Rusar

Var den här veckan har tagit vägen minns jag knappt.

Det har varit en salig blandning av besök hos mamma, ta hand om barnen (båda eller en och en), promenad med Lady, baka och trädgården. Det var egentligen inte så här jag ville ha det när jag gick i pension, trots att jag försökt tvärnita, bromsa, lägga i backen – ja, vad det än kallas så går det för fort och det tycks inte stanna.

Men, jag gör ett nytt försök.

Många tycker att hösten och vintern är jobbiga årstider, jag gillar hösten och vintern lika mycket som våren och sommaren. Kvar i min trädgård har jag att städa växthuset, kanta runt landet, städa vid planteringsbordet och jag hoppas göra klart det den här veckan. På framsidan måste jag ändra lite, framför allt gräva bort delar av blommor som förökat sig att de nästan kväver annat. Inget känns överväldigande utan mer att ”jag hinner det fint”.

Den första oktober ska jag fira.

Att hösten har kommit, att jag kan luta mig tillbaka och koppla av inomhus. Sticka, läsa, finjustera, baka och laga mat. Allt det där som jag gärna hunnit under vår och sommar men där jobbet utomhus – förstås – har tagit upp det mesta av min tid.

Sara och Oskar ser jag inte mycket till.

Det är när jag ska vara barnvakt som Sara lämnar och hämtar. De har ju sitt liv och jag känner inte att vi är ovänner. Däremot kan jag jämföra, och det ska jag inte men gör i alla fall, med Anna-Lena och hennes familj. Självklart känner jag inte den familjen väl, men jag ser och blir nästan gråtfärdig när de öppnar sina armar och omsluter mig. Jag har någon att prata med, någon att beklaga mig för – men det blir allt mindre av det (beklagandet alltså). Jonas, som är Anna-Lenas barnbarn och blir 20 i år, kramar mig till exempel när vi ses. Anna-Lena är så rar att jag häpnar. Fia är hennes dotter och även där känner jag mig välkommen.

I lördags for vi till Eksjö och gick på secondhand.

Sedan åkte vi till Fias kusin som hade väl brunnen hästskit och vi fyllde bilen med det till mina odlingar. Bara en sådan sak. Fia har varit hästtjej och när jag nämnde att jag krupit under elstängsel för att få tag i hästskit så lade hon ut en blink på Fejjan och vips hade flera svarat henne. Vi hade roligt och det blir förstås mycket ”skit”-snack i bilen som ”kör nu inte av vägen” och så vidare.

Det är skillnad mellan familj och familj.

Jag förstår det. Det viktigaste är förstås att att inte vara ovänner och jag gör vad jag kan för att avlasta. Men ibland blir det fel. Jag känner ju inte till Walles läxor och när Sara lämnade båda barnen hos mig och sa ”Walle ska läsa kapitel 4” så gjorde jag det. Fast innan jag lyckades övertala honom att läsa fick jag lova att han inte skulle göra något mer på kvällen. Jag fattade inte att de har läxor till nästa vecka och att de måste planera läxläsningen veckan innan. Jag hade ingen aning. Och när jag sa till Sara, glad i hågen, att han läst kapitel 4 och han skulle slippa göra mer – ja, då tänkte jag på städa, hjälpa till hemma och så vidare. Sara blev irriterad och jag tog illa vid mig när hon sa ”det där bestämmer vi”.

I onsdag var Walle hos mig på kvällen när Sara åker med Helmer till simskolan.

