En teori

Att koppla av är inte det lättaste för mig.

Jag vill gärna göra något, när dagen är slut vill jag känna att den har varit bra, fylld av innehåll. Inga stora saker, men ändå att jag inte bara har suttit still och inte gjort något. Själen har lugnat ner sig de senaste månaderna, men jag gillar att göra saker. De som säger ”lugna ner dig” är oftast de som inte gör något alls. Ändå kan jag se mig som lat. Jag har som exempel tvättat garaget och nu ska det målas. Men jag är seg när det gäller det där. Trädgården däremot är fin. Där drar jag inte för att hugga in och göra. Märkligt det där.

Nåja.

Just stressen är nog kopplat till att jag arbetat sedan jag var sjutton år, och sommarjobbat innan dess. Tänk att jobba från 17 till 63, då är lediga dagar kopplade till att saker måste göras hemma. Det är inte lätt att bara lägga av det där. Jaja…den är lite kvasipsykologi.

Idag har jag varit ute med Lady (såklart) och sedan var jag i Nässjö och fick massage, det var ett presentkort sedan förra gången jag fyllde år. Efter det var jag på bibblanför att lämna och hämta böcker, sedan var jag på Ica och när jag körde hem ringde Walle och var rädd för åskan. Jag hämtade honom och så chillade både han och jag – jepp, jag satt och läste en tidning och han låg och surfade i soffan.

När han åkte hem lagade jag mat och skrev på boken.

Läste ut en bok, hängde upp islandströjan på tork och nu gör jag just inget! Haha! Jag ska fundera lite på att starta en ny stickning men kan inte riktigt bestämma mig. Kanske ska jag börja med ett par julklappsvantar? Något litet.

I morgon är jag ledig hela dagen, ingen tid att passa.

Det blir smått som ringa sotaren (avbokade för han ville komma när taket byttes ut), beställa tid för besiktning och ringa Telia och prata om mina kostnader till dem. Jag tänkte gå lite längre med Lady för på torsdag ska jag ha Helmer hela dagen och på fredag är det vinprovning hos mig och dagen blir fylld med städa, laga mat och duka. I helgen kanske jag målar det vita, målar rostskydd, slipar dörr nummer två och kanske jag går en sträcka på Höglandsleden.

Kärlek!

Funderingar

Igår firade vi Walle som fyllde 10 år.

Ja, jag säger bara ”du milde tid”. Han ville äta på Mc Donalds och så gjorde vi, efteråt åkte vi hem till dem och åt tårta och drack kaffe. Walle fick en elcykel av sina föräldrar och farföräldrar, själv gav jag honom kontanter (som han önskade) och satte sedan in pengar på hans fondkonto.

I fredags var det vinprovning.

Supertrevligt. För trevligt. Jag har allvarliga funderingar på att ta några månader utan alkohol, inte för att jag dricker mycket – det har jag aldrig gjort – men en gång i veckan är ändå för mycket eftersom jag känner efterdyningarna i min kropp. Dessutom har jag fått för mycket att dricka tre gånger under det här året vi har kört vinprovningar. En gång var jag tvungen att kräka och två gånger har jag varit helt utslagen dagen efter.

Jag är lyckligtvis kärleksfull, men jag har också en tendens att älta gamla oförrätter om mamma och andra, det är ju inte rätt. Saker som jag normalt inte pratar om, till exempel pengar, vräkte jag av mig i fredags. Inte för att det inte är sant, men jag skäms för nu i efterhand kändes det som skryt. Jag ångrar och jag tror jag ska vara med på nästa vinprovning, för då är det min födelsedag, och sedan ska jag bjuda Sara med familj på söndag och fredagen därpå är det jag som håller i vinprovningen och efter det ska jag inte dricka något på två månader och tar sedan ett beslut.

När jag bodde i Bromölla köpte jag varannan månad en liten flaska vin (typ 37 cl).

Skulle jag ha något vitt på den tiden så var det ett halvår. Alkohol har jag alltid haft en märklig känsla mot. I helgen har jag inte skrivet något på min bok. Hela lördagen låg jag i soffan eller satt i fåtöljen, en hel dag bortkastad för att jag fick för mycket att dricka under fredagskvällen. I går gick jag ut med Lady, stickade lite och sedan firade Walle. På kvällen tog jag ytterligare en promenad med Lady, det var rejält kyligt må jag säga.

