Midsommarafton

Janne och hundarna på midsommarafton
Janne och hundarna på midsommarafton

Jag vill öva på det där med kompassen.

Självklart hade jag ett förslag, men Janne föreslog ett annat och det tog vi. Först enkla stigar och grusvägar innan jag fick plocka fram kompass och karta.

Med hjälp av Janne tog jag ut riktningen.

Det är tur att jag är stark och tydlig för annars hade Janne tagit över. Nu sa jag till honom flera gånger ”ge mig en chans” och det fick jag. När jag tog sats över en liten bäck så gjorde jag en missbedömning. Jag hamnade i bäcken med gyttja upp till knäna. På alla fyra lyckades jag ta mig upp ur bäcken.

Nåja, jag kom rakt på stigen som det var tänkt att jag skulle finna.

Nu har vi ätit gott, druckit snaps och öl och båda är lite lummiga och hemskt trötta. Brasan är tänd och vi har plockat jordgubbar från mitt land. Tre liter obesprutade jordgubbar säger jag inte nej tack till Vispad grädde till det.

Nu ska jag slumra lite.

Kärlek!

Annonser

Kvällen innan midsommarafton

cropped-smultron.jpg

Det var till trist väder dagen började.

Fast jag åt frukost i lugn och ro och sedan satte jag igång med att städa köket. Ut med mattorna, dammvippan bakom elementet, putsa fönster, putsa krukväxter och så vidare. När jag var klar tänkte jag på mina regnkläder som jag köpte för flera år sedan. De är aldrig använda.

De packade jag ner igår men behövde inte nyttja.

Trots varning för lokala regnskurar, och att det var en grå och mörk himmel, kopplade jag Lady och gick iväg. Redan efter någon kilometer åkte regnkläderna på. Gul kappa och en gul sydväst. Tyvärr valde jag gympaskor och de var blöta efter några meter, men i övrigt var jag torr. Nåja, ett par stövlar eller rejäla kängor upp till halva vaden hade inte varit så dumt.

De stövlarna jag har är en tung modell, de fungerar fint i trädgården.

Men att gå 13 km som jag gjorde idag gör mig betydligt klumpigare och det blir tungt. När jag kom hem fick jag passa barnen en stund och Oskar lånade min bil. Det kom en tjej som köpte mina kängor för tvåhundra riksdaler, jag som betalade trettonhundra för dem. Nåja, nu slipper jag se dem och slipper reta mig på dem. Aldrig mer skor över nätet, helst inte kläder heller för jag skickar ju inte tillbaka när det inte passar utan tänker ”det blir nog bra”.

Sara och Oskar bjöd på lite pizza medan jag och Oskar försökte fixa till licens-nummer på ett av pappas vapen. Polisen tyckte det var bra att Oskar förvarade dem i sitt vapenskåp. Vi får se hur det går med fortsättningen.

Nu ikväll är jag ensam.

Det är skönt. Det att hinna ifatt mig själv. Det att få låta tankarna glida iväg. Ibland kommer tankar om pappa upp. Hur kunde han bara försvinna? Ingen kvardröjande känsla av honom – han bara försvann. Det är en mycket märklig känsla. Det är nästan så att jag är förbannad på honom för det. Och mitt fina land hann inte se – inte hur väl potatisen är kupad eller hallonen som växer så fint.

Mamma har ingen ork kvar att säga något.

Hon har bara fallit ihop på något sätt. Jag försöker ringa varje dag och idag pratades vi vid i över en timme medan jag promenerade. Jag fasar för bouppteckningen. Jag fasar för att mamma faktiskt är rätt snurrig numera. Ja, det finns mycket att säga om det hela. Fast jag låter bli för jag vill inte att de som läser i min hemby ska veta allt för mycket.

Nu ska jag fortsätta med att sticka.

Kanske går jag ut och har ihjäl några mördarsniglar. Äckliga saker det där. Jag hade tänkt handla mat idag men hann inte och jag hann inte heller köpa olja som ska i bensinen till grästrimmern. Om jag har kort gräs utmed staketet så är det lättare att upptäcka dem.

Nu vidare i kvällen.

Kärlek!

Kväll

Morgon i min stuga
Morgon i min stuga

Det är kväll.