Han gjorde läxan hos mig, vi åt Ossu Buco, en ny rätt som jag aldrig lagat tidigare. Kalvlägg. Mamma fick lysa lite när jag sa ”var sitter kalvläggen” och hon var glad över att få briljera genom att visa. Överlag är hon gladare. Hon har haft problem med sitt ena öga, men hon har ju aldrig varit en uthållig person och droppa själv i ett öga är inte det lättaste. Personalen göra nu de åtgärderna och hennes öga är bättre. Sedan har Maggan flyttat in och hon ska byta lägenhet till den bredvid mamma. Maggan och mamma spelar fia med knuff på eftermiddagarna, jag bakar ofta som bullar och muffins och tar med mig och det bjuder hon på. Det gör att jag kommer att besöka henne två dagar i veckan istället för tre, nu har hon Maggan och jag kan andas ut en aning. Hon tjatar inte längre om att hon inte vill ta sin medicin och det gör att allt har blivit stadgat på något sätt. Tack Gode Gud för att vi bor i Sverige och att hon har det bra. Däremot förstår hon fortfarande inte att hon måste betala den summan hon får för boende, mat, sjukvård, omsorg, städning och så vidare.

I går var jag hos mamma.

Sedan hämtade jag Helmer efter skolan. Vi har det bra. Han fick göra chokladglass i min maskin (det var verkligen en dyr sak, men jag hoppas att jag kommer fram till favoritglass och att den används och förtjänar sitt pris). Vi åt plättar, gjorda på mammas gamla gjutjärns, som jag har skurat och oljat in.

På kvällen var jag trött, riktigt trött i själen.

Idag har jag en dag för mig själv. Jag hoppas hinna med en sak i trädgården och att gå ut med Lady. I morse tittade jag igenom min budget, gjorde lite förändringar. Jag hoppas jag inte har några större utgifter framöver. Det sista stora är inköp av två stolar till vardagsrummet, en lampa till hallen och en vägg-klädhängare. Jag ser mitt hem från olika perspektiv, när jag stod och diskade igår slängde jag en blick åt vänster och såg hur rummen har börjat harmonisera. Underbart. När Anna-Lisa var här i fredags sa hon ”det är så lugnt här” och det är just det jag önskar mig. Inte för mycket prylar och lugn och ro.

Så – ja, jag ser fram emot nästa månad.

Jag ska börja sticka på vantar som jag ska tova och brodera. Garnet jag har att välja på är det som finns på bilden. Jag ska börja med ett grått garn, tror jag, Fast först ska jag andas ut, sedan duscha och ge mig ut med Lady och efter det tänkte jag städa runt planteringsbordet jag har i trädgården.

I kväll är det vinprovning.

Helgen som kommer är obokad och jag hoppas det blir så. Jag behöver tid för eftertanke.

Kärlek!

Summering

Det har varit ett märkligt odlingsår.

Säger jag som egentligen bara har odlat i två säsonger. Dock går det fint att sammanfatta både höjdpunkter och insikter samt misslyckanden.

Mest förvånande

I höstas sådde jag frön till rödkål i växthuset, jag kunde inte förstå att det skulle kunna växa något i kylan. Det gjorde det inte heller. Jag hade över ett pallkrageskydd men gjorde inte mycket mer. Någon gång framåt vårkanten vattnade jag, dröm om min förvåning att det växte upp stiliga rödkåls-plantor. När det var tillräckligt varmt ute planterade jag dem i landet och nu är de ståtliga rödkålshuvud.

Säsongens lärdom

Tomater. Jag älskar tomater. Hela växthuset har varit fullt med tomatplantor, bara tomatplantor. Tjugofem tomatplantor och de har vattnats, setts om och under några veckor i slutet på augusti gav de skörd. Nej, det är inte värt det. Nästa år blir det några få tomatplantor och istället ska jag ha det jag använder var dag i matlagning som sallad, kryddor och liknande.

Säsongens insikt.

Jag skäms lite, men jag behöver ju inte odla för att klara livhanken. Därför blir det blommor i mängder nästa år. Min tanke är att pallkragarna ska vara mitt blomsterställe att plocka till buketter, växthuset till snabbväxande grönt och landet till bär och lite grödor. När jag insåg att blommor göra mig glad – ja, då var beslutet enkelt.

Pallkragarna har ändrats om och står nu i en fyrkant. Jag håller på att skyffla vissna tomatplantor och gödsel i dem för att vara förberedd till nästa vår.

