Upptäckt

Sneezy – en vit dahlia.
Doftande luktärt, jag drev upp flera sorter och har nu blandat ihop dem.

Igår kantade jag landet och kände en doft som hade följt mig hela dagen.

Jag upptäckte att det var luktärtorna som doftade. Tidigt på dagen for jag in till Nässjö för ärenden som jag var tvungen att göra (och tyvärr även några idag). Ett av ärendena var att köpa en ny grästrimmer. Den gamla jag har var kraftfull och bra, men så vägrade den starta och jag lämnade in den för service – sedan vägrade den starta igen. Jag lämnade in den igen och den startade och fungerade i en halvtimmme. Sedan gav jag upp.

Om den gamla grästrimmern var kraftfull och nästan skräckinjagande är den nya lätt och batteridriven.

Det ska nog fungera och kanske jag orkar och hinner kolla på motorn på Markitan och se om jag kanske kan lista ut vad som är fel, det är en bensindriven motor och inte speciellt stor så varför skulle jag inte lyckas.

Efter Nässjö var jag hemma hela dagen.

Ute i trädgården. Framåt kvällen var jag trött, grannen i väster hade en lågmäld fest och de grillade medan grannen i öster hade sin barn och barnbarn på besök och det är fantastiskt vad det är glädjefullt att höra dem skratta och plaska i hennes pool. Jag blir glad av det.

Jag gick där i trädgården, klippte gräset på olika höjder, körde grästrimmern och gjorde fint.

Kantade rabatterna och kände dofterna av bland annat luktärtorna. Det tog en stund innan jag fattade att det var de som doftade himla gott. Nästan lite åt vitmåra-hållet, kryddigt och fint. Ja, helt underbart. Det blev förstås flera pauser med vatten och läsning, men i det stora hela var jag rätt trött i kroppen när klockan blev sex.

Efter ett svidande bett av en svartmyra och svettig och klibbig kropp var det skönt att duscha.

Sedan satt jag på altanen i morgonrock, lyssnade på fler röster (tvärsöver parken var det ett protesterande barn) och såg en snygg man i vit skjorta som antagligen lämnat huset tvärsöver för att prata i telefon ostört. Jag kokte potatis från egen skörd och åt tillsammans med sill och gräddfil och massor av gräslök.

Idag ska jag göra lite ärenden i Nässjö och sedan ska jag fortsätta i trädgården till framåt kvällen.

Då ska jag gå till Walles födelsedagskalas, han fyller nio år. Han ville att jag skulle komma och det var ju skönt, sedan några dagar tillbaka har jag fått en hemsk känsla att jag har gjort något som gör att de inte hör av sig. I går tänkte jag att de kanske skulle säga upp kontakten med mig, men till min lättnad blev jag bjuden på kalaset. Det är väl Walle som gärna vill ha sin present, men jag hoppas jag kommer att känna mig välkommen. Relationer är svårt för mig. Jag fattar liksom aldrig galoppen och jag tar illa vid mig när nära och kära ger en vink om att något är fel och jag inte fattar vad som är fel.

Nä, relationer är svårt för mig.

Nu ska jag in i duschen, jag ska även gå till pressbyrån och lyxa med trädgårdstidningar när jag ändå är i ”stan”.

Kärlek!

Veckans kreativa inspiration

Jag skulle inte köpa mer garn, men det här paketet kunde jag inte motstå.
Botanikskåp. I utställningen med möbler kommer flera från Carl-Malmstens-skolan, både första årets studenter och de som gör sitt gesällprov. Det här skåpet är underbart, det är till för att pressa växter och högst upp ligger en tung och mycket slät träplatta som pressar ner med sin tyngd.
Kråkfågel som jag gärna vill ha här hemma. Älsk på det!
Silversmide från en lokal silversmed.
Den röda vanten i mitten är mitt näst-näst-näst-projekt.

Igår var jag och Anna-Lena på utställningen Trä-art här i Bodafors.

