Samvetet

skjorta.jpg

Igår njöt jag.

Mamma och jag kunde inte träffas för jag har fortfarande en förkylning i kroppen. Janne hade ett av sina barn hos sig och Sara och Oskar var iväg med barnen på en utflykt över två dagar. Jag kunde ha dagen för mig själv, jag kunde göra precis som jag ville.

Och det gjorde jag.

Efter att ha lyssnat på ett Sommarprat kopplade jag Lady för att gå en sväng. Det hade blivit svalt, men jag gjorde fel bedömning för värmen kom tillbaka. Det blev fyra dopp för Lady, hon ställer sig gärna med vatten till magen och så dricker hon. Vi gick långsamt och stannade till och pratade med en familj som badade i dammen. Själv gick jag ut och ställde mig bredvid Lady för myggorna hade gått hårt åt mina ben.

Väl hemma duschade jag och satte på potatis.

När jag är själv blir det vegetariskt eller i alla falla mycket enkel mat. Jag mår bra av det och igår blev det sill och potatis med gräddfil och gräslök. Jäklar vad gott. Åt ute på altanen, njöt av vindens sus i mitt eget körsbärsträd och i parkens björkbladsmelodi.

Janne kom förbi, hans barn hade åkt hem tidigare.

Jag känner det där tvånget, att han är ensam och det är lördag och vi ska träffas. Det gör ont i magen med allt det som vilar tungt på mina axlar. Vi bytte några ord och sedan gick han utan att nämna något om att ses. Fast för att lindra blev det ”jag kommer på kaffe i morgon om det passar dig”.

Vad faen är det för fel på mig?

Som vill vara ensam en lördagskväll? Jävla tokiga kärring. Jag ursäktade mig med att jag hade planerat lite roliga saker på kvällen. Det var att sy och sticka som jag tänkt göra (och gjorde). Jag somnade gott vid midnatt och nu sitter jag med fötterna i ett fotbad.

Jag hoppas på en skön söndag.

Det blir antagligen så att jag syr lite, läser lite, stickar några varv medan det finns massor av annat att göra om jag vill – baka bröd som exempel.

Igår var jag förresten i Nässjö i ett ärende och då passade jag på att kolla Röda Korsets second hand. De hade halva priset på allt och jag fick skjortan för 15 kronor. Det är en ruta i årets Sybingo som ligger till grund för det köpet.

Så…nu fila fötterna och smörja in dem, sedan duschen och lite kaffe och förberedelser inför yogakursen i morgon. Jag hoppas på en lugn och skön söndag.

Kärlek!

Annonser

Sköna dagar

vaxthuset-3
I växthuset 19 juli 2019

Du milde tid vilka sköna dagar jag har haft.

Eftersom jag fortfarande snörvlar och hostar har jag inte träffat mamma. Janne har haft fullt upp med sitt hus och ett av hans barn med familj hälsar på. Det betyder att jag har haft ostyckade dagar. Sköna dagar. Underbara dagar. Förkylningen på upphällning och allt i min takt. Sent i säng och sovit gott, upp rätt tidigt med frukost i lugn och ro, i tystnad, och sedan öppna växthuset iklädd pyjamas.

Sticka, läsa och greja lite innan kroppen är igång för dagen.

Igår åkte jag till Eksjö. Det var meningen att jag skulle åkt till Jönköping för att köpa tyg, men tydligen har de lagt ner Ohlssons tyger och tågen strulade, istället blev det bil till Eksjö. Det stod på nätet att det fanns tygaffärer där, men den enda jag kunde hitta sålde enbart gardintyger.

Dock köpte jag en sax.

En dyr sådan. Och två stuvbitar. Ser jag något tyg jag gillar kan jag mycket väl köpa för det kommer alltid till nytta förr eller senare. Efter en fika på ett café åkte jag hem igen. Idag måste jag in till Nässjö för att hämta ett paket och gå på second hand.

Efter det ska jag bara vara hemma.