Årets största förvåningen.

Det är nog att gulbetor och polkabetor, som jag använder i sallader, inte växte alls. Jag fattar inte varför. Tidigare år, till och med innan jag bodde här konstant, växte de två sorters betorna utan att jag behövde göra något. Det blev alls inget alls av den grönsak som jag alltid har lyckats med. Från förra årets stora och frodiga betor till inget alls.

Årets glädje.

När jag insåg att jag framöver ska odla för glädjen, vilket jag i och för sig alltid har känt, har jag gått från nytta till nöje. Bär, det är underbart att ha bär att plocka av och göra sylt av. Därför har jag numera en krusbärsbuske, med röda bär, som jag köpte i somras och som har gett en burk sylt. Jag har köpt havtorn, surt som tusan, men som jag hoppas kan ge sylt eller något. Lyckligtvis fick jag veta att det krävs en han- och en honbuske för att ge frukt. De växter rejält och jag hoppas på bär nästa år.

Årets insikt.

Mina röda hallon står längst bort i landet. Självklart har jag plockat och de växter fint. För två somrar sedan fick jag hallonbuskar av Maria, de ger gula bär. För att inte blanda ihop satte jag busken längst fram i landet, från altanen sett, och har insett att det räcker med en liten morgonrunda för att jag ska plocka bär och stoppa i munnen, eller när jag klipper gräset eller går förbi av annan anledning. Även om det skiljer några få meter mellan de röda och gula hallonbuskarna är de de gula jag haft störst glädje av för de växer där jag passerar jämt och ständigt.

Årets kunskap.

Kolfjärilarna, på med kålnätet så forts som möjligt och de svärmar även fram till mitten på september så behåll nätet på! Grönkålen och rödkålen är vackra, men de har fortfarande kålnäten över sig.

Höjd i rabatter.

I våras grävde jag upp en av mina rabatter. Ner till 60 centimeter och sedan fyllde jag igen med kompost, bokashi och jord. Jag hade bråttom för blommorna jag grävde upp ville jag behålla. Det gick bra, men jag inser nu att jag behöver variation i höjd i den rabatten – tyvärr är alla växter lika höga i stort sett.

Till skillnad i andra rabatten, den som är på östra sidan om trappen. Där har jag höga och låga och mitt-i-mellan-höga växter. Det ger ett fint uttryck.

Årets samlar-idé.

Kärleksört är en ganska tråkig växt, men den blommar på hösten och är en tålig växt. Jag har fått av både Janne och Kinna. I år har jag ändrat åsikt, jag minns hur det kom sig men jag insåg att kärleksörten finns i många olika sorter (undergrupper?) och jag har köpt, tiggt och fått olika. Det är till och med så att en sort bad Annica på Stensholms trädgård att få en blomma för att driva den vidare. I en av pallkragarna ska jag odla de olika sorterna, förutom i rabatterna förstås. Kul!

Årets tacksamhet.

De gula rudbeckior som jag fick av Kinna för några år sedan. De är gula, lättodlade, höga och tåliga – de finns nu överallt i min trädgård och jag ska dela ännu mer. Tack, Kinna, om du läser här!

Årets suck.

Vem vill inte ha klätterosor? Jag vill, men jag har tydligen något som kallas för rosenrost. Blommor och blad blir angripna, rostfärgade och dör. Trist. Riktigt trist. Jag har sparat en gul ros, som kommer från mitt föräldrahem, men den är rätt ynklig. Det är en rabattros och tydligen drabbas de också men klarar sig bättre.

Årets bygge.

Jag satte upp portalen som Janne gav mig födelsedagspresent förra året. Oskar hjälpte mig, jag grävde först och målade. Jag har planterat vildkaprifol och en skogsclematis, de växer fint.

Årets suckar.