Förutom fantastiska möbler från studenterna på Carl Malmstens skola var den nybyggda delen en konsthantverks-utställning. Det var nog den mest inspirerande utställning jag sett. Fantastiskt handarbete, allt från luffarslöjd till silversmide, från kreativa idéer till noggrant forskande i gamla tiders slöjd,

Jag skulle inte köpa mer garn, jag har så det räcker.

Fast det gick inte att stå emot en färdig paket med garn och mönster. Sedan gick vi till caféet bredvid och tog en lyxfika. Efteråt körde jag till Nässjö för att hämta ut medicin till mamma, Apoteket här i Bodafors är stängt någon vecka till. En av mammas kontaktpersoner ringde och frågade om jag ville hämta ut och det var ju självklart.

Eftersom jag natten innan hade sovit dåligt gjorde jag inte mycket när jag kom hem.

Jag plockade undan lite, försökte vara kreativ men satt mest och funderade. Tände säsongens första brasa och läste ut ”Kurtisanen” och prisade mitt eget liv som kvinna i nutiden och i Sverige. Snacka om förmåner och rättigheter! Jag beställde en bok på bokhandeln i Nässjö när jag ändå var där, det är Hilma af Klint som intresserar mig.

Förutom det har jag klickat, men inte beställt, alla böcker som verkar intressanta om Coco Chanel. Men jag tvekar, det går ju att låna en hel del på biblioteket.

Idag är det regn. Igen.

Till och med jag, som inte är en soldyrkare, skulle vilja ha lite lätta moln och en regnfri dag. Det behövs mer värme för att tomaterna ska ha en chans att mogna och jag vill gå ut i trädgården och känna att vädret är behagligt.

Nåja.

Nu ska jag försöka ta vara på den här dagen.

Kärlek!

Regn & Bröd

Vandalorums recept på tillbehörs-bröd.

Jag sitter framför de dubbla altandörrarna.

Tänker på att det var en bra investering. Tidigare hade jag en smal mörkbrun dörr, där ovandelen hade ett fönster. Det var mörkt. Hela huset var mörkt. De dubbla altandörrarna, med enbart glas i ramen, gör det ljust och fint. Dyrt, men det var det värt.

Ibland sitter jag på altanen med dörrarna som skydd för vinden, ibland sitter jag – som nu – innanför med dörrarna öppna och ibland öppnar jag upp dem helt för att njuta av inne-och-ute på samma gång. De ger ljus till skillnad mot tidigare dörr, och de vita karmarna spelar stor roll mot de mörkbruna jag hade innan.

Igår var Helmer här.

Jag hade fixat en picknick och vi trampade till hans bästa vän, Lilly, som följde med ner till badet. De lekte fint efter att ha fikat på lapptäcket. Jag satt kvar och försökte njuta av den grå himlen och den tomma stranden. Funderade mycket på vad jag vill göra med resten av mitt liv, jag vill ta vara på tiden och har lite svårt att fokusera på det som är viktigast.

När jag lämnat Helmer gick den vanliga rundan med Lady.

När jag kom hem upptäckte jag att det fanns en fästing på ryggen. Hemska och äckliga djur. Lyckligtvis fanns grannen hemma och hon rotade runt i en halvtimme innan alla ben var borta – jag hade ju lyckats klia bort kroppen innan jag fattade galoppen. Hon har en sjukvårdsutbildning så jag var inte rädd och det var nästan smärtfritt trots nålar – det som kändes mest var när hon torkade med ”sprittussar”.

Idag är jag trött.

Regnet ömse strilar och ömse ökar i styrka. Jag har bokat tid till att träffa mamma, men om det fortsätter regna kom jag och mamma överens om att jag handlar till henne och sedan skjuter vi upp besöket. Vi talas ju vid i telefon varje morgon och ses oftast tre gånger i veckan.

Tidigare, på tal om vad som är viktigt i livet, kunde jag ge råd åt unga människor.