Sara med familj är iväg några dagar, Janne har besök och jag kan inte gå nära mamma – alltså är jag helt ensam och det njuter jag av. Inget ont om något av dem, jag trivs i deras sällskap men jag uppskattar mycket att få tid över till att göra det jag vill i lugn och ro.

Nu en stund med att läsa och sticka.

Kärlek!

 

Snart frisk

fullmåne
Fullmåne över mitt hus 17 juli 2019

Det finns stunder när mamma förvånar mig.

Eller snarare förvånar mig när jag ser henne och hon inte ser mig. I går plockade jag hallon och på min kvällspromenad med Lady gick jag förbi hennes lilla fina tvårumslägenhet. Vi hade kommit överens per telefon att jag skulle gå förbi och att vi skulle ”kommunicera” genom hennes altandörr. Ingen av oss vill att hon ska bli smittad nu när jag är förkyld.

Hon är gammal och trött, medicinerna känns för mig otaliga.

För att vara på säkra sidan att hon uppmärksammat att jag varit där (och att hon inte sov på grund av just ålder och medicin) tittade jag in genom altandörren, som stod öppen, och fick se mamma sitta i sin fåtölj med fötterna på rullstolen (alltså som en fotpall) och uttrycket i ansiktet var frid-förnöjsamhet-lugn-tillfreds. Märkligt, eftersom hon per telefon och när vi ses jämt känns (alltså, jag känner det) att hon klagar jämt.

Både när jag kom utifrån, och såg hennes altan proppfull med blommor, och kikade in i hennes lägenhet från ett annat håll än jag vanligtvis ser den, såg allt trevligt ut. Jag ska försöka behålla den bilden. Det har funnits tillfällen när jag sett henne i aktion med personalen och där hon inte har sett mig och hon har varit superglad. Jag tror att hon har acklimatiserat sig och det känns för mig lugnande.

Igår var jag rätt pigg vid tidig kväll.

Jag plockade fram gräsklipparen och så var det gjort. Det blev en stund i växthuset och som det växer där! Den enda gurkplanta jag planterade har gett mig runt tio gurkor redan och den är uppe och snuddar vid växthustaket. Alla tomatplantorna bär frukt, en del enormt mycket och stort medan en är lite ängslig i sitt levererande av tomat. Jag tror den har tre frukter medan de andra har massor.

Kapbären planterade jag mest för att det var roligt och att det passade in.

De är superstora och bären är många liksom blommorna, men än är det inte dags att skörda. Jag har massor av pelargonier, tyvärr har jag ingen stans att förvara dem över vintern. Hittills har Janne haft dem i sin källare men det känns som om jag lämnar en släpkärra och får hem några ynkliga. Mitt förråd i garaget skulle jag gärna isolera för att kunna t.ex. förvara blommorna där, men som vanligt vet jag inte hur man gör och är beroende av att Janne visar mig och jag vill inte att han ska anse att han har tre hus att sköta. Det sa han en gång och menade både sitt eget, sin mammas och mitt hus.

Jag tycker inte det är sant och låter honom,  efter det uttalandet, inte göra något utan att han får betalt.

”Bra kvinna reder sig själv” är mitt talesätt. Kanske jag låter någon snickare göra jobbet åt mig, å andra sidan kan det inte vara speciellt svårt. Jag ska höra med Oskar (och han får också betalat om någon undrar, fast han fakturerar och Janne får typ presenter eller presentkort).

På det sättet är jag fri, ingen äger mig.

På tal om att vara fri. För pengarna jag fick när jag sålde lägenheten har jag betalat resten på huset. I juni sattes solcellerna upp på mitt tak i början på juli betalade jag för det. Det tillsammans göra att den största utgiften jag har varje månad är presenter och julklappar.

Elen tar i och för sig upp lika stor summa i min budget, men jag får vänta att justera summan tills jag vet hur utslaget blir. Jag kan ju säga att jag inte fick någon räkning den här månaden från det företag som levererar elen och från Eon var den under tvåhundra. Jag gick helt enkelt plus på elen sammanlagt – såvida jag inte räknar med den stora utgiften för arbetet och materialet.