Jag grävde och lovade mig att aldrig mer gräva under hela säsongen. För att sedan gräva igen och igen. Först rabatten, mer än en halvmeter ner för att rensa och ge bättre jord. Sedan grävde jag och släpade plattorna framför växthuset. Efter det grävde jag ytterligare djupt för portalen. Det blev en liten rabattkant runt plattorna framför växthuset. Sedan grävde jag på östra sidan om växthuset och fick en slingrande gång där.

Gräva och sucka, tungt och stenigt.

Årets kompost.

Under de tidigare åren har jag slängt vissna växtdelar och annat från trädgården i en hög utanför staketet (en obebyggd tomt där). I år rensade jag upp och nu ser det fint ut. Jag har två stycken komposter som är fulla (fyra pallkragar hög – jag underhåller industrin för tillverkning av pallkragar) och jag hoppas jag hinner med att vända komposterna. Det är fortfarande kvar att göra på ”andra sidan staketet”, men det kommer!

Nu ska jag ringa mamma, baka kanelbullar och ha med när jag hälsar på henne i eftermiddag. Hinner jag ska jag hiva ut hästskiten jag hämtade i går hos Fias kusin. Tacksam för att jag fick chansen. Helt underbart. Jag hoppas jag kan hämta mer till växthuset och landet.

”Nu får du hålla dig på vägen, Eva”, sa Anna-Lena när vi körde hem med fem sopsäckar hästskit! ”Tack för hjälpen, Fia”, sa jag och hon svarade med att det var en skitsak. Jag är så glad att jag kan skratta igen, jag gör det med Fia, Jonas och Anna-Lena.

Kärlek!

Godermorgon!

Vid något tillfälle sa Helmer att han ville att jag skulle följa honom till skolan.

Jag har sagt det till Sara och nu fungerade det med tider och umgänge, därför har Helmer sovit hos mig i natt. Han kom vid 18-tiden och vi spelade memory, pusslade och lekte med Lego. Det är en lätt unge att ha med att göra.

Faktiskt lyckades jag också somna när han skulle göra det.

Visserligen har jag varit vaken några gånger under natten, funderat på trädgården och lite annat i livet, men i det stora hela har jag sovit i nio timmar. Du milde tid! Jag var nästan snurrig när jag vaknade. Efter att ha tänt en brasa och sedan fixat frukost väckte jag Helmer.

Vi gick i lugn takt till skolan, hann med att överta ett gym i Pokemon.

Nu sitter jag här, brasan har slocknat, Lady har fått sin mat och slumrar på mattan. Jag ska sticka en stund innan jag ringer mamma, sedan är dagen helt min egen. Det blir trädgården, jag tänkte att jag skulle rodda lite i hallonlandet, rensa ogräs på samma ställe och sedan fortsätta i växthuset. Det lär inte bli mycket tomater till och jag ska ändra där inne.

Istället för tjugo tomatplantor ska jag ha en annan odling där nästa år.

Det ska bli mer av basilika, sallad och liknande som jag använder dagligen istället för tomater som kräver mycket arbete innan de under några veckor ger enorm skörd

Pallkragarna har jag också ändrat.

Det handlar om trädet jag planterade samma dag som pappa dog. Det är ett krikon och det stod alldeles för nära pallkragarna. Därför har jag flyttat på dem och satt dem i en annan ordning. Först tyckte jag att det blev lite skräpigt, men när jag räfsat, fixat till jorden och klippt gräset ser det prydligare ut – så jag provar med den nya konstellationen. Där ska jag odla nästan bara blommor.

Det är alltså inte bara tomatodlingen som jag ska ändra, jag har funderat lite på det där med att odla.

Jag gör det för glädjen, inte för att få mat på bordet. Därför blir det nästan bara blommor i pallkrage-odlingen. Det kommer säkert att bli bra. Odlingen ligger på ett sätt att när man ser in från gatan är det först odlingarna och portalen i blickpunkten, sedan om man går vidare genom grinden kommer krikon-trädet att skymta och, genom klätter-galler, ser man en blomsterodling. Helt underbart.

Tror jag i alla fall.