Jag gick en tur med Lady och som vanligt gick jag fel, men den här gången – i alla fall efter några minuter – insåg jag att det var verkligheten som stämde och inte att de som ritat kartan hade glömt att sätta ut en samling hus… Nåja, jag visste genast var jag var och jag får en ny chans att gå en hittills för mig stig jag inte vandrat på.

Mina hemmastickade vantar körde jag i maskinen.

Med specialtvättmedel och i fyrtio grader. Det ska bli som en tovad vante och jag hade inget att förlora för de var så glest stickade att jag inte hade något att förlora. Nästa gång stickar jag med två nummer mindre stickor.

Fast jag har börjat med mina handledsvärmare.

Sedan blir det ett par vantar till och efter det ytterligare ett par vantar, i alla fall medan jag funderar på en tredje islandströja. Nu har jag lärt mig av alla misstag och borde få till den mest perfekta varianten. Den jag stickade senast sitter rätt bra, men förkortade varv ska jag nog köra ytterligare några varv för att få till det rätt. Dessutom har jag upptäckt att ena ärmen är en centimeter längre än den andra och jag irriterar mig på det något enormt. Hur kunde jag mäta så fel?

På min tur idag smakade jag både blåbär och smultron.

Det där att promenera med Lady utan att ha en tid att passa är något alldeles underbart. Jag stannar och plockar t.ex. smultron, tar mig tid att se saker som jag annars inte gör lika bra.

Men nu ska jag sticka vidare.

Det är lugnande. Kärlek!

En ledig tisdag

Rallarrosor

Fråga mig inte hur det går till men det känns som jag aldrig är ledig.

Alltså, en ostyckad dag. En dag utan tider att passa. Fast idag blev det så! Hurra! En dag där jag kunde rå mig själv i stort sett hela dagen. Missförstå mig inte, jag gillar att ha Sara och hennes familj här och Janne och jag gillar att bjuda på mat. Fast ibland hinner jag inte med mig själv i allt det.

Idag åt jag frukost och funderade i över en timme.

Sedan kopplade jag Lady och gick en sväng, bara det att kunna gå en skogsväg jag inte travat på tidigare och se varthän den tar. Det gjorde jag! Och vips har jag en ny runda. Det är bra att ha olika långa turer beroende på hur mycket tid jag har på mig.

När jag kom hem satte jag igång.

Egentligen hade jag tänkt en dag i trädgården, men jag valde – för att jag kan det – att städa, fixa, sortera, tvätta, stryka, ordna…ja sådant som gör att jag allt mer får ordning i mina lådor och hyllor och skåp och andra förvaringsställen.

I torsdags var jag i Bromölla.

Det känns som en ort, inte som hemma längre. Märkligt hur det långsamt kan blekna bort. Någon kanske undrar om jag hälsade på jobbet där jag trots allt har arbetat i tjugo år. Nej, jag saknar inte det alls och jag tror inte mina kollegor saknar mig heller. Jag vet till exempel att en ung kille dog, efter några månader var det inte någon som tänkte på det längre. Dessutom har jag lämnat det bakom mig.

I morgon blir det nog ungefär detsamma.

Jag ska gå en ny runda. Jag har tittat ut den på kartan och att ha Lady som sällskap är helt enkelt underbart. Vi trivs tillsammans. Tror jag i alla fall, jag trivs med henne.

Något jag mer tänker på är att ta vara på tiden.

Alltså framöver och inte bara de här semesterveckorna. Att göra det jag gillar, att inte dra på mig för mycket, att så lite som möjligt undvika att göra det jag egentligen inte vill. Det finns några sådana punkter i mitt liv, en del går inte att undvika för jag skulle få dåligt samvete.

Nu ska jag vidare i kvällen.

Jag ska sticka en liten stund, nytt garn och den här gången ett litet projekt – nämligen handledsvärmare. Det kan vara bra till vintern. I morgon tänkte jag göra följande…

1) testa att tova vantar jag har stickat i maskinen
2) gallra grönsakerna
3) ta bilder på hur rabatterna på framsidan ser ut för en höstlig ändring.
4) rensa ogräs i landet
5) sticka
6) läsa
7) baka något gott
8) gå till affären och köpa skorpor (jag älskar skorpor)och grönkål
9) fylla i vapenlistan och skicka till Polisen
10) gå en ny runda med Lady
11) gå igenom och sortera mina pysselsaker och flytta till rosa skåpet

Bara saker som får mig på gott humör.

