Höst

cykelkul
Walle och jag 10 juni 2019, efter sista vårträningen.

Det är mörkt utanför, som en höstdag i september.

Regnet skvalar och det är bra för grundvattnet. Jag läste att det fortfarande var oroväckande lågt. Idag hade jag tänkt vara ute i trädgården, men jag avstår – istället blir det en dag inomhus. Helmer har dagis-sommar-avslut idag och mamma kan inte tänka sig att bara vara i Nässjö i två timmar, därför blev turen med mamma framskjuten till torsdag. Det känns bra för mig.

Efter varje helg har jag hämtat Walle på måndagarna och sedan cykeltränat med honom.

Jag är nog en person som tar alla ”måsten” först och efter det gör det som är roligt. Missförstå mig inte, Walles cykelträning är ok – till och med inspirerande för mig. Men att ha helgen full av måsten och sedan åka med mamma till Nässjö – ja, det blir ju aldrig tid över till det jag själv vill göra. Nu blev det en paus, för Helmers sommarfirande är inte förrän 17 i kväll och jag behöver inget göra mer än att ta fika med mig. Helt ok. Istället för att köra mamma till Nässjö eller vara ute i trädgården kommer jag att sätta mig ner alldeles strax och sticka.

Det är roligt och avkopplande.

Just nu har jag fyra projekt på gång. Två som jag inte gör mycket med just nu och två som jag är pepp på. Framöver ska jag sticka en sommarkofta i en sorts syjunta på nätet, eller kanske mer rätt stickjunta. De två som är aktiva projekt är en sjal som ska få en spetskant och en likadan sjal med i andra färger och i ett tunnare garn, det ska bli roligt att rent praktiskt se hur storleken och känslan blir med två sorters tjocklek på garnet.

Men…just nu testar jag olika sorters kantmaskor.

Jag är, som vanligt, ”allt eller inget”. Därför har jag köpt flera böcker om stickning. I två av dem är det bara teknik som gäller och om jag kan göra en kant på en sjal snyggare så varför inte? Därför stickar jag olika sorters avslut för att kunna välja.

Det är rent otroligt hur någon bakåt i tiden har kommit på alla olika tekniker med garn. Jag är imponerad.

En sak som gör mig glad är mitt hem.

Jag känner allt mer ”tack, mitt fina lilla hus”. Det är alldeles lagom till mig, lyxigt för en person att ha fyra rum, kök, tvättstuga samt en stor hall som kallas för allrum på ritningarna. Totalt är det 119 kvadrat och det som väntar på insidan är pardörrar i vardagsrummet ut mot altanen, nytt kök och golv. Enligt planerna ska det blir i höst. Utsidan ska tvättas och målas i samma röda färg som jag har nu, helst vill jag måla staketet också – men det får nog bli till nästa vår.

Fast nu ska jag sätta mig bekvämt i fåtöljen.

Tystnaden är total, bara regnet hörs utanför och jag älskar det. Mig fattas inget, jag har goda kaffebönor att mala och mat i frysen och kylen. Min hund har jag bredvid mig och mamma är trygg i sitt boende. Barnbarnen är friska, Sara och Oskar tycks älska varandra fortfarande och Janne och jag har det bra med att vara särbos.

Nu till stickningen.

Kärlek!

En reaktion på ”Höst

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.