Alltså, i mina tankar gav jag de råd som jag saknade när jag var ung. Det var enkelt. ”Lyssna på dig själv och det som gör att tiden flyger iväg – förutom att vara kär – är det som du ska fokusera på.” Kloka råd, inte sant? När jag var ung sa syo-konsulenten vad jag skulle plugga. Inget som drömmar, inget om alternativ, ingen fråga om vad jag önskade mig av livet och så blev det som det blev.

Nu är livet inte evigt.

Därför är det viktigt att jag väljer bort oviktigt.

Min trädgård – kanske är det viktigast? En bra grej med tanke på att en del av året kan jag bara låta den vara. Bygga vidare med olika rum, vanliga och ovanliga växter. Ska jag göra en samling av kärleksörterna? De som jag i början tyckte var trista men som jag, vid närmare titt, insåg att det fanns mängder av sorter och i olika färger. Ska jag kanske samla alla i en rabatt för sig förutom att sprida ut dem? Och rabatter behöver jag fler av, dessutom kan jag ägna mig åt det intresset utan att behöva åka hemifrån.

Läsa, baka och sticka – nja, kanske är det något att utvecklas i men inget som jag har en strävan efter. Det är mer bara för nöje.

Att skriva en bok har jag fullständigt tappat intresset för, jag kan fantisera ihop en intrig, men arbetet bakom och detaljerna får jag inte till. Det har jag provat i omgångar, jag släpper det.

Idén om att köpa den obebyggda tomten bredvid släpper jag också, i alla fall just nu och om tanken på att livet är en meter och jag har tio centimeter kvar så tror jag att det får bero.

Om jag får drömma lite så tror jag att en dag i veckan till inspirerande saker skulle vara bra.

Jag tänker på utställningar, föreläsningar och liknande är bra för själen och kreativiteten. En sorts kreativ dag varje vecka och gärna tillsammans med min granne, Anna-Lena, för hon verkar vara pigg på det där.

Tre dagar där jag får rå mig helt själv och göra allt från att sy till klippa gräset och de resterande dagarna till barnbarn och mamma.

Det har hänt att jag har funderat på att sälja huset när mamma inte finns mer, att dra vidare – men som jag skrivit tidigare är det samma himmel överallt.

Där är mina tankar om livet.

Nu är klockan halvelva. Jag ska fixa mig en god kopp kaffe, lyssna på regnet (det drar kallt om fötterna trots filten) och sticka. Det blir en dag inomhus förutom att jag måste handla till mamma.

Vad är era tankar om livet?

För det tar ju slut någon gång, inte för att jag tänker att man ska stressa eller tvinga sig till något – det viktigaste är ju att man hittar rätt om det sedan är att lösa korsord och dricka vin eller fixa en fin trädgård eller tågluffa spelar ingen roll.

Men jag är nyfiken på vad era drömmar är.

Kärlek!

Blåbär

Vilken tur jag hade!

När jag kollade på väderleksrapporten skulle det blir regn vid lunch och sedan uppehåll. Min plan var att gå ut med Lady senare på dagen, men jag valde att gå redan strax innan lunch. Vi fick lite duggregn men sedan var det uppehåll tills vi nästan var hemma.

Nu har det ösregnat mest hela kvällen.

Det blir nog ett riktigt blåbärs-år, de är stora i jämförelse med tidigare år och det finns gott om dem. Härligt. På mina två, mycket små kantarellställen, fanns det svamp. I morgon ska jag ha Helmer och på tisdag ska jag träffa mamma men på onsdag har jag en hel dag för mig själv.

Jag och Helmer ska cykla ner till badet och ha picknick.

Vi packar en väska och sedan trampar vi ner och sätter oss på en filt och fikar. Det ska bli mulet och rätt kallt, så det är nog inga badare där.

Nu ska jag försöka dokumentera de växter jag har köpt i år.