Nu ska jag sticka en stund innan jag bestämmer vad jag ska göra med den här dagen.

Kärlek!

En torsdag

Det känns som om det är helg.

En känsla bara. Både i går och idag har Lady fått följa med mig ut på promenad, det har varit under 20 grader och idag har hon till och med både galopperat och hoppat lite av glädje. De här varma veckorna har jag varit orolig att hon var på väg att dö, det är ju både hon och jag i vilket fall som helst, men det kändes verkligen att värmen har gjort henne svag.

Det har varit aktiva dagar och just i dag har jag storstädat vardagsrummet.

Det är så jäkla skönt, både att städa och känslan efteråt. Fortfarande kämpar jag på att plocka undan saker, jag kan ”andas” mycket lättare om jag inte har så himla mycket prylar framme. Jag har alltid gillat luft. Jag har faktiskt också alltid gillat att skriva, jag gör det med lätthet på min dator och utan problem har jag kommit igång efter det lilla uppehållet att skriva mina tusen ord om dagen. Det tar inte mycket mer än en timme.

Mina skrivstunder börjar med Författarkortleken.

Jag drar ett kort och skriver en kortare text, det viktiga är att bara låta det flöda under de tre minuter man ska skriva. Många gånger blir det lite av mitt egna liv, kanske är det så för alla författare? I den bok jag hoppas att kunna skriva klar är huvudpersonen en människa som gillar…gissa…just det, att städa. Haha!

Idag skrev jag efter att jag varit ute med Lady.

Helst ska det vara på förmiddagen och sedan funderar jag lite under resten av dagen på nästa kapitel. Även om jag inte har något specifikt så skriver jag i alla fall. Huvudpersonen har ett tjejgäng, där plockar jag förstås in både Fia och Anna-Lena, fast den sistnämnda får heta Anna för det är lite mer gångbart om hon ska föreställa en tjej (kvinna) på strax under fyrtio år. Jag behöver några namn till och tänker på en Caroline (jepp, just du Caroline). Självklart skriver jag inte specifikt, men jag måste ändå ha något att hänga upp mig på. Fia som inte gillar tomater, Caroline som är språkbegåvad och Anna som är hennes käraste vän. Jag behöver ett namn till för att tjejgänget ska bli komplett.

Mer berättar jag inte just nu.

Men jag har i alla fall kommit vidare från att huvudpersonen överraskar sin man i sängen med en annan kvinna, hur hon lämnar deras hem men förbereder sig väl (vad hon förbereder sig med är en hemlighet), hon har funderat och gett sig iväg, hon har jobbat lite svart under några veckor och har idag fått ett erbjudande som gör att hennes ångest dämpas en aning. Framöver kommer hon att inreda sitt mycket lilla hem, hon kommer att börja jobba med något nytt, lära känna en boktok, en äldre kvinna och en man flirtar med henne. Hon blir bedragen igen…äh…nu ska jag inte gå händelserna i förväg.

Det viktiga är att jag skriver.

Tusen ord om dagen, fem dagar i veckan, och jag blir klar om cirka tio veckor. Någonstans hörde jag, eller läste, att en roman ska ha minst 50000 ord och helst mer än det. När jag har skrivit klart, om jag blir klar, ska jag gå igenom boken en gång för att rätta till saker som inte hänger ihop och sedan tänkte jag skriva ut på papper och läsa högt och rätta fler fel innan jag skickar iväg den. Kanske, men jag vet också att endast två procent av manus som förlagen får kommer i tryck.

Idag ringde Oskar.

Jag har inte hört av den familjen på två veckor, eller kanske lite till. Det är ok, de måste ju gilla att umgås med mig annars kan det lika gärna vara. De har sina egna liv och jag vill verkligen inte att de ska känna tvång och jag vill inte de ge dem dåligt samvete heller. Jag vill att de ska tycka om att vara här när de väl är här.

Att sticka ger mig ro. Just nu håller jag på med en tröja i Lettlop, det ska bli en ljusgrå islandströja (Birki heter modellen). Böcker har jag i travar här hemma, men den sortens travar tycker jag är snygga. Läsa ger mig också ro.

Så….nu ska jag sticka vidare.

Kärlek!

Mitt lilla liv

Ja, mitt liv är litet.