Kärlek!

Nu

Barnens rum

Jag gick på semester i torsdags.

Den började jag med att åka till Skåne, köra runt med mamma dit hon ville, städa och sedan i fredags köra tillbaka till Småland med mamma bredvid mig. Jag tror att hon inte trivdes speciellt bra, Oskar tror att hon uppskattade det enormt mycket. Hon hade nog inte ork till att göra resan och hon är allt sämre.

Vi hoppas att hon snart ska kunna flytta ifrån sitt gamla hem.

I lördags tog jag över barnen och Sara och Oskar körde mamma tillbaka till Skåne. Janne hjälpte en god vän att plantera skog och sedan var han på skjutbanan (och blev klubbmästare vilket han är illa dolt stolt över). Vi hade barnen över natten.

I söndags fortsatte Janne att hjälpa sin vän med att plantera skog.

Jag hade barnen och vid lunch kom Sara och Oskar och hämtade dem. Sedan tog jag en efterlängtad promenad. Kopplade Lady och gav mig iväg. Efter en kilometer kom en lång störtskur och jag var blöt från topp till tå. När jag skulle vika av för att gå närmaste vägen hem slutade det att regna – så jag fortsatte. Med min islandströja på mig frös jag inte alls! Fast mina mjukisbyxor var så blöta att de höll på att ramla av mig och huden på tårna var skrynkliga av vätan!

I natt har jag sovit gott.

Idag ska jag gå en promenad med Lady, hämta Helmer och åka till Nässjö med honom. Jag hade nog hoppats på lite mer värme idag för vi ska äta glass och gå till lekparken. Fast det blir nog bra. I kväll ska jag bjuda Janne på mat, en ny rätt. Hoppas han gillar, han är nog egentligen en sådan som jämt vill äta samma mat. Jag älskar däremot att prova nya rätter, av tio nya så behåller jag två – resten får jag tugga i mig och var nöjd med att bli mätt.

I går på förmiddagen ösregnade det igen.

Barnen ville gå till lekparken, men vi fick stanna inomhus. Äntligen har jag hunnit med så mycket och kommit i någorlunda takt att jag kunde städa ut lite i barnens rum medan de lekte. Jag tömde backar och skurade dem. Likaså med källsorteringen. Jag har plastbackar till kartong, plast, glas och metall. Hur jag än sköljer ur så är det alltid något som rinner ut och ner i botten på backarna. I går hann jag inte bara åka till återvinningsstationen utan även skura de där illaluktande backarna.

Jag gillar ordning!

Det är också så att jag har förstått att jag mår bäst av en sak per dag.

Måndag: Helmer och Nässjö, bjuda Janne på mat.
Tisdag: Trädgården! Weeee…jag ska gallra och plantera ut blommor.
Onsdag: Städa vardagsrummet från tak till golv. Gillas! Jag kör min fina maskin på mattorna, de är fyllda av hundhår, grus och annat.
Torsdag: Börja slipa fönsterluckorna. Det är sju stycken som ska slipas och målas.
Fredag: Midsommarafton, är det fint väder paddlar jag kajak med Janne.
Lördag: Cykla med Janne om det är fint väder.
Söndag: Fortsätta med fönsterluckorna.

Det är en lagom planering för mig.

Fast nu ska jag in i duschen och gå en promenad med Lady!

Kärlek!

En fin dag

En fin dag

Jag har semester

En dag. När det blev bestämt att mamma skulle komma upp och sova över en natt insåg jag att mina gamla lånade och loppisfyndade trädgårdsmöbler inte skulle hålla. Inte för att mamma väger mer än någon annan, men på grund av att hennes knä inte fungerar får hon liksom bara ”kasta” sig ner i en stol, fåtölj eller soffa.

Därför beställde jag spritt språngande nya möbler.

