Ensam

ensam
Ensam eller ensam

Min pappa blev gammal.

Jag är tacksam för att jag fick ha honom i livet så länge som jag fick. Men sorgen. Är jag ensam i min sorg eller är sorgen en ensam procedur? I kväll firades Oskar, jag gick de trehundra metrarna dit och lämnade över en stege från mig och Janne samt det sedvanliga pengakuvertet. Det kom vänner till Oskar och Sara och jag pratade helt kort med Saras vän och just vänskap.

Enligt Charlotte var hon och Sara bästa vänner.

En vän som man kan lita på. ”Sara vet mycket om mig som jag vet inte kommer fram och jag vet mycket om Sara”, sa Charlotte. När jag nämnde om vänskap som gick åt skogen, fast jag inte uttryckte mig riktigt på det sättet, var Charlottes kommentar ”varför skulle vi inte vara vänner framöver”?

Hon har rätt, varför skulle de inte vara vänner framöver?

För min del är det jag som är socialt inkompetent. Inte så att jag inte kan föra mig bland andra – nej, det är nog så att jag längtar efter en vänskap men på något sätt blir det inte så. Jag har ju varit ensam med Sara hela hennes uppväxt, med korta små sessioner då och då. Sara har inte fått uppleva det som hennes barn får uppleva, det att det kommer vänner och det är barn i överflöd.

Jag orkade inte umgås, varken då eller nu, på det sättet.

Men kanske framför allt att jag var singel och jag blev inte bjuden. Det handlade nog om att jag är lite besynnerlig (nu skrattar jag lite för mig själv). Jag släpper inte någon över tröskeln i första taget och vid minsta svek så vänder jag dem ryggen. Eller något sådant.

För den delen har jag massor av bekanta.

Mycket bekanta. Men en när vän har jag inte och jag har inte de egenskaper som krävs för att bli en nära vän. De gånger jag har känt att ”nu har jag en vän”, så har det varit ensidigt.

Och sorgen.

Det är likadant där. Ensam. Jag har gråtit en liten skvätt med Janne, nästa släppt efter med Oskar – men i övrigt är sorgen en ensamhetssak. Eller inte? Inte kan jag dela den med min bror, han och hans familj tycker jag är en besynnerlig figur och de har aldrig varit intresserade av att umgås med mig. Alltså, varför skulle de bjuda in en syster till husets herre?

Jag vet inte vad jag har drömt om.

Eller jo..jag har nog drömt om att bli omtyckte. Jag svajar jämt. Från att trivas till att känna att ”de tycker inte om mig”. Att folk tittar på mig som om jag vore en märklig människa.

Jag har försökt. Jag lovar!

Men sorgen. Den är ensam för mig. Jag grät dagen efter pappa dog, då var jag ensam. Sedan har jag hållit ihop, till och med under gudstjänsten. Under alla dagar med mamma. Idag körde jag hem, det dröjde inte många mil förrän jag började gråta av sorg.

Inte saknad.

Utan en sorg som jag inte kan sätta namn på. Varför gråter jag över min pappa? Han var en bra pappa för mig. Han var gammal Nu slipper han ha ont. Ändå gråter jag. Ensam.

Sorgen är ensam.

Kärlek!

Annonser

5 reaktioner på ”Ensam

  1. ewelene

    Jag läser och känner igen med så väl i den där ensamhetskänslan och i känslan av att upplevas som besynnerlig. Samtidigt så tänker jag att du borde ha flera nära vänner,
    vänner inte bekanta, för att du är en så fin, varm och omtänksam person.
    Var rädd om dej och tänk på att du är lite extra skör just nu. Kram/E

    Gilla

  2. Ja, sorgen är ensam på så vis att vi alla sörjer på olika sätt. Och döljer det eller trycker bort det på olika sätt. För mig lindrar det att prata om Bengt (det är honom jag sörjer mest, fast det finns fler förstås, föräldrar, släktingar och vänner) och att tänka på honom – eller det kanske inte lindrar precis, men det känns bra att göra det. Det är snart fyra år sen han dog, och jag kan inte säga att det har blivit lättare. Lite har jag väl vant mig vid det.
    Om du gråter är det bra. Jag vet inte varför, men det är så. Kram.

    Gilla

  3. ewelene: Tack. Det är allt lite jobbigt att känna sig udda. Skönt på ett sätt att jag inte är ensam i att känna så. Tack.

    Tinto: Ändå…jag känner sorg men är förundrad över att jag inte har gråtit mer än vad jag har gjort. Pappa lever ändå på något sätt.

    Gilla

    1. Bonita

      Så där kan jag också tänka. Jag gråter för lite. Jag bryter inte ihop tillräckligt. Men funderar på om det inte handlar om hur man ser på döden. Jag ser på den som den beskrivs i Henry Scott Hollands dikt:

      ”Allt är bra
      Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
      Jag är jag och du är du.
      Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.

      Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn,
      Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra.
      Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst.
      Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade
      Skratta åt vardagens små ting.

      Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.
      Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.
      Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.

      Livet går vidare för att det måste gå vidare.
      Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
      Varför skulle du sluta tänka på mig, för att du inte längre kan se mig.
      Jag väntar på dig för en kort stund.
      Alldeles i närheten.
      Allt är bra.”

      Jag har så svårt att se det som att folk försvinner, upphör att existera bara för att de dör. Lika borta som innan de fanns? Det fanns ju? Jag har varit med om dem. De är inte borta. Vi ses inte just nu bara.

      Liked by 1 person

      1. Tack, Bonita! Det finaste jag någonsin läst när det gäller döden. Just nu känns det som om pappa bara försvann. Han bara lämnade oss på något sätt – även om han var gammal och skröplig står jag kvar här och tänker ”var har han tagit vägen”.
        Jag pratar med honom, speciellt när jag tänder ett ljus framför tavlan som påminner om honom och hans liv och när jag rensar ogräs i landet.

        Tack för att du gav mig den dikten!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s