Förändringarna gjorde att jag har justerat min budget idag.

Små utgifter är att föredra framför stora inkomster. Min ängslan över att inte klara mig på pensionen kan jag långsamt släppa. Dels har jag min vanliga pension, som inte är speciellt hög, men så kommer tjänstepensionen från sex olika företag. Det är allt från några hundralappar per månad till några tusen och sammanlagt blir det tillräckligt.

När jag fyller 70 år lär det bli lite trixigare.

Men jag har förstås en plan för det också. Jag sparar X antal tusenlappar i månaden nu, jag sätter in dem på olika fonder och så hoppas jag att det blir pengar jag kan använda när tjänstepensionen är slut och över. Det är min plan. Då behöver jag inte oroa mig under ytterligare åtta år. Och så har jag mina sparpengar, men de ryker lite titt som tätt. Badrummet är renoverat och solceller på taket, till hösten nytt kök och golv. Sedan är huset mitt drömhus.

Fast nu ska jag sticka.

Jag har börjat på ”Sommarkoftan” som Järbo har en KAL på genom Maja Karlsson. Maja som är en av några få favoritpersoner i genren ”sticka”.

Nu vidare i dagen. Snoret har minskat, halsen gör inte ont, hostan har nästan upphört och jag har Lady vid min sida. Just nu finns inga problem på min himmel och i morgon tänkte jag ta tåget till Jönköping för att köpa tyg. Älskar den planen.

Tänk, solen skiner och det blir en dag i trädgården!

I morgon mer tyg till olika projekt jag planerar de närmaste veckorna, på måndag och ytterligare två dagar framöver en sommarkurs i yoga (som jag mår himla bra av) – jag är tacksam för livet.

Kärlek!

En onsdag

kaffe.jpg

Förkylningen börjar ge med sig.

Men det rosslar och slemmet finns kvar. Jag gillar inte medicin generellt, avstår hellre och låter en förkylning ”verka”, men den här gången har jag köpt allt för jag ska på yogakurs i nästa vecka och jag vill verkligen delta. Förutom att det är betalt förstås.

Nåja.

Mina dagar börjar långsamt, både för mig och Lady. Segt. I tystnad. Efter frukost har jag stickat. Det är ett bra sätt att starta en dag, jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte gör något och jag kan fundera på dagen, människorna eller vad som nu upptar mina tankar.

Igår var jag nöjd med dagen.

Jag fick två ”aha”-upplevelser. En när jag insåg hur lavendelkudden skulle få fina hörn av spets och en när jag gjorde en necessär via en Youtube-video. Du milde tid vad roligt det är med nätet. Idag har jag beställt ett mönster till boxertrosor. Det är sådana jag använder och när en ruta i Sybingo19 var just ”sy underkläder” var jag tveksam.

Skulle ett linne kunna räknas in som underkläder?

Men i mitt sökande hamnade jag på en sida och där rekommendationer till ett mönster. Nu är det på väg hem till mig i brevlådan. I nästa vecka, eller redan på fredag om jag är tillräckligt frisk, ska jag åka in till Jönköping och köpa tyg. Jag hade även tänkt försöka hitta Lerdalaboden där det finns garn.

Idag ska jag sy min väska i linne. Också det en ruta i Sybingot.

Här hemma är jordgubbarna slut men hallonen har mognat. Jag tänkte ta mig ork att plocka lite och göra sylt. Mamma behöver hjälp att handla och jag ska försöka ta mig i kragen och masa mig upp till affären för att fixa det.

Humöret är en märkligt anläggning.

Igår gjorde jag två saker framför symaskinen, necessären och lavedelkudden. Att jag fick de där aha-upplevelserna gjorde mig så pigg i tanken, glad i humöret. När klockan nästan var nära nio på kvällen kopplade jag Lady och vi gick, om än långsamt och med våldsamma hostanfall, en kvällsrunda.

Jag älskar henne, men det har jag sagt tidigare.