Printa ut de bilder jag har tagit på rabatterna på framsidan och försöka komma fram till hur jag ska dela på en del som vuxit sig stora. Förutom det har jag ett inlägg till Sybingot som jag deltar i, en bok om Coco Chanel att läsa, en sjal att sticka och ett 1000-bitarspussel att lägga.

Jag älskar livet för det mesta. Det är jag tacksam för.

Kärlek!

Nu och då

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är dahlia.jpg
En av de tre dahlia-sorter jag har drivit upp i sommar.
Antagligen sommaren 2014 med tanke på Helmer föddes 2013.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är nu-2.jpg
Sommaren 2020

Jag tänkte öppna upp några inlägg i min blogg.

Sedan september förra året har det känts bra att lösenordsskydda det jag skriver, inte för att jag har speciellt många hemligheter utan för att jag velat ha mitt liv lite för mig själv. Jag kommer att fortsätta skriva bakom lås och bom, där en handfull människor har tillträde, men de mer allmänna noteringar blir öppna och synliga. Det är för att skydda mig själv, för att inte andra ska tycka jag är patetisk när jag bryter ihop och för att jag inte har någon att gå till när livet känns tufft, som jag sätter hänglås på en del inlägg.

Fast i det stora hela är jag lycklig och glad.

Igår hade jag en bra dag. Kanske är det melodin för mig, det att kombinera mina delar av det jag helst vill göra? Starta dagen långsamt (en lyx som jag tror alla pensionärer gillar), sedan ut i trädgården och efter det vara inomhus och fixa samt någon gång under dagen ta min dagliga promenad med Lady.

Det var vad som hände igår.

Efter frukost gick jag ut i trädgården. Jag grävde ner två hinkar med Bokashi i den minsta delen av mitt land (jag har delat upp mitt trädgårdsland i fyra delar). Solen tittade fram och det var fint väder, lätta moln och sol. Jag kunde konstatera att jag misslyckats totalt med mina betor. Den enda grönsak som jag hittills alltid lyckats med. Tidigare om åren har jag haft stora och saftiga gulbetor och polkabetor att ha i mina sallader. I år var jag extra glad över tanken att mitt förråd skulle vara isolerat och att jag där kunde spara både potatis, betor, dahlia-knölar och annat.

Men det finns alltså inte en enda beta att spara. Suck.

Å andra sidan läser jag en del trädgårdsbloggar och det är inte bara jag som misslyckas, det är bara ”Gör om och gör rätt”, som John Taylor skriver i sin bok. Jag kan se det genom ett annat perspektiv, de gula hallonen är helt underbara och grönkålen och rödkålen ser fina ut. Jag fick hybris när det gäller tomater och med hela växthuset fyllt av den sortens plantor, i kombination med det kalla vädret, undrar jag om det blir speciellt många tomater.

Potatisen är fin, men den tidiga sorten Maria fick jag ta bort blasten på.

Den började bli lite prickig och jag gör som pappa gjorde – tar bort blasten och låter potatisen vara kvar i jorden. Det har hänt mycket i min trädgård sedan förra året och jag har fått nya insikter. Bland annat är rabatten, som jag kallar för ”pappas rabatt”, betydligt större. Jag har utvidgat den och kapat både syren och körsbärsträdets grenar, allt för att få in mer ljus.

Jag har lyckats med att föröka lavendel.

Jag har provat två olika sorters tekniker, dels John Taylors – han är min favorit men det gick inte så bra med hans metod – och dels det sätt som Sara Bäckmo tillämpar och som var en klar vinnare. Just nu är det dags att plocka in lavendel, men det måste ju vara torrt väder. Jag tror att den här juli måste vara den kallaste i mannaminne. Inte för att jag är en soldyrkare, tvärtom, men det måste ju till värme för både plantor och människors ska må bra.

På framsidan har jag lyckats fylla rabatterna.

Både med köpta plantor och sådant jag fått samt delat. Tänk att jag har kommit så långt att jag kan dela en del plantor och mer ska det bli. Jag har tagit foto som jag tänkte printa ut och sedan ha det som underlag inför höstens arbete i trädgården. En del rabatter har blivit superbra medan andra haltar i tiden för blomning, färg och höjd.