Idag är det leverans och ingen annan dag fanns att välja. Därför bad jag om ledigt och jag kunde få det. Tack för det! Leveransen ska komma nu under eftermiddagen. Förmiddagen har gått åt att fixa och greja här hemma. Snart är jag i mål. Snart har jag ordning på torpet. Snart vet jag vad jag har i mina skåp och lådor.

Jag har tvätt på tork.

Handdukarna vajar sakta i vinden. Strax ska jag hänga ut ett överdrag till en liten sittpuff. Jag blir allt mer nöjd med min bostad. Växthuset får vänta. Jag inser att jag måste prioritera och att det hade blivit för mycket, men jag hoppas att till hösten handla och sätta upp. Då blir det odling till våren. Hur underbart är inte det!

Jag har gått från Unionen till ST.

Det är fack och a-kassa jag avser. Räkningarna är betalda och jag tycker jag har kommit i fas sedan flytten. Det är mycket som har hänt på de snart sex månader jag har bott här. Jag har sålt min lägenhet, jag har slutat jobbet som jag varit anställd på i tjugo år, jag har börjat ett nytt jobb, jag har fått en ny adress och min pappa har dött.

På tal om pappa har jag gråtit väldigt lite.

När jag packade upp grejorna till loppisen såg jag en tavla som påminde om honom. Det var hans grejor och hans valnötter på ett slitet bord. Jag stoppade tavlan åt sidan. Jag behöver inte mycket minnen. Det räcker fint så. För någon dag sedan ringde min bror om en bouppteckning, jag bad att få lite gamla verktyg som en slängborr och en rubank – han lovade att plocka ihop lite till mig.

Nu ska jag vidare i dagen.

Jag är i slutet på min andra islandströja men väntar på en kommentar som kan hjälpa mig med förkortade varv i halsen så att den inte sitter åt framtill och är lite högre i nacken. Jag läser om drottning Christina. I kväll kommer Janne och jag tänkte att om bara leveransen kommer i tid ska jag handla något riktigt gott och bjuda honom på. För jag älskar honom.

Snart har vi varit tillsammans i fyra år.

Jag somnar gärna med honom. Han har fantastisk kropp. Han är snäll och hjälpsam. Han är händig. Han är lång. Han är renlig. Han betalar för sig själv. Och jag älskar att luta mig mot honom när vi sitter i soffan. Jag älskar när jag somnar i hans famn i sängen (fast han ska alltid röra på sig när jag precis håller på att somna).

Nä…nu ska jag vidare.

Kärlek!

Mitt eget land

Plattor i landet

Sedan jag var liten har jag velat odla.

Jag minns att jag i sjuårsåldern fick lite fröer, men det krävs även lite kunskap om att vattna, göda och gallra. Längtan har alltid funnits där. När jag och Sara bodde i vår senaste gemensamma bostad hade jag turen att få en pytteliten gräsmatta på köpet. En kväll kom Sara hem och fick se mig där ute, hon sa ”här går du och skrotar och är lycklig”.

Det där stämmer fint.

Jag blir lycklig när jag får rensa ogräs, plantera och drömma. När jag flyttade hit fick jag en stort gäng plattor av grannen tvärsöver gatan. Inte för att jag visste vad jag skulle ha dem till men jag och Janne slet med de där tunga fyrkanterna.

Nu är de flesta i mitt land.

De bildar fina gångar och jag älskar det. Det jag har lärt mig och som förvånar mig är att jag upptäckt konsten att vänta. Nåja, lite i alla fall. Senast jag lade plattor i landet tänkte jag att nu vet jag inte hur jag ska göra. Det blev bra på det sättet.

När vi grävde nya potatislandet kom jag på hur jag skulle göra.

Nu är det en ny gång. Den slet jag med i går för var platta väger mycket. Ok, jag fick offra lite jord (jag hade en rad med för av gulbetor där), men det är det värt. Jag odlar för att det är kul och jag vill att det ska vara vackert.

Snart har jag hunnit i fatt.

Det stora växthuset får vänta. Nu känner jag att det bästa är att hand om det jag har och få in en rutin. Fast nu ska jag sitta ner och läsa en stund. Kroppen har fått sig små kickamockor av allt bärande i går, axlarna värker och kroppen är trött.

Kärlek!