Nu ska jag sätta mig ner och sticka och fundera lite över mitt liv. Det har blivit så himla mycket ”andra människor” och jag har sedan inte haft ork till mitt eget liv. Istället har jag fått hasta igenom allt från att städa huset till trädgården och så vill jag inte ha det.

Så sticka och fundera, det ska jag göra.

Kärlek!

Necessär – Sybingo19

nemedgarnt1
Necessär lagom till några nystan garn
nemedgarn
Necessär med blixtlås och foder, lagom för två nystan garn och stickor.
nemedgarnt
Necessär med foder.

Wow! Tänk att det var så enkelt!

Tack till Karolina Graff som genom Youtube har gjort en steg för steg-beskrivning. Jag är himla glad för det!

Det var rutan ”Sy i ett blixtlås” i Sybingo19 som jag funderade på. Jag sydde i ett blixtlås till en kudde förra året, men det blev inte bra och jag har gruvat mig för den där rutan i år. Men…så kom jag på att en liten necessärer, lagom att ha med när jag åker tåg och lagom för några nystan garn, skulle sitta perfekt.

Sedan var det det där med blixtlås.

Jag har gott om tyger, gott om stuvbitar, gott om tråd och så vidare (t.ex. sömnadsböcker) men jag har aldrig köpt en blixtlås. Det har liksom inte funnits på min karta. Men jag letade efter en beskrivning och hamnade alltså hos Karolina Graff. Där insåg jag att jag kunde välja en av de blixtlås som min mamma stoppat ner i en kartong (hon är en samlare) tillsammans med band, spetsar och knappar – för längden på blixtlåsen spelar ingen roll – det viktigaste är att den är tillräckligt lång.

Det ni! Dagens lärdom. Hurra!

Jag hade mellanlägg som jag köpte för flera år sedan, precis som tyget var en stuvbit som jag köpte på Ohlssons tyger. Tygerna från Ikea köper jag alltid om jag tycker om mönster och färg. Yttertyget är alltså en stuvbit och blixtlåset är från en loppis medan fodret är ett Ikea-tyg.

En bit i taget tittade jag på videon.

Jag har jättesvårt för att inse hur fodret ska vara för att det ska fungera i slutet och jag var nog en aning ängslig att jag skulle upptäcka att det var fel när jag vände necessären ut och in. Lyckan var stor när jag insåg att det var ok och allt tyg fanns på rätt ställe.

Och vet ni! Jag ska köpa blixtlås och jag ska sy fler väskor och necessärer på det här sättet. Det känns riktigt bra. Och roligt!

Karolina hade en stygn-plåt som visade upp till 25 millimeter, det gjorde inte min – men om jag vinner den där symaskinen från Huskvarna hoppas jag att för de pengarna som maskinen kostar även finns en riktigt bra sådan.

Med denna necessär kryssar jag i ”Sy i en blixtlås”. Hurra för det! För den delen är necessären avsedd att ha lite garn när man reser, som jag tänkte ta tåget till Jönköping i nästa vecka. Då blir det perfekt med den lilla grejen, jag kryssar i ”Sy inför en resa” också!

PS Jag fick välja tyg efter blixtlås, det fanns ett i mina gömmor och det gick åt det turkosa hållet. Men tyg har jag gott om så det var inga problem.

Sybingo2019
Sybingo19

 

Skapa något till hemmet – sybingo19

nalle
Efter tre försök blev det en lavendelpåse, som jag har placerat vid mina två kramdjur som jag hade när jag var liten.
kladhangare
Försök till lavendelpåse
skolada2
Andra försöket till en lavendelpåse
lavendel1
Till slut, en lavendelpåse på riktigt!

 Det svåraste med Sybingo är att göra något som man vill göra, och inte något som skapas bara för att kunna kryssa i en ruta.

Jag vill vinna symaskinen.

Det ville jag förra året också! Fast det blev bara några kryss, livet kom liksom i mellan med jobb, mamma, barnbarn och så vidare. I år tänkte jag att ”nu ska det ske, nu ska jag kryssa alla rutor och vara med i tävlingen om en symaskin från Huskvarna”.