Något jag gillar, och det är roligt att jag har fått favoriter, är purpurmejram. Det är otroligt vad den blomman lockar till sig fjärilar. Jag har bett om tio stycken hos Stensholms handelsträdgård och jag ska åka dit i morgon. Jag tänkte köpa en fläder-buske också. Visserligen dricker jag inte saft, men jag tycker den har vackra blommor och lite saft kan jag väl göra.

Mamma vill ge mig ett fruktträd, det tycker jag är en fin idé.

Frågan är var jag ska ha det. Det börjar bli ont om plats. Jag har en rabatt på baksidan som jag också funderar över. Den är rätt skräpig, inte alls genomtänkt efter det är där alla perenner hamnar när jag inte vet var jag ska sätta dem (t.ex. om jag haft dem i kruka under en sommar). jag har tre clemtais som jag måste flytta. Jag har dem i en hemmabyggd odlingslåda och jag tänkte mig en vägg av växtlighet och blommor – men det ser ynkligt ut och Annica på Stensholm sa att hon tyckte att just clematis i kruka inte växte speciellt bra. Frågan är vad jag ska ha dem.

Men under tiden jag fixar med hallonlandet och växthuset kommer jag säker på något bra – kanske sätter jag en clematis i växthuset. Visserligen är det till för att odlas i, men blommor gör mig glad och varför inte?

Nu ska jag sticka en stund.

Efter att ha förlorat självförtroendet och glädjen med att sticka genom den senaste sjalen (jag stickade, rev upp, stickade….i en oräknelig slinga av upprepningar) har jag helt enkelt börjat på den sjal som jag gjorde allra först – den som fick mig till att inser det roliga med stickning. Både garn, mönster och stickor fanns här hemma.

Nu ska ringa mamma.

Sedan är dagen min egen.

Kärlek!

Sticka

Om det är väder som tillåter.

Ja, då kan jag slå upp balkongdörrarna och sitta i solen, i lä av dörrarna som har stora glasrutor, och sticka. Tänka på livet, tänka på allt fint som har kommit till mig den senaste tiden.

Nu har jag varit pensionär i snart 1,5 år.

Det har varit en ganska jobbig tid. Mycket barnvakt, mycket med mamma – både besök och oro – renovering och en sorts inre piska som har gjort att jag har haft svårt att slappna av. Det tog slut mellan mig och Janne och jag kände en skuld, Sara var arg på mig för att jag valde ensamhetens stig – men det var rätt för mig. Jag fick tid för mig själv och det lugnade ner sig en aning. Hade det varit rätt förhållande hade jag inte känt ”jag behöver vara ensam”. Jag tror inte det i alla fall. Han är en fin man, med allt en kvinna kan önska, men jag orkade inte.

Mitt behov att vara ensam är stort, det rör sig inte om timmar – ge mig lediga och ostyckade dagar!

Att vara pensionär och sönderstressad, det är inte klokt. Det var så jag kände. Jag räckte inte till för alla. Nu har jag bara mamma tre gånger i veckan som spikade tider. Walles cykling har jag valt bort, orkade inte där heller ända ut. Nu sätter jag mig själv i första hand vid enstaka tillfällen, det är ok.

Jag har sagt nej till barnvaktandet en gång.

Något som gör mig glad är min granne och hennes familj. Hon heter Anna-Lena, är äldre än jag men det är inget jag tänker på. Vi har hittat på lite saker som att kolla på Vandalorums utställning, fikat hos några flickor som har ett litet ställe vid Havsjö, varit i Eksjö på utställning och fikat där också. Vi har haft några vinprovningar men det känns inte seriöst, dock har jag lärt mig lite. På fredag är det dags för Cava.

Jag tror faktiskt att Anna-Lena är den enda människa i hela mitt liv som jag inte känt att ”jag orkar inte träffas”. I och för sig har jag berättat att ibland drar jag mig tillbaka och jag har berättat att jag i det sociala umgänget inte alltid har kläm på om det är för mycket, för litet eller vad nu som kan vara fel. Jag kämpar på och jag trivs utmärkt med henne.

