Du har ju all tid i världen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Människor som jag möter ser förvånade ut när jag nämner att min tid inte räcker till.

”Du får begränsa dig”, säger en del. Men hur ska jag kunna välja bort? För en vecka sedan var det cykelträning med Walle, tävling i onsdags och träning i går. I torsdags var dagis och fritids stängt och jag var barnvakt. I lördags for jag runt med mamma till två olika secondhand-affärer i två olika städer. Jag har en hund som jag älskar och som måste ha sina promenader, det tar så gott som alltid lite mer än en timme om dagen. Jag försöker komma i mål när det gäller Sybingot och jag är snart där. Igår kom det ved på förmiddagen och efter lunch kom Sara med barnen och åt mat och sedan stannade Walle kvar tills vi åkte och hämtade hans cykel som var på reparation. Trädgården ska skötas om – ja, det finns liksom ingen tid över att bara göra inget alls.

Det jag tar mig själv tid till, lyxigt, är att ta det lugnt på morgonen.

Att äta frukost i lugn och ro och sedan sitta ner och sticka i en timme, det är lyx. Jag lyckas hålla alla bollarna i luften hittills, men jag har lite som ligger i huvudet och rullar runt (jag grubblar och försöker få ihop tiden framöver).

Strax ska jag sätta mig ner och sticka på sommarkoftan (en KAL med Maja Karlsson).

Efter det blir det att röja disk, bädda, duscha, sy och laga mat innan jag ska till mamma som vill till secondhand här i Bodafors.  Efter det har jag hela kvällen för mig själv, massor av timmar!

Kärlek!

PS Bilden på mig i trosor beror på att jag har sytt trosorna själv. Det ingår i sybingot och blåmärkena ingår i cykelträningen (jag körde omkull i en backe igen för en vecka sedan).

Annonser

Nöjd

nojd1nojd

Årets sybingo är det bästa.

Verkligen. Det har gjort mig så pepp på att sy. Jag har försökt, och lyckats hittills, att sy eller skapa något för varje ruta. Här kan bingobrickan skådas! Jag har deltagit några år på raken, men bara lyckats kryssa för enstaka ruta tidigare. I år siktar jag på full pott.

Kvar finns tre rutor och jag hoppas de blir klara till nästa vecka.

Jag siktar förstås på att vinna symaskinen, för jag inser att min enkla maskin har detaljer som jag önskar vore bättre, som exempel stygnplattan (tror jag det kallas) är för liten och det blir svårt när jag ska sy bredare än 15 millimeter. Ändå gillar jag min maskin.

Den har en speciell historia.

Men idag har jag sytt en somrig topp i trikå. Det var superroligt och inspirerande. I år har jag sytt rynk för första gången, först till kjolen som Helmers bästis har fått och nu till min topp. Kjolen till Helmers kompis kommer på bild så småningom.

Toppen?

Jo, jag har lärt mig både det ena och det andra. Vid något tillfälle fick jag ett erbjudande om att köpa trettio rullar med tråd i olika färger, vem vill inte ha massor av tråd? Jag köpte och samtidigt med det en symaskin. Jag hade ont om pengar som ensamstående mamma och därför var jag noga med att välja symaskin. Jag hittade en Bäst-i-test och köpte för mina sparade slantar. Självklart ville jag sy med en gång, jag hade längtar i hela mitt liv efter en symaskin.

Nåja, Bäst-i-test-maskinen kom och jag började sy.

Gång på gång gick tråden av. Jag mailade försäljaren som sa att de hade sålt tusentals med tråd i en sådan förpackning och ingen annan hade klagat. Jag sydde och till slut sydde jag och grät, det gick inget vidare. Efter tips provade jag med trådspänning och alla annat, men det fungerade inte.

Jag gav upp.

När jag köpte min stuga, där jag bor på heltid numera, åkte jag och köpte en symaskin för att kunna sy – men bara som att lägga upp gardiner och därför blev det en billig symaskin. Den fungerade! Helt underbart. I Skåne, där jag bodde på den tiden, stod symaskinen i en garderob och påminde mig om att jag var en usel sömmerska och att det inte var något för mig.

Idag sydde jag toppen.