Inte i ”gulligt” utan mer att det innehåller inte några stora grejor: inga resor, inga flådiga fester, inga dyra prylar. Oftast trivs jag bra med rytmen, med lugnet. Ibland känner jag mig ensam på riktigt och jag tror det beror på att jag är liksom totalt ensam när det gäller nära och kära. Ok, jag har Sara och jag har mina vänner, men jag kan inte hänga upp mina liv på dem. Det där jag kunde med mamma, att ringa utan att ha något att säga, var nog viktigare än jag fattade. Fast jag var ensam när hon levde också, de sista åren var det mer att jag bar henne genom att försöka rodda och uppmuntra.

Men livet nu är rätt skönt.

Jag trivs med det lilla. Det är synd att det har tagit så gott som hela livet för mig att förstå att jag inte kan leva någon annans liv, att jag måste gå min egen väg. Jag har inte längre mamma att ta hänsyn till vad hon tycker och tänker och vill, jag har mitt eget liv och det är otroligt skönt – men ensamt ibland trots allt.

De flesta har nog vänner sedan lång tid tillbaka eller en partner, då blir man inte ensam på det sättet som jag är.

Men jag har också en fördel, jag har varit ensam i hela mitt liv och är van vid det. Äh…jag skulle ju skriva om hur lugnt och skönt mitt liv är. Den senaste veckan har hettan varit hög och jag har inte kunnat gå ut med Lady. Två människor har stoppat mig och en har faktiskt ropat efter mig om var Lady har varit. En tjej (jag kan bara namnen på hundarna) blev orolig och sa ”jag har ju aldrig sett dig utan din hund”. Igår gick jag min vanliga runda, utan Lady, och när jag sa ”hej” till två damer som stod och pratade längs med gatan (helt okända för mig) sa den ena ”var har du din hund”.

Över till skrivandet.

Jag tänkte avsluta ett bokprojekt. Alltså, jag har skrivit under många år, allt från barnböcker till noveller och nu en roman. Det låter högtidligt, det är mer en underhållande bok i den lätta genren. Trots det hoppas jag att det blir en bra bok. Under någon vecka skrev jag mer än tusen ord per dag, det går snabbt för mig att pränta ner orden. Under resten av dagarna funderade jag på nästa kapitel och på så sätt fick jag till det. Nu kan jag inte minnas varför, men det hände något för en vecka sedan och jag kom av mig.

Idag ska det regna och det har redan regnat.

Jag tänkte inte vara i trädgården eller åka på något ärende. Jag ska bara vara inomhus och njuta av regnet som ska börja igen vid lunchtid. Säger smhi.se men det känns som om den sajten är allt annat än trovärdig. Igår stod det att det skulle regna hela dagen, från tidig morgon till sen eftermiddag – men nu ser det ut som om det skulle klarna upp igen. Torrt är bara förnamnet och min gräsmatta börjar anta en brun nyans.

De dagar jag sjunker ner och tycker att livet inte är någon höjdare har blivit färre.

Länge har jag funderat på vad det är som gör att jag ibland blir ledsen och känner mig övergiven. Än vet jag inte svaret, men jag vet att när det – livet alltså – lunkar på med en bra bok, stickning, trädgården, promenader med Lady och pyssel inomhus så mår jag bra. Så fort jag åker in till Nässjö för att utföra ärenden, som t.ex. gå på bibblan, handla och allt annat så blir jag trött. Resten av dagen brukar vara rätt avdankas trots att turen bara tar några timmar.

Nu är klockan tio på förmiddagen.

Det känns som om luften står stilla. Något jag uppskattar med att vara pensionär är det långsamma uppvaknandet. Jag är ingen morgonmänniska, jag äter min frukost och sedan sätter jag mig i fåtöljen och läser, stickar eller skriver. Ibland kan det kännas som bortkastad tid, det är en sorts tryck jag sätter på mig själv för att ta vara på dagen. Fortfarande lever jag lite efter tiden när jag arbetade heltid, det att ta vara på och göra så mycket som möjligt när jag är ledig.

Ähh…nu ska jag vidare i dagen.

Kärlek!

Söndag

Igår hade jag en bra dag.

