Cykel & Introvert

Min nya cykel
Min nya cykel

Hela förra veckan var jag och Janne tillsammans.

Vi gjorde roliga saker som cykla längs med Göta kanal, cykla Visingsö runt, bjöd hem vänner på korvgrillning och kubb, bjöd Oskar och barnen på mat två gånger – ja, det var en bra vecka. Men sedan tog mina krafter slut.

Jag orkar inte umgås hela tiden.

Bättre man än Janne kan jag inte få, det finns helt enkelt ingen som är bättre på något sätt. Ändå orkar jag inte. Jag måste få vara ensam och jag avskyr att det alltid är jag som ber om det eller föreslår det. Men, jag är introvert och jag har lovat att jag inte ska göra våld på mig själv genom att bita ihop. Vi är vuxna människor och jag har lika rätt att få vara själv, ge tid åt att hålla ordning och städa, ge tid åt att läsa, slippa prata och så vidare.

Janne har aldrig protesterat men jag är rädd att han ska tröttna på det.

Jag tror inte han egentligen förstår hur det är att ha ett så stort ensamhetsbehov som jag har. Vi får helt enkelt ta en dag i taget. I kväll kom han oanmäld och stannade en stund, jag antar att jag får vänja mig vid att han bara kommer. Fast nu ska vi inte träffas förrän på fredag kväll och då ska jag vara hos honom. Även om jag går hem på kvällen för jag ska jobba tidigt dagen efter.

Det är obeskrivligt skönt för mig att ha en kväll för mig själv.

Jag går här i min ensamhet, vilar i tystnaden och lider lite av värmen. Vilken värme! Lyckosamt är det svalt på jobbet. I morse, vid fem, var det femton grader men efter det drog det på ordentligt igen. Låt det bli en vecka med ösregn.

Nu ska jag vidare i dagen.

Eller kvällen för att vara mer rätt. Bilden visar min nya cykel. Vi har cyklat lite mer än tre mil per kväll de senaste dagarna. Längs med Göta kanal blev det fem mil och på Visingsö tror jag att vi landade tre mil. Min nya cykel…ja, jag är fortfarande nervös för att jag köpte den, men det har varit så himla sköna turer de här kvällarna.

Nu ska jag vidare…..

Kärlek!

Annonser

Två dagar

Mina närmaste
Jag och mina närmaste

I fredags morse lämnade Sara och Oskar Helmer till mig.

Vi två, jag och Helmer, hämtade Walle i skolan på eftermiddagen. Sedan sov de över och Janne var snäll och tog med Walle på rävjakt. Det innebar att jag steg upp vid fem på morgonkvisten, ordnade Walles matsäck och fixade frukost. Helmer vaknade strax efter. På något sätt har jag varit igång hela tiden, fram med mat, in och ut ur diskmaskinen, försöka klappa Lady i förbifarten, hämta in ved, dra sittvagnen i snön med Lady bredvid, ta en sväng med dammsugaren, fixa mellanmål, avbryta bråk, laga mat, fixa kaffe….

Igår kväll var jag helt slut.

Fram tills det att de blev hämtade orkade jag – nästan – hålla masken och energin vid liv. Men sedan tog det slut. Jag tyckte till och med innan dess att det var roligt när Janne sa ”ditt barnbarn har bajsat ner sig” och jag kunde svara ”Krut har kräkt på min matta” medan Walle for omkring och tyckte det var vansinnigt kul.

Vi spelade i alla fall memory och pusslade lite.

När barnen blivit hämtade höll jag på att gå sönder. Jag är introvert och om andra hämtar kraft när de umgås med människor är det för mig tvärtom. Det blir som om jag inte kan tänka en enda tanke utan avbrott, det är liksom alltid någon som ska något eller vill något. Dessutom är jag en långsam människa, så idag var jag egoistisk och sa till Janne att ”jag orkar inte ut nu på morgonen, du får ta hundarna och åka iväg så ses vi om några timmar. Åk du hem och gör vad du ska”.

Bara tystnaden är läkande för mig.

Jag känner mig hemsk som människa och partner för det. Anledningen till att jag hade barnen i två dagar? Sara och Oskar fick en övernattning och en revy (eller något sådant) i present och barnen kunde inte följa med, alltså fick jag ta dem. Tur att jag har Janne som stöttar och hjälper så gott han kan.

Nu kan jag andas igen.

Jag är ensam och brasan är tänd. Det blir lite läsning innan jag kör igång med att reda upp här hemma. Stryka en duk (köksbordet är mitt gamla som Sara har målat om och som jag fått igen, det måste en duk på för målningen är inget vidare), dammsuga, rätta till kuddarna och så dricka mitt goda kaffe.

Jag kör ju mockabryggare och det blir ett helt annat kaffe än det i bryggaren.

Men Janne använder bryggaren och jag (följsam och mjäkig som jag är) dricker det. När jag sedan är själv fixar jag lite anständigt kaffe.

Fast nu ska jag brassa på brasan och ta min bok och sitta stilla i tystnaden i alla fall en timme.

Kärlek!