Badrummet

renoverabadrummet

Jag har vetat att jag skulle renovera badrummet.

Fast det har ju inte varit någon panik. Jag och Oskar bestämde ett datum som blev framflyttat, men nu har de satt igång. Det kommer att ta två veckor så jag räknar med tre veckor. Under tiden bor jag hos Janne.

Janne har inrättat sitt liv och boende efter vad som är viktigt för honom.

Vi lever olika liv. Jag kan inte säga att jag trivs borta, inte ens hos Janne. Jag är en hemkär katt. Samtidigt är jag förstås tacksam för att han låter mig bo hos honom.

Mina saker – ja, jag saknar dem.

Alla bra och praktiska saker som Janne struntar i. Mitt lilla hus i ett plan. Mina böcker. Mina garner. Fast jag har tagit med mig garn och strax ska jag sätta mig och sticka. Min plan är att under de här tre veckorna jag bor hos Janne ska jag göra klart ett par vantar som har känts besvärliga och en liten kofta.

Eftersom jag vägrar städa hos honom, det får han göra själv, kan jag sticka när jag har ledigt.

Jag kommer antagligen inte att ge mig tid att svara på kommentarerna här, men jag läser och gläds över allt som skrivs. Mamma kommer att flytta upp. Det blir mycket jobb med det och allt ligger på mig, men jag får hjälp av Sara och lite hjälp av Oskar.

Om någon vecka ska jag åka till Ikea och handla nya möbler till henne.

Hon ska helst släpa med sig grejor från där hon bor nu, men jag försöker avstyra allt från nylongardiner till fuskfårskinn som har sett bättre dagar.

Kärlek!

Annonser

Det är de små tingen som gör det

små saker
Små saker i hemmet

Det är fortfarande inte mitt hem på riktigt.

Inte som i Bromölla där jag kunde luta mig tillbaka. Mitt hem är visserligen där jag lägger av mig min hatt (som jag inte har), men inte riktigt. Fast idag klickade det lite. En tavla kom på plats, hyllan med hjälmarna…men det är ändå något som saknas.

Tavlan vid skänken vann jag i en tävling i windsurfing.

På Helgasjön i Växjö om jag minns rätt. Jag har vunnit många pokaler i windsurfing, inte för att jag var extra duktig utan för att jag oftast var ensam dam att tävla.

Nu ska jag ge mig på något mer att sy.

Det går ju inte att sy överdrag till brödkorgar eller doftpåsar (jag fyllde med lavendel från Jannes trädgård). Jag måste våga lite till. Fasiken att jag jämt ska utmana mig både här och där.

Kärlek!

Hyllan

Hjälmarna på plats
Hjälmarna på plats

Tvättstugan – jag förstår inte hur den kan fyllas med prylar som den gör.

Det är inte skräp utan mer sådant som ska vidare, lägg sedan till slitna kläder jag har trädgården, odling, pelargoner och annat. Vedkorgen som jag borde göra något åt för den skräpar ner alldeles förfärligt (eller mer rätt ramlar det ner små flisor av ved och bark genom korgen).

Och så hjälmarna.

Till Walle, mig och Helmer. Varför kan inte hjälmar skickas mellan mitt och deras hem? Det fungerar inte och jag är ganska noga med att be att få tillbaka om jag lånar ut någon för att Sara och Oskar har glömt till dagis. Det är mycket bekvämare så här. Det finns ytterligare en hjälm men den ligger ute i garaget.

Varför har jag inte mina hjälmar där?

Alltså, det är ju där cyklar, snowracers och annat finns. Det är mycket bekvämare att skicka ut barnen fullt ”monterade” för att cykla eller skejta när de redan har hjälm på sig. Alltid är det något jag måste in och hämta eller är ett av barnen inte riktigt klart och så springer den förste ut.

Men Janne, min fina älskling, kom på idén med en hylla ovanför dörren.

Hyllan hade jag tidigare i tv-rummet. Den fanns på plats och så jäkla snyggt det blev! Någon har sagt att jag måste göra om tvättstugan för tapeten är bedrövlig. Faktiskt bryr jag mig inte ett dugg, däremot ska jag i sommar se till att flytta tvättmaskinen och ställa torktumlaren ovanpå den för att frigöra lite mer plats.

Helst skulle jag vilja ha något bra som jag kan ställa Lady på och duscha av henne när det behövs.

Fast nu ska jag vidare i dagen.

Janne har åkt till sitt. Söndagsångest har jag inte, men jag har lite svårt de första timmarna efter att vi skilts åt. Han ska ju hem och fixa matsäck till i morgon och som han brukar säga ”jag har ju mitt att fixa”. På tisdag ska vi ses igen.

Det är fint för då får jag känna en liten längtan efter honom.

Kärlek!