Dagen D

Dagen D
Dagen D

Först tänkte jag ”jag orkar inte”.

Det var när utbildningen var som tuffast. Sedan har det varit utbildning med handledare i en vecka och jag får nog erkänna att jag grät när jag kom hem i går kväll. Trött och missmodig. Jag kände mig totalt värdelös, sönderstressad och – ja, helt enkelt som en sopa.

Idag var en underbar dag.

Och jag tror att mitt nya jobb kommer att vara det roligaste jag haft någonsin, och då har jag haft många jobb. Det känns hur bra som helst. Från och med idag sitter de som är nyanställda i ett gemensamt rum och har en förundersöknings-stöd som hjälper oss.

Jag fick mycket beröm och klappar på axeln och helt plötsligt kändes det överkomligt igen.

Vilken tur att jag inte sa upp mig i går! Det hade jag inte gjort för jag är en kämpe, men jag kände mig urusel så visst var tankarna där. Nu hoppas jag att morgondagen blir lika bra. Underbara och rara människor är det också. Skärmarna är superbra, hörlurarna riktigt bra, ingen lägger någon stress i jobbet, alla håller tiderna, ingen skriker, lokalerna är riktigt bra och det viktigaste är att jag har stöd från alla håll och kanter samt att det är hur mycket som helst att lära sig om man vill – och det vill jag.

Nu ska jag strax i säng.

Jag väntar på att min islandströja ska bli klar i tvätten. Jag har testat och tvättat mina vantar, som är av samma garn, och det gick bra. Ullprogram förstås. Hoppas jag kommer att trivas i den. Livet blev lite för långt, men nu vet jag och kan ha den som mall när jag stickar nästa. Garnet är redan köpt.

När det gäller mat har jag matlåda med mig till jobbet.

I helgen tänkte jag att jag skulle göra flera matlådor – ja, typ storkok. Fiskgratäng, vegetarisk lasagne, vegetariska biffar etcetera. En annan sak jag har funderat över är matkassan. Det blir nog bättre med den, nu har jag bil och kan veckohandla. Det får bli på torsdagarna om jag jobbar då.

Ja, livet är fint.

Kärlek!

Annonser

Några timmar

Nya potatislandet
Nya potatislandet

Helgen har gått i en rasande fart.

Walle har varit här från fredagskväll till söndagskväll. Det har gått superbra. I fredags åt vi Tacos och tittade på Let´s dance, i lördags körde jag och Walle till mina föräldrar, stannade där i tre timmar och sedan hem igen. Det kändes liten ”hattigt”. Tre timmar är lite och sex timmar i bilen mycket.

Vi har trots det hunnit med en hel del.

Gått promenader med Lady, grävt klart nya potatislandet och jag har planerat lite för växthuset som jag funderar på att köpa. Vi har grillat och jag har fått en liten stund med Janne på tu man hand i går kväll.

Nu är det måndag.

Nya jobbet väntar, två dagar till med handledare och sedan tre dagar då vi sitter själva med en ”vandrade” förundersöknings-stöd som ska supporta oss. Det känns som ett mycket roligt arbete, trots att vi egentligen bara sysslar med eländigheter i samhället.

Idag skulle jag fortsatt att gräva (djupgräva) potatislandet.

Men regnet strilar och jag ska sticka. Det är de sista varven på tröjan och jag hade hoppats på att bli klar till i morgon – fast det känns rätt otroligt just nu. Skam den som ger sig.

Kärlek!

Tiden

Tiden
Tiden

Jag måste ha haft oceaner med tid innan jag tog det jobbet jag har nu.

Den här veckan går jag bredvid. Igår var min handledare sjuk och jag sa ”jag sitter själv”. Samtalen rullade på, jag tog inte så många och kände ingen press att skynda på. Istället gjorde jag en anmälan i taget. I flera av dem fick jag ringa tillbaka för jag hade glömt att fråga det ena eller det andra.

Därför tänkte jag sitta själv i dag också.

