Orden

wallenovember18.JPG

Jag har bloggat sedan länge. Någon gång på 90-talet började jag och då kallades det för ”reload”. Så här glest som det är just nu mellan inläggen har det inte varit på de här 25 åren. Livet är annorlunda sedan jag flyttade upp till Småland. Numera är jag glad om jag har en ledig dag där ingen pockar på min uppmärksamhet.

Bra saker är att jag vill ta till mig allt när det gäller att sticka och sy.

Nästa vecka kommer lite grejor från Ikea, jag ska göra om på pojkarnas rum. En del ska bli ”sy-avdelning” och ”skrivavdelning”, det förstnämnda till mig och det sistnämnda till pojkarna.

Mamma mår allt sämre både psykiskt och fysiskt.

Jag försöker ringa varje dag och oftast lyckas jag också. Ibland tappar jag tålamodet med henne när hon klagar för mycket. Jag tycks samla på klagande människor runt mig, Janne är också mycket för att klaga och ibland orkar jag bara inte. Hur jag än spjärnar emot så sänker det mig en aning. Jag vill helst bara vara nöjd med det jag har som en brasa, en kopp kaffe, en bok och så sticka eller sy. Städa, promenera – ja, listan kan göras lång. Jag inser att andra inte har den förmånen att må bra och bli glad över små ting och händelser.

Snart kommer mamma att flytta upp hit.

Jag har flera gånger frågat om hon vill bo hos mig tills det att hon får ett eget äldreboende, men hon säger nej. Hon har svårt att skiljas från sina grejor och det är en pärs att höra på allt tjat om vad vi måste göra och allt ska göras när hon ser på.

Hon tror också att ”man kan inte flytta på en dag”.

Jo, mamma, det kan man och måste man, svarar jag på hennes tankar. Hon tycks inte inse att vi varken har kraft eller tid att köra de här 25 milen fram- och tillbaka gång på gång.

Nu ska jag dricka kaffe och sticka.

Hela eftermiddagen och kvällen har jag för mig själv. Genom att bjuda Janne på mat i morgon efter jobbet och Sara och Oskar med barnen på fredag så lyckas jag sno åt mig en dag för mig själv utan tider att passa.

Kärlek!

Annonser

2 reaktioner på ”Orden

  1. Jag är som du på det sättet att jag fokuserar på det som är positivt. Haha, när jag inte blir galen på nån dum reklam eller så…😂. Ibland önskar jag att min yngsta dotter kunde vara lite mer… tolerant. Hon är lik mig på många sätt, men jag tycker hon ser det negativa hos folk och retar sig på det, i stället för att se bort från det. Jag menar inte att man ska finna sig i vad som helst. Men om man kräver nära nog perfektion av andra så måste man ju i så fall också vara perfekt själv… fy så jobbigt! Hon mår ju själv sämst av den där inställningen. Men jag kan inte göra nåt åt det, och jag tycker inte jag ska behöva heller. -Det låter ledsamt med din mamma. Det tär väl på henne att gå och vänta på flytten, stackarn. Det hänger nog över henne, ovissheten om när det ska bli, hur det ska bli osv. När det väl är över lättar det nog för henne, ska du se. Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s