man som gärna hjälper mig om jag ber om support på något sätt. Han betalar för sig själv, bara en sådan sak.

Men trots allt det bra behöver jag tid att plocka i ordning, drömma, läsa och planera. Samt en massa annat förstås.

Janne åkte efter frukosten hem till sig, det är bara fyrahundra meter så det är liksom bara ”uppför backen”. Jag dammsög, plockade med disken, slängde i en maskin tvätt och kopplade sedan Lady för en promenad.

Under tiden jag går de här rundorna pratar jag oftast med mamma.

Ibland tänker jag att numera i telefonen står det ”mamma” istället för ”Vanneberga”. Det blev så efter att pappa dog i maj och jag i samma veva fick en ny telefon. Pappa..ja, hur kan han bara försvinna som han har gjort? Tårarna har kommit men det är inte många, jag kan inte känna någon sorg eller saknad, bara att det är så himla märkligt att han inte längre lever. Jag minns honom på mitt sätt. Alltid i arbetskläder. Eller på sin stol i köket, satt någon på den stolen fick de flytta sig när han kom för till exempel en kopp kaffe.

Nu hoppas jag bara att hon får plats på ett äldreboende här i Bodafors.

Ok, jag är livrädd att hon ska bli besviken om jag inte hälsar på ofta, men nog ska jag kunna gå upp till henne en eller två gånger i veckan och med sin permorullstol borde hon kunna ta sig hit ner för en kopp kaffe. Vi får helt enkelt se tiden an.

Fast nu ska jag ha en kopp kaffe.

Blommorna är vattnade, vattenspridaren är igång i landet och jag har hela eftermiddagen för mig själv. Tanken är att jag ska provcykla min nya cykel. Jag hoppas att det är något jag kommer att gilla.

Nu vidare i dagen!

Kärlek!

Min söndag

lordag-2
Min lördag

Det blev inte mycket gjort i söndags.

Även om allt var förberett så hann jag bara med en liten cykeltur med Helmer i barnsadeln, innan det var dags att göra sallad och annat smått, men det var i och för sig en alldeles underbar tur med kanonfint cykelväder.

Solen strålade.

Jag hade bjudit in mina grannar och några vänner. De kom vid sex och Anna-Lena hade sitt barnbarn med sig. Tjejen var vegan och det visste jag om, därför gjorde jag en god gratäng till henne men också så att alla som inte hade en aning om ”vegan” kunde få smaka.

Mitt parasoll trodde jag skulle räcka mer än väl.

Det är två meter i diameter. Fast det räcker faktiskt inte. Janne provade med några badlakan men jag plockade fram ett lakan och så klämde vi fast det med klädnypor och hängde tyngder i nederkanten.

Vi åt gott och spelade kubb.

Det är ett roligt spel och det kan vända snabbt. Trevliga människor, god mat och när festen var slut gick även Janne hem. Själv handdiskade jag glasen och körde två turer med diskmaskinen. Klockan var ett på natten innan jag kom i säng, men jag gillar det också – sena nätter.

Det var min söndag.

Ny dag, ny morgon i mitt hem.

moorgon
Morgon i mitt hem

Det är inte något jag mår bra av.

Att åka ner till Skåne och sova över. I förrgår åkte jag till mamma och direkt städade jag, så gott det gick på kort tid, för att sedan köra runt henne för att hon behövde göra lite ärenden. Det var tufft med att lyfta rullstolen in och ut ur bilen, att köra lagom fort och att stå ut med hennes häftiga humör.

Det är inte lätt att bli gammal.

Inte heller att vara i min situation och lyda henne, försöka förstå henne för hon blir ju irriterad när jag inte förstår. Jag känner igen det och jag hatar när folk blir irriterade när jag inte fattar. Jag orkar inte. Jag står inte ut.

Vid bouppteckningen skulle pappas bil med.