Det är ju inte så att jag är utelämnad, tvärtom. Det finns en person som fungerar som stöd och massor av trevliga kollegor runt om att fråga. När min handledare var tillbaka idag så frågade hon om jag skulle gå bredvid – jag sa till chefen att jag gärna satt ensam. Men det skulle jag inte.

Nu funderar jag förstås på att något är fel.

De som satt närmast gav mig beröm och sa att jag gjorde bra ifrån mig. Varför räcker det då att en säger ”nej, du ska gå bredvid” för att jag ska ”säcka” ihop? Jag fattar inget alls.

I morgon tänker jag fråga. Det är lika bra.

Nu ska jag sticka lite grann. Och försöka sluta tänka på det där. Jag måste lära mig att inte ta ut svängarna, jag måste lära mig och hålla tyst.

Det tar på krafterna att ha ett nytt jobb.

Lycklig men trött

Hortensiapelargon

Jag är ledig idag.

En dag. Sedan är det full fart hela nästa vecka. Jag har plockat fram lite skor som passar bättre nu när snön är borta, en jacka och lite annat hänger på vädring. Jag har gjort en budget eftersom jag nu är bilägare. Strax ska jag ge mig på att plantera de små plantorna jag drivit upp från frö, det borde jag har gjort för en vecka sedan men tiden har inte funnits.

I eftermiddag kommer Janne.

Oskar var här en sväng, han och hans familj dyker upp i kväll. Tröjan jag stickar på har jag börjat med mönstret. Igår tänkte jag ”det stämmer inte, men det är väl så det ska vara” trots att jag mycket väl insåg – allra längst in i hjärnan – att det var fel. I morse tände Janne en brasa och vi drack kaffet framför den och då passade jag på att sticka baklänges.

Nu har jag inte tid att sitta här längre.

Jag ska plantera. Något jag är glad över är att jag långsamt håller på att byta ut alla plastväxter mot riktiga. Hurra för det! Och jag har flyttat sandlådan som en förberedelse till växthuset och jag ska gå en skön runda med Lady lite senare idag.

På jobbet är det tufft.

Jag går bredvid en söt tjej som är duktig och trevlig, men jag är liksom inlåst på något sätt. Jag är van att gå för fullt och nu har jag både hängsle och livrem som håller emot (dock inte tjejen, hon är supertrevlig) – det är liksom i min själ det tar för lång tid.

Självklart får jag inte berätta om det jag får höra. Synd, för himmel vad det händer mycket i Sverige och de som tror att Polisen inte har kontroll har fel. De jobbar hårt och i det tysta och vet mycket mer än vad allmänheten tror. Det är en myndighet som har många delar och det är ett väl smort maskineri. Mycket intressant.

Kärlek!

Uppdatering

Städa
Städa

Ja, så får det bli – en uppdatering.

Jag har haft dåligt med tid att skriva här, det är sällan det har hänt. Uppehåll har jag gjort på grund av orsaker men den senaste månaden har det varit brist på tid. Vi har haft föreläsningar mellan 8 till 17 mest hela tiden, ingen återhämtning och sent hemma.

Bilen var jag tvungen att köpa.

Också det är en stress som har lagts ovanpå allt annat. Sedan har jag försökt hinna umgås, men jag har inte varit lik mig själv – jag har försökt men haft svårt att klara av det. Nu är det över. Igår hade vi examinationen och jag klarade det på 33 poäng av 35 möjliga. Ett fel (ett fel som jag borde ha haft rätt på, men jag erkänner att det var ett fel) samt ett annat som alla i gruppen hade fått bock på. Synd. Men godkänd blev jag i alla fall och sedan var det till att rusa in på Ica, ta bussen hem, laga mat och sedan kom Janne.

Trädgården. Alltså, jag gick ut i måndagskväll och kantade lite.

Vilken underbar känsla att kunna ta lite och sedan gå in. Det är ett underbart liv. Igår gick jag ut och tog resten. I morgon är jag ledig och då tar jag bilen för att åka till Nässjö och köpa penséer och jord.

Efter examinationen igår fick vi sitta bredvid som medlyssnare.