På morgonkvisten, min morgonkvist, kopplade jag Lady och gick ut. Det var lagom svalt halva sträckan, för att på vägen hem bli allt för varmt för Lady. Jäklar vad jag känner mig som en dålig matte med jämna mellanrum. Efter en fika gav jag mig på att slipa metalldörren till det lilla rum rum sopkärlet står. Janne ville ta bort det rummet, jag är glad att jag orkade stå emot och säga ”nej”. De allra flesta har sina sopkärl vid gatan, jag vill inte att mitt hem ska visa upp sig med soporna närmast betraktaren.

I fredags skurade jag garaget.

Svetten rann men jag hoppas att det jag gjorde duger. Min tanke är att jag ska åka in till Nässjö för att köpa färg i morgon. Det är grundfärgen till metalldörren som måste till. Jag gjorde i alla fall ett bra arbete tycker jag själv. Åter till gårdagen, jag hann klippa gräset på baksidan, kanta på de ställen där gräsmatta möter rabatter och köra med grästrimmern där gräsklipparen inte kommer åt.

Lady hade varit ute och grävt.

Hon drog in grus och därför var jag tvungen att dammsuga och torka golvet. Efter en dusch satte jag mig ner och stickade en stund innan jag träffade Birgitta för ett nattdopp i dammen. Det är ett ställe där Emån utvidgar sig till en damm och vattnet, inbillning eller ej, är sammetslent. Kan det vara natten som gör det? Och precis som förra året flög fladdermössen runt huvudet på oss.

När jag kom hem kändes min kropp kall.

När hände det senast? Någon gång i mars kanske? Den hetta som har varit har fått gräsmattan att bli brun, än är det inget bevattningsförbud så vattnar över blommor och landet. Idag är det en aning svalare, jag ska bara göra småsaker som att plocka svarta vinbär, gula hallon, klippa gräset längs med staketet och laga lite god mat. Jag har en bra bok och jag stickar på min tröja (Lettlopi som ska bli en Birki) och jag tänkte göra en provlapp med ett garn som jag missbedömde när jag köpte det, det uppförde sig inte alls som jag tänkte mig så nu ska jag testa med två trådar, det blir en tjockare tröja än vad jag tänkt mig – men det har jag ju alltid nytta av på vintern när jag är ute med Lady eller fryser här hemma.

I min trädgård har jag många planer.

Det är en portal som jag ska bygga själv, en ingång till landet. Nu faller sig det stället inte naturligt även om jag har vant mig. Fast innan jag får lov att börja bygga den ska jag måla garaget, bygga en vedförvaring på baksidan av det och därefter får jag lov att bygga vidare med nytt.

På framsidan har jag två rosor.

En som jag grävde upp från mitt föräldrahem och som doftar gott och en som jag fick av Janne. Båda har löss och trivs inte speciellt bra. Därför ska jag vidga en rabatt jag har på baksidan och sätta de två rosorna där samt de perenner jag köpte i våras som nu växer i krukor. Det blir bra.

Min samling av olika sorters kärleksört växer så det knakar.

Livet känns bra igen. Sedan mamma dog har det gått lite upp och ner, men svängningarna är mindre och mindre. De dåliga dagarna är allt mer sällsynta och det är jag tacksam för. den 2 augusti är det tio månader sedan hon dog. Min lilla mamma. Hon gjorde sitt bästa, men var rädd för förändringar och allt hon inte hade kontroll över.

Nu ska jag sätta mig och sticka lite.

Idag har jag ingen brådska. Kanske cyklar jag ner och badar framåt eftermiddagen, men det är söndag och idag blir lite vila mellan sysslorna.

Kärlek!

En lyxig dag

I tisdags hade jag tänkte åka in till Nässjö för att veckohandla och gå på bibblan.

Det gjorde jag också, fast med barnen för Sara bad om barnvakt – hon hade helt glömt bort en läkartid. Att gå på bibblan med ointresserade barn är ingen höjdare, inte heller att veckohandla – för det är ett jäkla tjat om leksaker. Nåja, det gick bra och vi åkte hem och jag lagade lite gott med räkor.

I går hade jag ångan uppe.

Allt blev gjort och jag hann med det som jag tänkte göra idag också. Är det något jag avskyr med sommaren så är det flugor och flugskit på fönsterrutorna. Fy. Nu är de nyputsade och nya flugor är på plats. På grund av att ”allt” var gjort, vilket det förstås inte är men jag bestämde mig för att det var så, tog jag en ledig dag idag.

Jag började med att läsa och ta ett fotbad.