Lady mår bra.

Igår var jag hos veterinären med henne, hon har gått upp i vikt och väger nu lagom. Jag är där var femte vecka för att klippa klorna. Var dag går vi den vanliga rundan på sex kilometer och ibland tar vi ut svängarna. Det är roligt att studera Lady när vi avviker från den vanliga rutten, hon vill gärna gå dit vi brukar.

Något som jag har känt magi för är att bada i dammen.

Här i Bodafors säger de dammen och alla vet var det är, egentligen är det Emån som flyter ut likt en liten sjö innan den fortsätter ner för ett dämme. Jag har sett barn bada nära dämmet och frågat dem om det inte är strömt – men de har nekat till det. Jag tänker att om en liten sjö trycker på mot ett hinder borde det vara rejält med kraft. Någon berättade att kommunen tidigare höll ordning och att det var en av byns badplatser, någon känner inte alls till hur det har varit.

Jag har mött Birgitta på en kurs och när jag varit ute i skogen.

För någon vecka sedan gick jag ut med Lady när det både var svalt och mörkt och då såg jag att hon badade i dammen. I mörkret. Jag fick lust att prova och skickade ett sms och nu har vi badat två gånger. Det är magiskt, detta utslitna ord tar jag i min mun – men det är magiskt.

Vattnet är sammetsmjukt, mörkret tätt och fladdermössen viner runt huvudet.

På något sätt försöker jag skapa ett eget liv här i Bodafors, med mina egna vänner. Jag måste kunna slappna av och det gör jag med både Anna-Lena, Birgitta och Fia. Birgitta vet jag inte mycket om – men känslan när vi cyklade tillsammans efter badet och hemåt var fint, det kändes som om jag hade en vän som jag hade sällskap med en lördagsnatt. En mycket ovanlig känsla och helt underbar. Kanske det är en sorts nyförälskelse i alla tre, det ovanliga att ha någon som vill vara med mig – men underbart.

Idag har jag fixat fika till mamma och hennes träff.

Själv skulle jag till tandläkaren och fick stå över. Efter det åkte jag till Nässjö för att tvätta bilen i en sorts tvätt som heter ”Älska de lux” eller något sådant. Jag hade städat bilen sedan någon dag tillbaka och efter tvätten lämnade jag den till bilfirman, där jag köpte den, för en fullservice. Femtusen kostar det. Suck. Men det är bilen värd, den har tjänat mig troget.

Sedan var det dags för tandläkaren.

Till min stora lycka säger tandläkaren att mina framtänder håller på att krackelera och jag har tagit beslutet att fixa till det hela. Det betyder att jag får någon nyans vitare tänder. Inget som någon annan kommer att märka, men jag gör det. Faktiskt är det så att jag har speglat mig själv leende på den sidan där de provisoriska tänderna sitter för det ser fint ut.

Nu ska jag försöka sätta fart på dagen.

Jag ska gå ut med Lady, mellanlanda hos mamma och lämna in nio par trosor till henne. Det är svårt för personalen säger inte ett ljud och jag vet att trosor är inget som mamma prioriterar. Jag har köpt ett par byxor och en fin blus till – frågan är om hon kan tycka om det. Normalt störtvägrar hon allt jag köper. Det är grejor som jag känner hon själv skulle valt. Tror jag. Håll en tumme.

Nu … ja, nu ska jag sätta fart på återstoden av dagen.

Kärlek!

Källan

Lady, min trogna följeslagare.

Igår hade jag en riktigt fin dag.

Först var jag med Fia och Anna-Lena på Erikshjälpen i Sävsjö, jag köpte två fina ljusstakar från Svenskt Tenn för arton kronor per styck. Fia hittade en duk och en superfin ostbricka. Sedan åkte vi hem och fikade hos mig, jag hade ju kakan med squash kvar sedan jag bakade med barnen i fredags.