När undertråden tog slut och jag skulle fylla på den var tråden slut på trådrullen och därför plockade jag fram ”billig sytråd, trettio rullar i olika färger”-asken. Och så gick tråden av gång på gång. Och igen och igen och igen. Tills det gick upp en snilleblixt, det var inte mig det var fel på och inte heller symaskinen. Tråden var av usel kvalité. Synd att den som sålde min första symaskin till mig erbjöd mig något sådant uselt.

Jag har lärt mig, när jag sydde toppen, att tråden är viktig. Köpt inte billig tråd, den är billig av den enkla anledningen att den är dålig. Sedan ser ni kanske att jag har vänt på tyget? Jag slog ett getöga på mönstret och måste ha fastnat på den enda och ensamma blomman i rapporten som var vänd uppåt…alla andra neråt. Jag hade redan klippt när jag såg felet, men en kompis sa att jag skulle se det som om jag stod under en portal av blommor som föll ner på mig.

Det är en fin tanke.

Och jag är så glad för min lärdom om tråden och om mönster, nästa gång ska jag dubbelkolla att blommor – eller vad som nu växer – är riktade uppåt.

Kärlek!

Kurs

stolfranborjan.jpg
En fin stol.

stol2
Nya verktyg. Älsk på det.

stol3

Himla bra nålar att spänna tyget med, efter att ha lagt på ny och fräsch bomullsvadd.

stol4

Kvar är bandet att klistra på. Jepp, klistra. Lite fusk, men det döljer mycket och är snyggt.

stolklar

Så var stolen klar!

Jag har varit på kurs under lördag och söndag.

Vad är det för fel på mig, går det att göra något åt? Jag blir så vansinnigt trött av att umgås och det kvittar viken sorts kurs och med vilka människor. Snacka om introvert. Vem får lida för det? Janne kanske allra mest för jag har ingen ork kvar till honom.

Det får bli en ändring.

Samtidigt vill jag lära mig saker. Nu vill jag gärna prova att klä om en fåtölj. En sådan kurs, alltså egentligen samma som jag har gått i helgen, börjar i september om det blir tillräckligt många anmälda.

Ska jag våga?

Tre timmar var tisdagskväll. Samtidigt är jag iväg på måndagskvällarna med Walle. Jag önskar att jag bara kunde koppla av oavsett vem jag umgås med. Även Janne, Sara och resten av vänner och bekanta gör mig trött – eller mer rätt, de gör mig inte trött utan det är jag som person som det är något annorlunda med. Det är rätt trist.

Men jag försöker.

Och Janne kämpar på, hade jag varit honom hade jag ett upp förhållandet med mig. Nåja, jag tror jag älskar honom han är i alla fall den bäste man jag någonsin träffat.

Nu har jag städat lite här hemma.

Jag ska strax koppla Lady och gå en sväng med henne.

Kärlek!

Livet

fågel.jpg

Jag har ett kompostgaller in till landet för att hundarna inte ska springa in och börja gräva eller utföra sina behov där.

Igår när jag gick kvällsrundan ”jaga äckliga mördarsniglar” fick jag se att en fågel kommit i kläm på ett galler. Antagligen hade den landat och vält med gallret över sig. Jag hämtade mina vantar och tog sedan loss den från tre olika ”rutor” i nätet. Den var lugn under tiden och flög sedan iväg.

På tal om att flyga är det vad dagarna gör. Flyger iväg.

Jag försöker hålla lite av tiden åt mig själv. Det går sådär. Det finns himla mycket roligt jag vill göra men som jag inte hinner med, men får jag bara vara ensam blir mycket gjort. Igår var jag tvungen att åka till Nässjö för att handla mat, sedan blev det lunch och promenad med Lady för att efter det somna på soffan. Du milde tid vad skönt det är, men det innebar att jag hade svårt att somna på kvällen.

Tiden som var kvar av dagen gick åt till att sy pyjamasbyxor.

Jag vill ju så gärna vinna den där symaskinen som lottas ut. Det finns ju redan en symaskin i mitt hushåll men ju mer jag syr inser jag att det är en enkel symaskin (som fungerar utmärkt) men att jag skulle vilja ha mer som t.ex. en större platta där jag har markeringar för större mått än någon centimeter.

Nu har jag några få rutor kvar.