Sedan åkte jag till bibblan och Ica, lånade en hög med böcker och köpte det jag glömde när barnen var med. När jag kom hem tog jag en fika, jäkla gott kaffe och macka, och satte mig på altanen i skuggan av parasollet, jag läste, målade tånaglarna och fikade.

Kroppen är så gott som helt avspänd.

Bara en sådan sak! Det är lätta moln på himlen och det blåser en aning. Precis så som jag vill ha det, men en aning för varmt för att ta med Lady på promenad. Det får bli en tur i kväll istället. Vi går bara korta turer på kvällarna, någon kilometer och om jag har ork så går jag den längre rundan på egen hand samtidigt som jag lyssnar på sommarpratarna.

Fast nu ska jag ut på altanen igen.

Boken är spännande.

Kärlek!

Ensam

Jag skrev om ensamhet på Instagram.

För det är så att jag känner mig ensam ibland. Jag är ensam för det mesta och jag trivs med det nästan jämt. Förra veckan jag var ensam en hel del och såg därför fram emot att spela Pokemon med Walle på lördagen, visst – jag tänkte att det är inte klokt att jag tycker att ett av barnbarnen är den som slår bort ensamheten, men jag gladdes åt det. Fast Sara hade glömt bort vad vi bestämt och jag åkte till Nässjö själv.

Precis som vanligt.

När jag är på kurs, vilket jag numera aldrig går, känner jag mig oftast ensam för jag ljuger inte om alla i stort sett är två och två. De går på kurs tillsammans med en vän. De slår sig ihop när man ska gruppera sig två och två och där har jag stått mer än en gång ensam. Äh….just den känslan kom tillbaka när jag åkte till Nässjö och jag såg att grupper med spelare gled omkring. Tursamt att Walle inte var med trots allt för jag spelade i fyra timmar och det var tröttande att jaga omkring.

I söndagskväll kom det över mig.

Ensamheten. Det är laddat det där med ensamhet. En del tycks tro att det smittar medan andra lutar på huvudet, men ingen känner som jag – ett utanförskap. När mamma levde kunde jag ringa henne, det räckte fint för det mesta. Det slog bort den negativa ensamheten. Jag har ju dessutom flyttat ifrån alla ställen jag har bott på och jag har inga vänner från förr, inga gymnasievänner, inga dagisvänner (fanns inte när jag var liten iofs) eller vänner från tonåren eller ungdomen.

Jag tror jag har varit ensam i hela mitt liv.

Det gör ont ibland. Jag vill inte hänga upp mig på någon som tycker synd om mig (det kan jag lukta mig till på långt håll) eller för att vi är släkt (jag har ju bara Sara och hennes familj). Jag skulle aldrig tvinga mig på Sara och Oskar, de har sitt liv och kan inte bära mig. Ska vi träffas ska det vara för att de vill eller för att Sara vill.

I förra veckan bjöd jag på mat.

I går, sent, skickade hon ett sms om jag ville vara barnvakt. Hon hade glömt bort en tid som var bestämd. Det är klart att jag ställer upp, men också att jag känner mig en aning utnyttjad. Samtidigt är jag kritisk mot mig själv. Jag tänker på om jag kanske uppför mig fel, säger för mycket, för lite, luktar illa eller något sådant.

Värst är nog när jag tror att jag kommer att bli vän med någon, men att det visar sig att det är ensidigt. Det har ju med stoltheten att göra. Jag har lovat mig att jag inte ska släpa någon stolthet i skiten, det gjorde jag som ung och aldrig mer. Då är jag hellre ensam i resten av mitt liv.

Nåja.

Nu är jag trött. Jag har varit ute med Lady, handlat mat och varit på bibblan i Nässjö, lagat en ny smårätt till barnen, rensat i landet och klippt gräset. Strax ska jag in i duschen och sedan sätta mig ner, det blir nog färdigmat i dag för jag orkar inte laga något.

Livet är rätt ok för mig.

Alla kan inte ha bästavänner sedan gymnasietiden, de allra flesta har ju redan vänner och familjer de umgås med och svårt att släppa in nya för tiden räcker inte till. Jag lever mitt liv, jag har stoltheten i behåll och det finns säkert någon mening med det som händer.

Kärlek!

PS Egentligen skulle jag skriva att jag skriver varje dag, kanske blir det en bok. Minst 50000 ord om det ska vara en roman, helst mer.