Jag hann med att gräva lite till i trädgården, klippa gräset och gå ut med Lady.

Efter två wienerkorvar i bröd landade jag i fåtöljen innan jag två timmar senare cyklade till dammen där jag mötte Birgitta för ett bad med fladdermöss runt huvudena. Det är en märklig känsla att simma i mörkret, vatten känns som sammet och se fladdermössen susa förbi. Jag blev ordentligt nedkyld, men det är en fin upplevelse att sedan cykla sida vid sida upp till affären där vi skiljs åt.

Birgitta berättade om Emåns källa.

Jag har letat, jag har varit nära men när hon berättade var det lätt att hitta den lilla stigen som ledde fram till ett dämme. Jag fortsatte för jag trodde kanske det var lite tydligare – men som vanligt från en sjö är det lite av ett delta med lera, växter för att sedan mynna ut i ån.

Vi hade tur, för det regnade lite och var uppehåll om vartannat.

När vi var nästan hemma började det ösregna. Nu har jag ätit en grönkålsmacka – egen grönkål – med ägg. Nu ska jag sticka en stund innan jag börjar städa i långsamt takt.

Resten av dagen ska jag vara hemma, njuta och i kväll kanske jag tänder en brasa och tar ett glas vin.

Både Birgitta, Fia och Anna-Lena känns som vänner, vänner som jag umgås med och har upplevelser med. En mycket ovan känsla. Jag har precis börjat känna Birgitta (hon är vegeterian sedan 40 år tillbaka, säljer egen honumg och ägg och är så gott som självförsörjande hela året) och känner att hon är en riktigt intressant människa.

Anna-Lena och Fia – ja, det känns som om det stämmer väl.

Jag har sagt att jag haltar lite när det gäller socialt umgänge, men jag känner mig välkommen. ”Ger jag för mycket, för lite, pratar jag för mycket eller för litet, trampar jag över gränser – säg till”, har jag sagt och berättat för dem. Jag tror nog inte att jag har känt det så fint med vänner som med de här tre (även om jag och Birgitta inte är nära vänner).

Nu ska jag fortsätta dagen.

Underbara söndag!
Kärlek!

Upptäckt

Sneezy – en vit dahlia.
Doftande luktärt, jag drev upp flera sorter och har nu blandat ihop dem.

Igår kantade jag landet och kände en doft som hade följt mig hela dagen.

Jag upptäckte att det var luktärtorna som doftade. Tidigt på dagen for jag in till Nässjö för ärenden som jag var tvungen att göra (och tyvärr även några idag). Ett av ärendena var att köpa en ny grästrimmer. Den gamla jag har var kraftfull och bra, men så vägrade den starta och jag lämnade in den för service – sedan vägrade den starta igen. Jag lämnade in den igen och den startade och fungerade i en halvtimmme. Sedan gav jag upp.

Om den gamla grästrimmern var kraftfull och nästan skräckinjagande är den nya lätt och batteridriven.

Det ska nog fungera och kanske jag orkar och hinner kolla på motorn på Markitan och se om jag kanske kan lista ut vad som är fel, det är en bensindriven motor och inte speciellt stor så varför skulle jag inte lyckas.

Efter Nässjö var jag hemma hela dagen.

Ute i trädgården. Framåt kvällen var jag trött, grannen i väster hade en lågmäld fest och de grillade medan grannen i öster hade sin barn och barnbarn på besök och det är fantastiskt vad det är glädjefullt att höra dem skratta och plaska i hennes pool. Jag blir glad av det.

Jag gick där i trädgården, klippte gräset på olika höjder, körde grästrimmern och gjorde fint.

Kantade rabatterna och kände dofterna av bland annat luktärtorna. Det tog en stund innan jag fattade att det var de som doftade himla gott. Nästan lite åt vitmåra-hållet, kryddigt och fint. Ja, helt underbart. Det blev förstås flera pauser med vatten och läsning, men i det stora hela var jag rätt trött i kroppen när klockan blev sex.