Jag vägrar sy något bara för att vinna, det ska vara något som jag verkligen vill ha och har nytta av. Nästa rutan är ”sy underkläder” och jag har skaffat ett mönster och köpt tyg via nätet som jag hoppas fungerar. Tänk om det blir bra! Då ska jag sy mina egna trosor framöver. Hurra!

Det är fler rutor att kryssa för innan jag har bingo.

Jag hoppas hinna och få chansen att vinna!

Pyjamasbyxor – Sybingo19

indieindie2
Sybingot i år – undra om jag hinner fixa alla rutor?

Men det är i alla fall något av det mest kreativa i sommar. Det inspirerar mig. I går sydde jag ett par pyjamasbyxor av det mest underbara och mjuka tyg man kan hitta. Det är lite besvärligt med tyger för jag har ingen tygaffär i närheten. Trodde jag i alla fall.

Jag fick tips om en affär i Huskvarna och dit ska jag åka i dag.

För hundra procent bomull har inte alltid en likadan känsla som hundra procent av samma material av ett annat tyg. Jag beställer på nätet och har varit hänvisad till det i tron att ingen tygaffär finns på trettio mils avstånd. Men idag hoppas jag att jag ska hitta till Tygfabriken.

Nåja. Nu var det Sybingo19 och en ny ruta att kryssa i.

Det är rutan ”Skapa efter ett indie-mönster”. Ärligt talat visste jag inte vad Indie var för något men det är en förkortning av independent och avser små företag som ritar mönster eller på annat sätt försöker ta sig fram. Jag hade redan Tilly Walnes bok ”Love at First Stitch”, så när jag väl hade fattat det där med Indie så valde jag att sy pyjamasbyxor.

De sitter hur bra som helst.

Faktum är att de inte ens känns att jag har dem på mig – eller i alla fall nästan! Haha! Jag har under de senaste två åren skaffat bra verktyg för att sy och ett av dem är mönsterpappret. Det var nog mest bara för skoj skull som jag klämde till och betalade, det har gett utdelning må jag säga.

Därför bjuder jag nu på en riktig morgonbild på mig själv.

För jag tog på mig byxorna direkt när de var klara (nästan, jag var ute på promenad med Lady först) och de sitter fortfarande på mig och jag älskar dem. Supersköna.

Om Indie mönster

Älskar

funderingar-2.jpg

Jag älskar mitt liv.

I alla fall när jag får tid över till det jag vill göra själv eller dagar av ensamhet. Idag har jag lyxat till det och suttit i fåtöljen och läst fram till lunch iklädd pyjamas. Just nu är jag rosig i hyn…jag slösade och tog ett skumbad. Tidigare i morse blev det ett fotbad.

Det är augusti och i går morse låg dimman tät.

Janne har återgått till att arbeta efter semestern och jag har den fantastiska lyxen att vara ledig. Pensionär. Ja, det är underbart. Fast det har fortfarande inte riktigt lagt sig till ro i sinnet – alltså, sinnet är i ro men att få det till att förstå att jag har allt tid i världen fram tills dess att jag dör är inget som ramlat ner. Faktiskt var det bara några veckor sedan jag tänkte tanken, blixtsnabbt, att ”snart är semestern slut”. Kanske inte riktigt de orden, men känslan var där, tills jag insåg att jag är ledig.

Idag är det som igår, en känsla av att hösten har gjort sitt intåg.

Lite kyligare, lite mindre stark sol. Lady mår bra, hoppas jag. Krut är som galen och nosar genom hela huset när han kommer. Janne tror att Lady ”läcker” urin. Det gör mig orolig. Jag luktar och sniffar och vill inte att mitt hus ska stinka, men än har jag inte känt något särskilt.

Jag är en lycklig människa.

Mina tankar går till att försöka tänka tillbaka på året som gått, men jag är inte speciellt bra på att sammanfatta. Men under det senaste året har en bouppteckning skett, mitt barndomshus har blivit sålt, mamma har flyttat till Småland, jag har sagt upp mig och slutade jobba den 1 april, jag har köpt ett växthus och Janne satte upp det åt mig, jag har byggt ett litet växthus mot garageväggen, jag har köpt en landsvägscykel (och skulle delta i Tjejvättern men hoppade av på grund av hjärnskakning och lång förkylning satte stopp för min träning – avskyr att inte fullgöra något) och gått många mil med Lady. Jag spelar fortfarande Pokemon och har gått på kurs i knyppling i Vadstena och yogakurs i Nässjö. Jag syr en del men stickar nog mest. Tv-tittandet är nästan nere på noll. Jag lyssnar en hel del på radio och bakar i min hushållsassist som jag köpte någon gång under året som gått.