Inget mer

Igår kom det ett besked att nu är mammas konton stängda och pengarna fördelade.

Nästan allt fick Sara och barnen, när det gällde barnen bestämde jag själv och de fick fonder. Jag sparar ju i fonder till dem, var gång de fyller år och vid jul sätter jag inte en tusenlapp. Det är på mitt konto för jag har hört de mest trista historier om unga människor som fått tillgång till sina sparade pengar när de fyllt 18. En av Saras kompisar smällde sina besparingar över en sommar och jag vet att en av Oskars kompisar ångrar bittert att han gjorde det samma. Det är absolut inget tvivel om fonderna till barnen, dels har jag det dokumenterat och dels får Oskar alltid en kopia på insättningen. Sedan får barnen någon liten paket medan andra paket kommer från andra släktingar. Frågan är vad som är vettigast, men jag håller på min version – så klart!

När det gäller Sara hoppas jag att hon på något sätt delar upp det hon fick.

En del till pensionsfonder, en del till sparandet för något hon önskar sig och en del som hon sätter sprätt på. Hon gör ju som hon vill, och jag betonade att ”prata med Oskar, men det är du som bestämmer”. Det är inte vansinnigt mycket pengar, men ändå en rejäl slant. Själv tog jag tusen kronor som jag tänker spara tills jag önskar mig något och som blir ytterligare ett minne av mamma. Jag har ju redan några bilder där hon ser lycklig ut och en del saker, till exempel en stor vit skål som hade för att mala senap i, ett John Bauer-troll, en vas som hon har målat (mamma gick på porslinsmålningskurser i flera år) och andra fysiska minnen.

I morse satte jag klockan på 4.

Lady har inte varit ute på två dagar, men när jag vaknade av signalen så var det redan tjugo grader och det är stort omöjligt att gå ut med henne. Hon är helt slut trots att dörrar och fönster står på vid gavel. Jag är tacksam när hon kan vila utan att flåsa. Älskade Lady. Jag gick i alla fall ner till badet i morse, dock inte klockan 4. På vägen mötte jag Bengt, nere vid badet höll Karin på att klippa gräset (det är kommunens största och finaste badplats) och precis när jag skulle hoppa i vattnet kom Anna-Lenas ena brorsbarn som också skulle bada. Storesjön är en kall sjö, men inte längre. Den värme som har varit har fått den till att bli rena rama bassängen. Efter doppet fortsatte jag den runda som jag och Lady brukar ta.

Väl hemma igen duschade jag för andra gången.

Smhi tycks inte ha koll på läget alls, igår skulle det bli åska och regn under två timmar men inget av det inträffade. Idag är det kvavt och himlen mörk, det får gärna komma ett rejält oväder som rensar luften.

Jag har fortsatt att skriva på min bok. Min tanke är att jag bara skriver, berättar min historia och sedan får jag gå tillbaka och finslipa. Det viktigaste är att jag skriver. Tusen ord per tillfälle är inte sällsynt. Lätt som en plätt än så länge i alla fall.

Nu ska jag sätta mig ner och fundera en stund.

Jag har inte lätt för att göra inget alls, men heller inte ork i värmen att göra vad jag borde göra. Knepigt!

Kärlek!
PS Bilden är från 2019, jag och min bror ses för sista gången utanför vårt föräldrahem. Några månader senare såldes det. Efter det har vi setts två gånger, när mamma fyllde 90 och är hon begravdes. Jag känner mig en aning rotlös, men samtidigt tacksam för att jag har hamnat i Bodafors och känner att människorna här är vänliga.

Nyss

Jag har precis kommit in från växthuset.

Några minuter fungerar det, jag band upp två tomatplantor, sedan var jag tvungen att gå ut och in. Mitt hus är rätt svalt och det tackar jag för. Ute är det redan 30 grader. Jag gör lite småsaker och sedan måste jag pausa.

I morse började jag med att skriva en treminuterstext.

Sedan, enligt rekommendationer, en sida med kapitel och vad som ska hända i vart och ett. Jag hade tänkt ta med mer än ett svek i min berättelse, men det släpper jag. Det känns alltför jäkligt. Annars börjar dramaturgin med händelsen som är grunden i hela boken, sedan lugnar det sig lite och efter det en konflikt och sedan en sorts återuppbyggnad. Jag hade tänkt att det skulle vara en ”feel-good”-bok, men hur jäkla ”feel-good” får det lov att vara för att inte bli en kiosklitteratur? Bokens innehåll ligger och mal och för en stund sedan kom jag på ytterligare en sak, helt knäckt må den här kvinnan inte vara – lite jäklar-anamma måste hon ha även när det krisar ordentligt.