Efter ett svidande bett av en svartmyra och svettig och klibbig kropp var det skönt att duscha.

Sedan satt jag på altanen i morgonrock, lyssnade på fler röster (tvärsöver parken var det ett protesterande barn) och såg en snygg man i vit skjorta som antagligen lämnat huset tvärsöver för att prata i telefon ostört. Jag kokte potatis från egen skörd och åt tillsammans med sill och gräddfil och massor av gräslök.

Idag ska jag göra lite ärenden i Nässjö och sedan ska jag fortsätta i trädgården till framåt kvällen.

Då ska jag gå till Walles födelsedagskalas, han fyller nio år. Han ville att jag skulle komma och det var ju skönt, sedan några dagar tillbaka har jag fått en hemsk känsla att jag har gjort något som gör att de inte hör av sig. I går tänkte jag att de kanske skulle säga upp kontakten med mig, men till min lättnad blev jag bjuden på kalaset. Det är väl Walle som gärna vill ha sin present, men jag hoppas jag kommer att känna mig välkommen. Relationer är svårt för mig. Jag fattar liksom aldrig galoppen och jag tar illa vid mig när nära och kära ger en vink om att något är fel och jag inte fattar vad som är fel.

Nä, relationer är svårt för mig.

Nu ska jag in i duschen, jag ska även gå till pressbyrån och lyxa med trädgårdstidningar när jag ändå är i ”stan”.

Kärlek!

Veckans kreativa inspiration

Jag skulle inte köpa mer garn, men det här paketet kunde jag inte motstå.
Botanikskåp. I utställningen med möbler kommer flera från Carl-Malmstens-skolan, både första årets studenter och de som gör sitt gesällprov. Det här skåpet är underbart, det är till för att pressa växter och högst upp ligger en tung och mycket slät träplatta som pressar ner med sin tyngd.
Kråkfågel som jag gärna vill ha här hemma. Älsk på det!
Silversmide från en lokal silversmed.
Den röda vanten i mitten är mitt näst-näst-näst-projekt.

Igår var jag och Anna-Lena på utställningen Trä-art här i Bodafors.

Förutom fantastiska möbler från studenterna på Carl Malmstens skola var den nybyggda delen en konsthantverks-utställning. Det var nog den mest inspirerande utställning jag sett. Fantastiskt handarbete, allt från luffarslöjd till silversmide, från kreativa idéer till noggrant forskande i gamla tiders slöjd,

Jag skulle inte köpa mer garn, jag har så det räcker.

Fast det gick inte att stå emot en färdig paket med garn och mönster. Sedan gick vi till caféet bredvid och tog en lyxfika. Efteråt körde jag till Nässjö för att hämta ut medicin till mamma, Apoteket här i Bodafors är stängt någon vecka till. En av mammas kontaktpersoner ringde och frågade om jag ville hämta ut och det var ju självklart.

Eftersom jag natten innan hade sovit dåligt gjorde jag inte mycket när jag kom hem.

Jag plockade undan lite, försökte vara kreativ men satt mest och funderade. Tände säsongens första brasa och läste ut ”Kurtisanen” och prisade mitt eget liv som kvinna i nutiden och i Sverige. Snacka om förmåner och rättigheter! Jag beställde en bok på bokhandeln i Nässjö när jag ändå var där, det är Hilma af Klint som intresserar mig.

Förutom det har jag klickat, men inte beställt, alla böcker som verkar intressanta om Coco Chanel. Men jag tvekar, det går ju att låna en hel del på biblioteket.

Idag är det regn. Igen.

Till och med jag, som inte är en soldyrkare, skulle vilja ha lite lätta moln och en regnfri dag. Det behövs mer värme för att tomaterna ska ha en chans att mogna och jag vill gå ut i trädgården och känna att vädret är behagligt.

Nåja.

Nu ska jag försöka ta vara på den här dagen.

Kärlek!