För att återgå till gårdagen.

Jag var ute i trädgården på förmiddagen, grävde ner Bokashi och kapade potatisplasten, plockade hallon och stoppade ner tre grenar i jorden från vinbärsbuskarna. De gula hallonen, som jag fått av Maria är godast och växter både högt och brett medan den dyra plantan jag köpte första sommaren inte är lika bra.

Vid lunch gick jag in och lagade mat.

Tog förrätten från trädgården (mangoldblad, bönskidor, squash) och stekte i smör och kryddade med vitlök, salt och peppar. Sedan potatis från egen odling och till det sill och gräddfil samt egen gräslök. Just gräslöken skrattar jag alltid åt, förr – innan huset – fick jag köpa några dyra strån för en tia medan jag nu går ut och klipper en rejäl knippa. Hurra för det.

Regnet började ösa ner när jag lagade lunchen.

Det gillar jag. Att lyssna på regnet när det kommer lägligt. Sedan var jag inomhus resten av eftermiddagen. Läste, stickade, betalade mammas räkningar, gjorde en rabarberpaj, var och lämnade ny väckarklocka till mamma samt paj, vaniljsås och lite annat gott till mamma (genom personalen), städade, åkte med sopor till återvinningsstationen för att sedan under tidig kväll gå ut med Lady.

Lady.

Ja, hon mår bra. Jag är hos veterinären i Sävsjö var femte vecka. Då klipper de klorna på henne och jag väger henne. Hon var mager tidigare men nu har jag bytt foder och hon får ”kokt svensk lantskinka” i maten. Nu väger hon 19 kilo och det är prefekt. Ofta går vi samma väg på vår dagliga promenad, den är ungefär 6 kilometer och vi går långsamt så det är ingen fara med Lady. Oftast skuttar hon framför mig och blir hon efter är det för att hon hittat något att nosa på. Vi möter ofta samma människor- om vi möter någon. Jag har sedan tidigare en regnrock, men efter halva sträckan – om det regnar – börjar vätan rinna ner på mina byxor. Därför har jag köpt regnbyxor och stövlar. Allt är gult och jag tror att många som ser mig skrattar, men när det gäller den saken bryr jag mig inte.

Jag hade tänkt ge mig ut och rensa bland jordgubbsplantorna idag.

Det har inte blivit mycket jordgubbar i år för jag grävde upp de gamla och satte nya från revorna. Nu ska det bli fler plantor och lite mer jordgubbar nästa sommar. Det finns alltid att göra. Regnet porlar utanför och Lady ligger och sover en bit ifrån mig.

Oftast känner jag tacksamhet för livet varje dag.

För gott kaffe, för att jag får leva, för att jag har lyxen att bo i mitt egna hus, för tystnaden, för Lady, för trädgården, för att det är gratis att låna på bibblan, för att jag kan röra mig utan smärta, för att jag långsamt hittar mitt sätt att leva här i Bodafors, för min granne Anna-Lena som jag gör en hel del roligt med, för att jag slipper höra väckarklockan varje morgon – ja, för massor av saker.

Men nu ska jag sätta fart på dagen.

I ett infall fick jag för mig att delta i en KAL och sticka en sjal, garnet var superdyrt (500 kronor för två nystan är rätt mycket tycker jag, men de är handfärgat och de som sysslar med det ska ju också leva). Därför stickar jag nu på den och det ska bli spännande att se resultatet.

Jag tänkte baka bröd, sy klart en kofta (kallas vardagsjacka enligt mönstret), sticka, sy och om regenet fortsätter tar jag på mig regnjackan och går ut i trädgården och småpysslar med mina växter.

Hoppas du som läser får en fin dag!

Kärlek!
PS Det var roligt att se bilderna från nu och då, ibland tycker jag att jag inte får något gjort – att allt glider mig ur händerna – men det har faktiskt hänt en hel del.