Orden

wallenovember18.JPG

Jag har bloggat sedan länge. Någon gång på 90-talet började jag och då kallades det för ”reload”. Så här glest som det är just nu mellan inläggen har det inte varit på de här 25 åren. Livet är annorlunda sedan jag flyttade upp till Småland. Numera är jag glad om jag har en ledig dag där ingen pockar på min uppmärksamhet.

Bra saker är att jag vill ta till mig allt när det gäller att sticka och sy.

Nästa vecka kommer lite grejor från Ikea, jag ska göra om på pojkarnas rum. En del ska bli ”sy-avdelning” och ”skrivavdelning”, det förstnämnda till mig och det sistnämnda till pojkarna.

Mamma mår allt sämre både psykiskt och fysiskt.

Jag försöker ringa varje dag och oftast lyckas jag också. Ibland tappar jag tålamodet med henne när hon klagar för mycket. Jag tycks samla på klagande människor runt mig, Janne är också mycket för att klaga och ibland orkar jag bara inte. Hur jag än spjärnar emot så sänker det mig en aning. Jag vill helst bara vara nöjd med det jag har som en brasa, en kopp kaffe, en bok och så sticka eller sy. Städa, promenera – ja, listan kan göras lång. Jag inser att andra inte har den förmånen att må bra och bli glad över små ting och händelser.

Snart kommer mamma att flytta upp hit.

Jag har flera gånger frågat om hon vill bo hos mig tills det att hon får ett eget äldreboende, men hon säger nej. Hon har svårt att skiljas från sina grejor och det är en pärs att höra på allt tjat om vad vi måste göra och allt ska göras när hon ser på.

Hon tror också att ”man kan inte flytta på en dag”.

Jo, mamma, det kan man och måste man, svarar jag på hennes tankar. Hon tycks inte inse att vi varken har kraft eller tid att köra de här 25 milen fram- och tillbaka gång på gång.

Nu ska jag dricka kaffe och sticka.

Hela eftermiddagen och kvällen har jag för mig själv. Genom att bjuda Janne på mat i morgon efter jobbet och Sara och Oskar med barnen på fredag så lyckas jag sno åt mig en dag för mig själv utan tider att passa.

Kärlek!

Annonser

Söndag

Storesjon4november
Storesjön 4 november 2018

Dagen har gått upp i rök.

Efter frukost gick jag en sväng med Lady, sedan macka och lite stickande framför brasan. Milde tid vad skönt att sitta i fåtöljen och sticka och sedan inse att ögonen faller ihop och tillåta mig slumra en stund.

Lady är nöjd över att vara hos mig.

Inbillar jag mig. Igår stickade jag klart vante nummer två, det är isländska garnet Lettlopi och det gick fort. När jag lade vanten bredvid den jag redan stickat insåg jag att det var två högervantar. Jag stickar med en tumkil och vanten ”rättar” därför inte till sig.

I natt gnällde Lady.

Medan hon var i trädgården och skötte sina behov rev jag upp vante nummer två. Den blir nog klar i dag. Och så har jag gjort det felet också,det att sticka två högervantar. Haha!

Jag har städat det lilla förrådet, tidigare extra-toaletten.

När Oskar skulle göra i ordning tvättstugan i torsdags var jag fortfarande så dålig att jag inte orkade mer än att kasta in alla grejor i tvättstugan till förrådet. Men idag är det ordning på torpet. Och när jag ändå var igång var jag vid återvinningsstationen, det är märkligt att ett singelhushåll kan orsaka den mängd sopor som det faktiskt gör.

Nu ska jag sticka en stund.

Sedan tänkte jag ge mig på barnens rum. I morgon ska jag åka till Nässjö och se om Optimera har en bordsskiva som är tillräckligt lång för mina planer att skapa ett kombinerat sy- och barnrum. Förutom det måste jag ringa om pappas tv-abonnemang, om taxan för deras hemtjänst, till min bankkvinna för att betala det sista på huset och fixa med lite annat. Snart är ytterligare ett ekonomisk mål uppnått. Det är pengarna för lägenheten som jag tar en del av och betalar resten på huset.

Det känns bra!

Nu ska jag vidare i dagen.

Kärlek!

Ljuset

lyser

Jag är superdålig på att fatta grejen när jag är sjuk.