”Det pappret låg här i går”, sa jag, medan mamma nekade och blev irriterad när jag vände mig om och skulle leta. Jag minns inte vad hon sa men hon förbjöd mig att kolla. Min bror sa ”leta och se”, men jag sa åt honom att han fick göra det. Och tänka sig – där låg det!

Jag tänkte inte lämna ut mamma.

Det får vara med det jag skrev ovan. Istället är det en ny dag idag. Janne har sina barn hos sig så jag körde långsamt hem. Stannade på Ikea och köpte tyg, stannade på Svenssons i Lammhult och kollade på fina möbler och när jag kom hem packade jag upp för att sedan värma en matlåda från frysen medan jag duschade. En god sallad till det. Underbart.

Ett rent golv under mina fotsulor.

Jag satt i morgonrock och stickade till klockan var tolv, sedan låg jag och läste i sängen. Nu är klockan snart åtta och morgonen ser strålande ut. Jag ska sätta mig och sticka för att sedan duscha och åka in till Nässjö. Jag tänkte köpa presenter till Jannes barnbarn, jag ska ju dit i kväll och äta med dem.

Ja, jag hoppas det går bra.

Jag är verkligen sliten i själen men jag ska inte låta det påverka kvällen. Dessutom ska jag jaga lite Pokemon i stadsparken och äta glass.

Kärlek!

Söndag

Höglandsleden

Janne har åkt hem till sitt.

Han bor bara fyrahundra meter bort och det är rätt bekvämt för oss båda. Det blir alltid lite tomt när han har åkt efter det att vi tillbringat flera dagar tillsammans. Det har varit en fin midsommar.

Jag föredrar lugn och ro.

Alla är vi olika och jag har länge, i många år, försökt att vara som de allra flest med att träffas och umgås, leka lekar och så vidare – men det bästa för mig är just en sådan här midsommar. Lugna frukostar, småprat, långa turer med kartan för att sedan äta god mat och somna som en stock. Idag vilade vi en stund efter maten, jag somnade i Jannes armar och det känns tryggt och fint.

Nu ska jag småpyssla lite innan jag sätter mig för att sticka ett par vantar.

Faktiskt tänkte jag sticka lite julklappar framöver. Handstickade vantar är inte fy skam. Nåja. Det blir förstås även andra paket. I julas firade jag och Janne med Sara och hennes familj och med Jannes dotter och hennes familj. Jag hoppas de hade det bra och jag hoppas de vill göra om det.

Idag gick vi höglandsleden.

Eller mer rätt, en liten del av leden. Vi började vi Broarp och gick till Isåsa. Det blev knappt två mil. Tanken var att gå längre, och när vi körde iväg i morse var det mulet och ett perfekt väder, men så klarnade det upp och värmen var allt för häftig för hundarna. Vattnet vi hade med försvann i en rasande fart och vi fick be en kvinna som fixade med sin trädgård om lite påfyllning.

Nu ska jag vidare i livet.

Kärlek!

Midsommarafton

Janne och hundarna på midsommarafton
Janne och hundarna på midsommarafton

Jag vill öva på det där med kompassen.

Självklart hade jag ett förslag, men Janne föreslog ett annat och det tog vi. Först enkla stigar och grusvägar innan jag fick plocka fram kompass och karta.

Med hjälp av Janne tog jag ut riktningen.

Det är tur att jag är stark och tydlig för annars hade Janne tagit över. Nu sa jag till honom flera gånger ”ge mig en chans” och det fick jag. När jag tog sats över en liten bäck så gjorde jag en missbedömning. Jag hamnade i bäcken med gyttja upp till knäna. På alla fyra lyckades jag ta mig upp ur bäcken.

Nåja, jag kom rakt på stigen som det var tänkt att jag skulle finna.

Nu har vi ätit gott, druckit snaps och öl och båda är lite lummiga och hemskt trötta. Brasan är tänd och vi har plockat jordgubbar från mitt land. Tre liter obesprutade jordgubbar säger jag inte nej tack till Vispad grädde till det.

Nu ska jag slumra lite.

Kärlek!