Så, att vara sann och samtidigt sträva efter full bingobricka – går det ihop?

Jag vet ärligt talat inte. Förra veckan var det ett av mina barnbarn som behövde vara hemma från dagis och självklart hjälpte jag till, sedan var det min särbos barn med familj som hälsade på och jag bjöd på middag, min mamma behöver stöttning och min älskade lilla Lady (en hund för de som undrar) behöver motion. Plus en förkylning som tar bort all lust.

Men, skam den som ger sig.

Precis som förra året valde jag att göra en lavendelpåse på temat ”skapa något till hemmet”. Först tänkte jag göra en påse med knytband och dekorera den. Men jag insåg att den blev för stor och att den ”läckte” lavendel. Men den fick hänga med på en galge i den garderob där jag förvarar mina ytterkläder. Jag har en liten vit jacka, som jag aldrig använt de senaste tio åren, där den får hänga. Jag har inte hjärta att ge bort jackan om någon funderar på det.

Sedan tänkte jag göra en kudde med spetsdekoration.

Men jag är ju en nybörjare på både sticka och sy. Dock visste jag sedan tidiga hur jag skulle ha spetsen, men i hörnen blev det lite trångt och fult. Men jag tog lite lavendel och hällde i påsen, och lade sedan påsen i en skokartong med stickade halsdukar och mössor som jag har på vintern. Det är ju en lavendelpåse trots allt.

Efter det blev jag ledsen och jag tänkte att om jag hade varit ung skulle jag gått en sömnadsutbildning eller i alla fall en textilutbildning. Det fanns inte riktigt någon som puffade på det åt mig och själv hade jag inte ryggrad att bestämma.

Med min förkylning somnade jag på soffan.

När jag vaknade låg jag kvar och kom på att hörnen på den där spetsen runt lavendelpåsen skulle nog gå att fixa genom att rynka precis där med lite små efterstygn.

Sagt och gjort!

Till slut fick jag en lavendelpåse som jag godkände. Var hamnade den? Jo, bland mina två kramdjur som jag hade när jag var liten. Jag är ju född p 50-talet och då fanns inte den uppsjö av kramdjur som idag. Å andra sidan var det kvalité på det man köpte. Nallen heter ”Nalle” och den fick följa med mig när jag var på sjukhuset. Lite sönderskrapad över mitt tumme som gned nallens öra. Det andra var en kanin. Den minns jag inte mycket av. Jag är förstås rädd att det ska komma ohyra i Nalle och kaninen. Lavendel sägs hjälpa mot just det.

Dessutom har ju lavendelkudden en igelkott i tyget och det vet ni väl att igelkottar är de djur som har mest ohyra på sig?

Kram och Kärlek!

Sybingo2019
Sybingo19

Förkyld

lady16juli
Lady j´16 juli

Med allt som är möjligt att köpa utan recept är jag i alla fall på benen.

Jag hade en skön kväll i går, efter en promenad med Lady satte jag mig ner för att sticka. Sedan hade jag tänkt sy lite – men jag var för trött och det var nära midnatt. Istället tar jag tag i det i dag.

Det är längesedan jag använde min overlock-maskin.

Faktiskt är jag lite rädd, tänk att det kan bli så! Fast det är ju bara till att spotta i nävarna och sätta igång. Jag tänkte först sy en lavendelpåse, eller två, sedan en necessär. Min tanke är att jag ska lära mig att sy i ett blixtlås och kunna kryssa i den rutan i Sybingot.

Lady följer mig och jag älskar henne.

Idag tänkte jag ha hela dagen för mig själv. Mamma kan jag inte träffa på grund av min förkylning och hennes lungor. Janne har fullt upp med sitt hus och Sara och Oskar har sitt. En hel dag för mig själv med hostmedicin, Alvedon, nässpray och halstabletter.

Jag ska sy och sticka.

Fundera lite på hur jag ska ha det här hemma eftersom jag ska sätta in ett nytt kök och lägga ett nytt golv. En dag för mig själv.

Kärlek!