I går vara Sara med familj här.

Vi hade riktigt trevligt. Det gillar jag. Jag bjöd på en liten förrätt som Oskar malde på om att jag skulle göra igen, varje gång enligt honom. Det är en baugett som jag delar i sneda och smala skivor, steker i olja och sedan hemmagjord Lagneh som jag mosar med creme fraische, röran lägger jag på de små skivorna, toppar med fikonmarmelad, flytande sirap (ytterst lite) och citronzest. Det är bara att sätta fram på ett fat och låta gästerna äta. Det blev krämig grönkåls-pasta sås, färsk pasta och till efterrätt blåbärspaj i min nya form och till det två hemmagjorda glassorter.

Nu ska jag dricka lite vatten och sedan fälla upp strykbordet.

Det står på smhi.se att det ska börja åska och regna framåt kvällen, det hoppas jag verkligen. Värmen måste vara extrem den här månaden. I juni slog jag rekord i antalet kwh som jag tankade hem från solcellerna.

Kärlek!

Godermorgon!

Efter frukost sitter jag gärna så här och läser, stickar eller funderar.

Igår firades Fia och jag var där med hennes släkt – ja, och så jag då. Det känns bra, framför allt att jag kan gå när jag känner att ”nu vill jag hem”. Inte en enda gång har jag fått höra ”nej, du ska inte hem nu, stanna lite till”. Det uppskattar jag. Idag fyller Fia år. Grattis till dig, Fia, fast jag tror inte du läser här.

Till Fia är det inte svårt att köpa presenter.

Jag skulle kunna gå in på Ica och fylla en varukorg med böcker om mat, olivolja, kryddor och så vidare. Fia gillar nämligen att laga mat och dricka bubbel. Därför åkte jag till Eksjö och gick in till ”Ambris italien” och köpte olivolja. Han importerar från tillverkarna direkt och har nu hittat en mindre producent, det var hans ”bebis” sa han. Den oljan köpte jag. För länge sedan berättade Ambri om olivolja för mig, det handlar inte bara om kallpressad och annat – de bästa oljorna har samma oliver och inte en blandning som kallpressas. Tror jag, häng mig inte om jag har fel.

Igår lyssnade jag på Svennis, ni vet han fotbollstränaren, som sommarpratade.

Intresset för fotboll är inte stort hos mig, men jag lyssnade och han lät genuin. Den sämste hittills är Tomas Philipson som pratade dagen innan. Å andra sidan har jag något att jämföra med och jag tänkte att under mina promenader med Lady så lyssnar jag, något år ska jag väl ändå köra igenom hela listan med sommarpratare.

Igår var en bra dag.

Jag putsade fönsterna fria från flugskit, jag målade över en sista gång på det jag spacklat inne i syrummet, jag var ute med Lady, jag sorterade mina rundstickor på annat bättre sätt och så läste jag ut boken ”När isarna råmar” (en bra deckare), jag gjorde en god ”tag-vad-man-har”-mat och tråcklade ihop en hiss-pitch på min bok, som jag efter många års funderande inte ens har börjat på. Hiss-pitch är helt enkelt att stiga in i en hiss med en annan person och medan hissen rör sig ska man kunna återge boken. Tre meningar stod det på ett annat ställe.

Om jag skriver femhundra ord fem gånger i veckan är en lagom tjock bok klar på ett år.

För min del är det knappt att skelettet hänger ihop när det gäller boken. Lite benbitar har jag i alla fall. Jaja, idag ska jag nog gå ut själv, Lady känns lite slutkörd vilket beror antagligen på värmen jag utsatt henne för och kanske i kombination med hennes ålder. Jag ska laga en ny rätt som jag ramlade över i boken jag köpte till mig själv och om Ica-butiken här i Bodafors har sötpotatis ska jag göra en ny sorts hummus.

Fast nu ska jag sticka klart.

Det är två tröjor på gång, den ena enligt beskrivning (skönt, slipper tänka) och den andra är ett försök att göra en tröja helt efter egen idé.

Kärlek!