Det räcker med en förkylning så golvar humöret mig. I går var Oskar här och fixade min tvättstuga. Lite enkla saker som förändrade och gjorde att det såg ut som en ”dollar-tvättstuga”. Tvättmaskinen flyttades och torktumlaren sattes ovanpå den. Ett nytt och fint litet handfat med kommod istället för ett stor schabrak i stål. Rent och snyggt.

Nu ska jag hitta en lagom liten hylla att ha grejor på som hjälmarna, hundmaten med mera.

Idag ringde jag vårdcentralen. Fick komma till en sjuksköterska som lyssnade på mina lungor. De var ok. Det rosslade lite, men jag fick en hostmedicin utskriven och jag känner mig genast bättre. I morgon stannar jag hemma från jobbet, det blir fem dagar på raken. Men det känns faktiskt helt ok, jag måste släppa det där som sitter i sedan mitt förra jobb. Där ställde det till en massa besvär om någon var sjuk. Jag hade turen då att sällan vara borta, men på nya jobbet har jag varit hemma två gånger på två månader.

Jag tänker på mamma.

Hon är van att vara dålig. Kan knappt gå. Gråter när hon tänker på hur det blir allt smutsigare i hemmet, hur allt faller ihop (hon har städhjälp, men det är ju från hemtjänsten och inte många timmar och inte som hon egentligen vill ha det). Hon har svårt att andas, psoriasis, post-polio, hjärtflimmer, hjärtsvikt och massor av annat – ändå är hon för det mesta helt ok i humöret.

Det som är ledsamt med mamma är hennes bitterhet.

Hon är bitter på mycket som har hänt i hennes liv. Ibland orkar jag inte lyssna. Tyvärr. Jag säger det till henne ”inte i dag mamma, jag orkar inte lyssna på det”. Det är saker som har hänt nyligen och det är saker som hände för fyrtio år sedan. Jag har lärt mig mycket av det. Den som är bitter förlorar nuet. De som orsakades mammas bitterhet då för många år sedan är döda och begravda sedan länge.

Jag är så himla glad att mitt humör har kommit tillbaka. Det glada humöret.

När Oskar var här i går var jag mest trött. Orkade knappat prata, somnade på soffan, lät honom köpa en pizza som vi delade – ja, alltså helt olikt mig. Inte det minsta glad över fina nya tvättstugan. Men idag har jag sprungit in där och kikat titt som tätt.

I morgon kväll ska jag gå bort till Oskar och barnen.

Umgås lite, krama ungarna och lämna en julklappskatalog som de kan önska ur. Nu ska jag strax i säng. I morgon tror jag att jag ska ge mig på att sy de där inch-figurerna som ska bli lapptäcke. Komplicerat, men jag har läst några gånger och ska nog få kläm på det.

Kärlek!

Dansa

Walle är trött på att vara modell

Jag skäms alltid efter att ha varit nere i det svarta hålet.

Vad har jag att klaga över? Absolut inget! Jag tänker på alla handikappade som kämpar på utan att vara besvärliga. Jaja..jag föll ner i det där svarta hålet igår. Idag har jag varit hemma från jobbet, dunderförkyld igen. Där försöker jag sluta upp att känna dåligt samvete eller förklara mig. Jag kan inte svara i telefon när jag har hostattacker som uppträder på ett sätt som när man har spytt en hel dag och magen krampar.

Jag gick till Apoteket och köpte lite tabletter mot hostan.

Turligt nog har vi en bra bilverkstad här i Bodafors, jag körde mycket försiktigt dig på mina sommardäck med dubbdäcken i bagaget. 250 kronor är en skitsumma för att slippa göra det själv eller be någon annan.

Det är rått och kallt på utsidan.

Men jag försöker tänka på det som är bra. Den enda jag möjligen ansvarar för är mamma, resten runt om mig är vuxna människor och deras öden hänger inte på mina axlar. Bara att däcken blir bytta är en stor befrielse.

För en månad sedan började jag sticka på ett par sockar.

I ett mycket dyrt garn. Det halkade av på stickorna och jag tappade maskorna. Eftersom jag är typen som ska göra en sak klar innan jag börjar på nästa har jag inte stickat något alls på den här tiden. Men när jag var på Syfestivalen i Stockholm i lördags köpte jag garn att sticka med på bussen. Älskade Letlopi, isländsk ull. Snart är ett par vantar klara.

Ibland sätter jag krokben för mig själv.

På Syfestivalen var det som Kiviks marknad. Högt stökigt och med massor av säljare. Synd att jag inte var på jakt efter en symaskin för det var ”mässpris”. Dessutom hostade jag som en galning och snorade likaså. Hes var jag också. Lägg till stressad… Jag hade en kvinna bredvid mig på bussen som pratade hela vägen upp och hela vägen hem. Det är jobbigt för mig.