En jätterar tjej, Camilla, guidade mig och vi pratades vid lite privat också. Jag kände mig välkommen till skillnad mot ett tidigare misslyckande som nästan fick mig att hoppa av allt.

Idag har jag gått på promenad i isande vindar men med sol.

När jag var nere vid dammen kom skolklasser i små klungor, de hade tipspromenad. Jag stannade för jag tyckte mig nog känna igen någon. Det var Nicole, Walles bästa kompis. Hon sa att Walle var på väg så jag stannade och väntade in honom. Han började nästan gråta när han såg mig. ”Mormor” och så hoppade han upp i min famn och jag fick krama honom, viska fina ord i hans öra och säga ”känner du mitt hjärta mot ditt hjärta”. Vad jag älskar barnbarnen!

På lördag om en vecka tar jag bilen ner till Skåne.

Både Lady och Walle följer med och hälsar på. Jag tänkte laga mat här hemma och ta med ner (mamma hatar att laga mat så det blir en bra lösning). Tröjan jag stickar? Jodå, det går framåt. Jag knäckte mönsterkoden innan helgen och så stickade jag (det skulle vara några varv runt oket i grundfärgen) och bröt stickan! Nu har jag beställt och fått en ny sticka.

Faktiskt fattar jag inte att jag har lyckats (inte klar ännu).

Min första tröja! Jag tyckte det var så roligt att jag har köpt garn till en andra tröja i andra färger (förstås). Kul!

Nu ska jag lägga på en vedklabbe i kaminen och sätta mig och sticka en liten stund. I dag jobbar jag mellan 14 och 22. Jag ska träffa min handledare och jag hoppas det faller väl ut, det är viktigt att det känns bra för mig.

Kärlek!

Hej hej!

paus
Hej hej!

Solen strålar och jag lever!

Jag hade en urskön söndag med lunch på altanen tillsammans med Sara och hennes familj, lite jobb i trädgården, en promenad med Lady och hela tiden strålade solen. Finfint! Idag var det utbildning igen – sista dagen. I morgon har vi examination och jag hoppas det kommer att gå bra.

I kväll fick jag känna hur det var att bo här.

Äntligen! Jag gick ut och sopade rent trädäcket från granbarr, is och snö. Sedan kantade jag en liten bit i mitt land. Jag längtar redan till i morgonkväll när jag ska fortsätta. När jag inte bodde här kunde jag inte göra just det där med ”lite i taget”, istället fick jag fara fram som en furie för att hinna med.

Det är helt enkelt underbart och jag ser fram emot alla sköna kvällar efter en lång vinter.

Kvällar där jag kan gå ut och dra upp lite ogräs, rensa, kolla plantor, ändra lite och städa upp och klippa gräs…listan kan göras lång.

Nu ska jag plugga lite inför morgondagen.

Jag har bullar på jäsning.

Kärlek!

Bilen

Bilen
Bilen

Alla har tyckt att jag varit lite lustig som inte haft en bil.

Någon trodde till och med att jag inte hade körkort. Men jag har inte saknat något fordon, i fjorton år har jag åkt buss och tåg samt cyklat eller gått – men nu håller det inte längre. Det skulle bli en bil för 20000, det hade jag tänkt mig – men det blev en betydligt dyrare. Dock känns det bra och i morgon ska jag hämta den. Det blev en Toyota Corolla Verso, serviceboken är komplett och den har gått 14000 mil.

Trots att jag missade tåget i morse och en dunderförkylning så känns dagen bra.

Janne har lite och göra och håller sig hemma hos sig, jag har ätit en god vegetarisk lasagne och en ännu godare sallad till. Jag börjar finna mig i livet med nya jobbet, fast ännu är det enbart utbildning. Livrädd samtidigt som jag är pepp. Just nu har vi några dagar som handlar om förhör.

Jag har tänt en brasa.

Det blir lite att sticka innan jag ger mig på hemuppgiften. Vi ska nämligen öva det där med förhör i morgon. Det känns som en riktigt bra del i utbildningen, om än lite nervöst för det är inte det lättaste.

Ja…så livet är ok.

Kärlek!