Lördag med Janne

barnbarnen
De här två!

Idag en dag med Janne.

Jag säger till honom att jag känner att vi glider ifrån varandra när vi inte gör något tillsammans eller när vi, som i veckan som gick, inte ses speciellt ofta. Han känner inte så, men de hindrar inte mig från att mina känslor är de rätta för just mig.

Sedan räcker det med några timmar tillsammans för att jag vill vara med just bara honom.

Han är guld värd. Jag känner dessutom att att han vill att vi ska vara tillsammans, och jag vill detsamma. Egentligen är det vad som krävs. att två ska vilja vara tillsammans för att det ska blir rätt och bra. Vi har ju även erfarenheten med oss av förhållande som gått i kras och vi drar nytta av det och därför kör vi kompromiss ibland. Vi är två vuxna människor som vill vara tillsammans och då fungerar det där med att jämka hur bra som helst. Det finns ingen annan man jag träffat som på något sätt är nära Jannes guldstatus.

Vi åkte till Haraldstorp och fikade.

Oskar jobbade men Sara och barnen var hemma. Det blev en snabb sväng till åteln också och innan vi åkte överhuvud taget så hjälptes vi åt att städa här hos mig. Jag plockade fram det där vidundret som rengör mattorna och återigen är de som nya.

Nu ska jag sätta mig framför brasan och sticka.

Janne ligger på soffan och läser.

Kärlek.

Middag hos Janne

En brasa - guld värd
En brasa – guld värd

Nu kan man kommentera här i bloggen utan att ha WordPress-konto. Tack för supporten, Caroline!

Ikväll gick jag upp till Janne.

Tidigare har jag sagt, utan dåligt samvete, att jag inte köpt en stuga för att sedan tillbringa kvällarna hos honom. Numera bor jag här och för några dagar sedan sa han ”du har inte varit hos mig på ett år”. Det har jag förstås, men eftersom jag har dålig tolkning när folk säger en sak som de påstår är skoj men de egentligen menar är det bara att traska dit upp.

Dessutom slipper jag laga mat (fast jag gör det gärna).

Jag behöver inte diska eller förbereda heller för den delen. Hur skönt som helst. Innan jag gick upp till Janne (han bor fyrahundra meter bort) målade jag tavellisterna en andra gång och då insåg jag att jag borde ha slipat bort lacken som de har som ytskikt. Jäklar! Jag får se hur det ser ut i morgon när det är dagsljus.

De ska inte utsättas för någon form av slitage, men jag vill ju inte att färgen ska lossna.

Håll en tumme för att jag slipper slipa! Nu är jag hemma igen, strax ska jag brygga mig en kopp te och sedan fortsätta titta på Bron utan dåligt samvete. I morgon blir det till att måla de andra väggarna och jag hoppas det blir lika bra som fondväggen, för den ser helt förträfflig ut.

Mot te och serie och brasa!

Kärlek!

Nattpromenader

Tulpaner-2
Tulpaner från Janne

Något som förvånar mig är att jag gillar snön utanför.

Inte så att jag är ute och leker, eller vad man gör som vuxen, och inte heller finns det några skidbackar i närheten – jag gillar att det är vinter och att jag lyckats klä mig varmt. Ok, det ser för jäkligt ut men jag går till exempel mina kvällspromenader i ett vintrigt Bodafors och jag gör det utan att frysa.

Både jag och Lady gillar det där.

Att spela Pokemon och ha en hund är en förträfflig kombination, hon stannar för att nosa och jag passar på att fånga figurer samtidigt. Igår var jag ute med henne på förmiddagen, vår vanliga promenad, och sedan en sväng på kvällen. Det fungerar fint. Just nu ligger hon alldeles vid mina fötter och hon kan numera ligga kvar där om jag går och hämtar kaffe. Skönt att inte ha henne springades kring fötterna hela tiden.

Förutom att promenera åkte jag till Nässjö och köpte färg till tv-rummet.

Det kommer att bli det absolut dyraste rummet av alla. Totalt har det gått loss på nästan femtusen kronor. Väv, färg, rollers, maskeringstejp, takfärg – suck. Jag skickade ett sms till Janne vid lunch att han gärna fick hämta mig på Coloram när han slutade. Egentligen hade jag tänkt ta väskan med hjul på och ta tåget hem, men det fungerar bättre (för mig) om han hämtar mig efter sitt jobb.

Jag bakade bullar också.

För innan färginköpet gick jag till Ica och köpte massor av ingredienser för att baka ”galet goda bullar” som det stod i receptet. När de kom ur ugnen kändes det mest som ”jag slänger skiten”, idag till kaffet tänker jag nog mer ”oj, det var supergott”.

De blev ganska platta men jag bryr mig inte för de var nästan som godis.

Strax ska jag sätta upp maskeringstejp och börja måla. Jag får se när jag har lust att tala om vilken färg jag har valt, men tusen varma tack för att ni har svarat. Ibland tror jag att inte någon alls läser här. Jag kan avslöja att ingen har tipsat om färgen jag har valt.

När jag var på Colorama tog jag upp min mobil för att visa tjejen, som skulle hjälpa mig, hur jag kunde tänka mig. Bakgrundsbilden är Walle och jag – och hon kände igen honom. Det är så litet här. Ungefär som att den som Sara och Oskar hyrt hus av är gift med Jannes kusin. Det tog inte många månader innan jag förstod att de flesta här i samhället visste vem jag var och på Saras jobb (som hon var ny på vid den tiden) sa de ”aha..det är din mamma som köpte huset som var Petersens”. Jag tycker det är rätt trevligt och att många är involverade i olika föreningar som Janne är med i och att de känner igen Lady när jag är ute och knatar.

Fast nu en kopp kaffe till innan jobbet börjar.

Jag tror det är klart tills i morgon, då kommer både bilder på det (oh…skönt att få ordning på torpet igen – jag avskyr att ha möblerna från tv-rummet i hallen) och Walle som ska komma och sova över.

Kärlek!