När jag säger, till de flesta jag diskuterar med, att jag måste få vara själv.

Ja, då svarar de alltid med att de också tycker om att vara själva. Men det är sällan de fattar för var och en dömer efter sig själv. De flesta gillar ju att vara själv då och då, ska jag inte gå sönder måste jag få vara ensam mycket mer än en normal människa. Det är svårt att förstå för de flesta efter deras ”vara ensam” döms efter hur de själva önskar sig. Ungefär så.

Fast nu ska jag ta en paus.

Måtte jag hitta mig själv igen, det har varit jobbigt sedan pappa dog. Alldeles för mycket runt mig med press, krav och elände.

Morgon

lyser upp

Det är mycket som händer just nu.

Runt om mig. Både bra och mindre bra händelser. I går var jag på Idas begravning, det var fint och jag kunde inget annat än att le när hela församlingen klämde in i ett medly av välkända sånger som ”Härlig är jorden”, ”Tryggare kan ingen vara” och andra psalmer. Det var fint och underbart och så fantastiskt ledsamt.

På jobbet har en kollega bjudit in mig till en fotogrupp.

De har teman och försöker tolka bilder utifrån det. Den här gången är det ”Lyser upp”. Jag såg en soluppgång fylld av dimma för någon dag sedan, men i morse var det inte lika fint. Fast jag fick något som jag trodde skulle duga, men vid närmare titt fungerar inte den bilden heller.

Därför hamna den här.

Mamma är allt mer deppig. Hon ser allt förfalla. Idag åker Sara och Oskar ner för att umgås lite med henne samt städa och annat. Jag har Helmer och jag tror att Walle är hos sin farmor. Att ha ett barnbarn en hel dag, eller fler dagar, vållar inga problem – det är när båda här tillsammans som de slåss och kivas mest hela tiden och jag blir utmattad.

Nu ska jag in i duschen och sedan dricka lite kaffe innan Helmer kommer.

Jag tänkte baka muffins med honom och så får jag se vad jag mer hittar på.

Kärlek!

Tog en promenad

IMG_2736.JPG

Jag hade kameran med mig idag.

Nu är jag hemma och har börjat koncentrera mig på att förstå Lightroom. Fast jag ska brygga mig en kopp kaffe, fixa brödet, ta upp bullar för Janne kommer på en kopp kaffe.

Timmarna räcker inte till.

Söndag, Tid & Janne

Min nya cykel
Min nya cykel

Han säger inte så mycket, han…Janne.

Jag har berättat flera gånger att jag behöver tid. Trots allt bor vi inte ihop och jag behöver vara ensam, jag behöver tid för att till exempel tvätta, städa, fixa med bilder och annat. Ändå får jag dåligt samvete när jag säger att jag sover hemma eller att jag, som idag, vill ha en hel dag för mig själv. Jag skäms över det, men jag måste få vara ensam annars blir jag inte den Eva jag vill vara och är i grunden.

Igår var vi i Jönköping och åt gott.

En stor fet köttbit och jag funderade på hur vi kunde smaska i oss. Märkligt det där med att vi dödar, lägger på spisen och sedan tuggar på. I går kväll ägnade jag tiden åt att läsa, tvätta och sätta fördeg till danskt rågbröd. När jag skulle sova tog jag med mig boken om Lightroom och sedan var jag på väg upp igen för att se om jag kunde greppa programmet. Fast jag somnade och tur var väl det.

När Janne är här är det tidig sängdags.

När jag är själv är jag ofta uppe till efter midnatt och det gillar jag. Fast det är ovant att vakna sent. Nu under förmiddagen har jag suttit och sorterat bilder. Jag inser att kameran har legat i träda för jag har inte kunnat redigera bilder. Men nu ska jag packa kameraväskan och ge mig iväg på en promenad.

Hela tiden måste jag välja.

Idag vill jag syssla med bilder, promenera, cykla, baka och slipa köksbordet. Det är saker jag hade hunnit med, fördelat på några dagar, om jag hade bott i Bromölla. Det är det dåliga samvetet som säger att jag måste se till att andra är nöjda i första hand.

Ja…så nu hoppas jag kunna fixa lite fina bilder.

Jag har i alla fall hunnit så långt att jag kan importera till Lightroom och sedan klassificera.

Nu vidare i dagen.