Varför denna tillbakablick?

Jo, för mig är nyår den dagen jag fyller år och det gör jag idag. 63 år har hunnit passera och jag är glad om jag får leva några år till. Jag är inte rädd för att dö, men jag skulle bli snopen för jag vill hinna med mycket mer.

Nu ska jag baka en tårta.

Ikväll hämtar Janne mig för att tillsammans med resten av min familj fira mig någonstans som jag inte vet var. Det är fint att de vill bespara mig sysslan att slita ut mig på min födelsedag med att laga mat, istället dricker vi kaffe och äter tårta här hemma när vi kommer tillbaka.

Och vet ni vad? Jo, jag tror att det blir min bästa födelsedag någonsin.

När jag fyllde femtio överraskade Sara mig med folk som hon samlat ihop. Vi grillade ner i närheten av Kivik och det var trevligt som tusan. För någon dag sedan fick jag exakt samma känsla som dagarna innan min femtioårsdag, nämligen som att livet skadade till och att allt lade sig tillrätta ännu mer perfekt. Jag är tacksam för livet.

Riktigt tacksam.

Kärlek!

Hjärtats slag

sondag.jpg

Igår var jag och Janne på ”Gröna Lund”, en gård i Småland.

Vi tog en fika och tittade på alla fina saker som var till salu. Layd var med oss, men Krut fick vara hemma eftersom han blir lite ”stirrig” av nya hus och hem. Lady är otroligt charmig och går att ha med överallt.

Det var fint att göra något tillsammans.

Under hela sin semester har Janne varit upptagen med annat och för min del krävs det att vi göra något tillsammans för att hålla gnistan vid liv. Vi skildes åt framåt eftermiddagen och jag städade här hemma hos mig. Underbart att få göra det utan tidspress. Sedan knatade jag upp till Janne och tvättade Lady ute i trädgården, Janne har nämligen varmvatten kopplat till en slang som går att dra ut på tomten.

Efter det gick jag och Lady en fin och långsam promenad.

I lördags var jag och mamma på second hand här i Bodafors, hon älskar den sortens affär samt lågprisbutiker. Av någon anledning blir hon glad när hon hittar något hon gillar och kan köpa. Jag är glad att hon har fått plats på ett serviceboende för där har hon folk runt om sig, även om hon klagar på det ena och det andra. Hon har personal som skojar med henne och ibland förstår hon inget alls men håller masken och spelar med, jag ser min mamma i ett annat perspektiv och hur duktig hon är på att luras om både det ena och det andra samt att klaga. Stackars mamma. Det ger mig en tankeställare om hur lycklig jag är som ser det fina, att jag är tacksam och glad. Min mamma kan t.ex. inte säga ”det var gott”. Nej, när jag bjöd henne på en smakbit av min rotfruktsgratäng sa hon ”det var inget fel på det här”. Hänger ni med vad jag menar? Hon kan inte heller ge en komplimang utan att komma med något som trycker till efteråt – alltid. Nu, med lite avstånd och annat perspektiv inser jag hur det har varit under hela min uppväxt och hela mitt liv med henne.

Jag är enormt tacksam för att inte har ärvt den sidan utan istället är enormt tacksam för livet, för tystnaden, för att jag har mat på bordet, för att jag kan sy, för att jag har planer och så vidare.

Men nu är det måndag.

Jag ska strax sätta mig ner med den sista slurken kaffe från frukost och sticka på min sommarkofta. Det ligger nytt garn i tv-rummet och väntar på att bli vantar. Garnet kommer från Rauma och heter Tumi. Jag tänkte sticka vantar – fast nu först sommarkoftan som går långsamt men än så länge säkert framåt.

Efter det måste jag handla i Nässjö.

Det känns ok. Jag ska baka en tårta till i morgon när Sara och Oskar samt mamma och Janne kommer på en fika.

Kärlek!