Dansa

Walle är trött på att vara modell

Jag skäms alltid efter att ha varit nere i det svarta hålet.

Vad har jag att klaga över? Absolut inget! Jag tänker på alla handikappade som kämpar på utan att vara besvärliga. Jaja..jag föll ner i det där svarta hålet igår. Idag har jag varit hemma från jobbet, dunderförkyld igen. Där försöker jag sluta upp att känna dåligt samvete eller förklara mig. Jag kan inte svara i telefon när jag har hostattacker som uppträder på ett sätt som när man har spytt en hel dag och magen krampar.

Jag gick till Apoteket och köpte lite tabletter mot hostan.

Turligt nog har vi en bra bilverkstad här i Bodafors, jag körde mycket försiktigt dig på mina sommardäck med dubbdäcken i bagaget. 250 kronor är en skitsumma för att slippa göra det själv eller be någon annan.

Det är rått och kallt på utsidan.

Men jag försöker tänka på det som är bra. Den enda jag möjligen ansvarar för är mamma, resten runt om mig är vuxna människor och deras öden hänger inte på mina axlar. Bara att däcken blir bytta är en stor befrielse.

För en månad sedan började jag sticka på ett par sockar.

I ett mycket dyrt garn. Det halkade av på stickorna och jag tappade maskorna. Eftersom jag är typen som ska göra en sak klar innan jag börjar på nästa har jag inte stickat något alls på den här tiden. Men när jag var på Syfestivalen i Stockholm i lördags köpte jag garn att sticka med på bussen. Älskade Letlopi, isländsk ull. Snart är ett par vantar klara.

Ibland sätter jag krokben för mig själv.

På Syfestivalen var det som Kiviks marknad. Högt stökigt och med massor av säljare. Synd att jag inte var på jakt efter en symaskin för det var ”mässpris”. Dessutom hostade jag som en galning och snorade likaså. Hes var jag också. Lägg till stressad… Jag hade en kvinna bredvid mig på bussen som pratade hela vägen upp och hela vägen hem. Det är jobbigt för mig.

När jag säger, till de flesta jag diskuterar med, att jag måste få vara själv.

Ja, då svarar de alltid med att de också tycker om att vara själva. Men det är sällan de fattar för var och en dömer efter sig själv. De flesta gillar ju att vara själv då och då, ska jag inte gå sönder måste jag få vara ensam mycket mer än en normal människa. Det är svårt att förstå för de flesta efter deras ”vara ensam” döms efter hur de själva önskar sig. Ungefär så.

Fast nu ska jag ta en paus.

Måtte jag hitta mig själv igen, det har varit jobbigt sedan pappa dog. Alldeles för mycket runt mig med press, krav och elände.

Annonser

5 reaktioner på ”Dansa

  1. Om du menar att garnet halkar av strumpstickorna ”bakåt” liksom, så kan du prova att sätta gummisnoddar på stickorna där. Lite pilligt kanske. Det finns stoppar att köpa, fast de är väl mer tänkta att sätta på när man lägger ifrån sig stickningen. Det finns nog annat att prova också.

    Gilla

    1. Jag vet inte riktigt hur det går till, men garnet är halkligt på något sätt. Nu har jag lagt det åt sidan för en stund, tänkte att jag får köpa stickor av bambu, jag kan tänka mig att de är lite mindre hala.

      Gilla

    1. Tack för din omtanke. Att det ska vara så svårt att se till att jag mår bra, har jämt dåligt samvete över att jag inte räcker till åt Sara, barnbarnen, Janne och mamma.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s