Alla hjärtans dag

IMG_2073

Jag är hemma från jobbet.

Sjuk och risig. Mamma flyttade hit upp den 7 februari och innan dess har jag slitit med hennes lägenhet. Jag har fyllt i papper och fixat möbler, jag har grejat och skruvat och ordnat. Men hon är inte nöjd, hela tiden är det något hon saknar – och tro mig, jag förstår!

Men i samband med att jag fortfarande bor hos Janne, fixat med flytten av mamma och jobbat heltid känner jag mig som en trasa och ganska risig.

Det dröjer några dagar till innan jag kan flytta hem.

Jag vill bara att det ska flyta på. Nu ska jag inte klaga för i söndags sa jag till Janne att ”nu går jag till mamma”, alltså bara det! Slippa köra 25 mil åt vart håll. Mamma säger att hon har ett lyxliv och så trycker hon in allt hon har, av den fina lägenhet som vi fixade åt henne är det nu fullt av prylar. Enligt mamma så ”fanns det inget” när hon flyttade in.

Idag håller jag på att tvätta alla hennes kläder.

Inte för att de är smutsiga utan för att de luktade illa. Mamma blir superarg på grund av det, men jag vill att hon ska vara fräsch, ren, dofta gott och jag har beställt fotvård och frissa åt henne.

Nu ska jag tillbaka till sängen, så jävla risig!

Annonser

Badrummet

renoverabadrummet

Jag har vetat att jag skulle renovera badrummet.

Fast det har ju inte varit någon panik. Jag och Oskar bestämde ett datum som blev framflyttat, men nu har de satt igång. Det kommer att ta två veckor så jag räknar med tre veckor. Under tiden bor jag hos Janne.

Janne har inrättat sitt liv och boende efter vad som är viktigt för honom.

Vi lever olika liv. Jag kan inte säga att jag trivs borta, inte ens hos Janne. Jag är en hemkär katt. Samtidigt är jag förstås tacksam för att han låter mig bo hos honom.

Mina saker – ja, jag saknar dem.

Alla bra och praktiska saker som Janne struntar i. Mitt lilla hus i ett plan. Mina böcker. Mina garner. Fast jag har tagit med mig garn och strax ska jag sätta mig och sticka. Min plan är att under de här tre veckorna jag bor hos Janne ska jag göra klart ett par vantar som har känts besvärliga och en liten kofta.

Eftersom jag vägrar städa hos honom, det får han göra själv, kan jag sticka när jag har ledigt.

Jag kommer antagligen inte att ge mig tid att svara på kommentarerna här, men jag läser och gläds över allt som skrivs. Mamma kommer att flytta upp. Det blir mycket jobb med det och allt ligger på mig, men jag får hjälp av Sara och lite hjälp av Oskar.

Om någon vecka ska jag åka till Ikea och handla nya möbler till henne.

Hon ska helst släpa med sig grejor från där hon bor nu, men jag försöker avstyra allt från nylongardiner till fuskfårskinn som har sett bättre dagar.

Kärlek!

Janne

Midsommardagens tur

Jag är hemma hos Janne.

Han är inte här och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Mörkt och kallt istället för mina mjuka mattor, brasa och annat som jag tycker är trivsamt. Men jag vänjer väl mig. Anledningen är att jag vill ge hantverkarna chansen att fixa mitt badrum i lugn och ro och för att jag ska slippa damm, kaos och vara artig. Men, jag längtar redan hem. Fast jag måste tillägga att det är snälla av Janne att låta mig husera här under dagtid när jobbarna är hemma hos mig.

Det blir nog bra vill jag tro.

Men, jag hade tänkt göra en pasta- och butternutpumpa-gratäng och saknar redan kryddor, för det finns det inte gott om här. Rosmarin till exempel. Annars är jag trött. Mamma har fått boende här i Bodafors och jag ska, tillsammans med Oskar, hämta hit henne någon gång längre fram i vår. Det blir en liten fin tvåa i Bodafors med service dygnet runt. Hur skönt är det inte för henne och för mig.

Hon är förstås nervös.

Efter sextio år i samma hus ska hon inte bara lämna byn utan även huset. Hon säger att hon är glad och jag tror henne. Min bror säger mest att hon inte kommer att trivas. Hoppas han har fel.

Jobbet är otroligt intressant och roligt.

Jag gillar framför allt några av förundersökningsledarna. Egentligen allihop, men en del är så himla skickliga att jag blir alldeles yr och glad. Men jobbets tider och den sociala biten gör mig supertrött. Jag är ju van vid ett annat sorts klimat. De är så himla söta, pimpinetta och – ja, de är allt som jag inte är för att inte tala om tiderna. Tiderna tröttar ut mig.

Jag tänkte att jag skulle sticka mycket när jag är hos Janne.

Alltså, om jag jobbar 15-23 så är det bäst om jag är här så att hantverkarna kan rå sig själva. Jag har ju inte så mycket att göra och jag kan inte ut och gå med båda hundarna för Krut drar och jag orkar inte hålla honom och att bara ta Lady när Krut ser det är inget jag kan göra för då ylar han sig sönder och samman.

Men nu ska jag kolla öppettiderna på bibblan.

Jag ska lämna tillbaka två böcker som jag inte kunde hitta, men tursamt hann att låna om. Barnen hade gömt dem under en fåtölj….

Kärlek!

Orden

wallenovember18.JPG

Jag har bloggat sedan länge. Någon gång på 90-talet började jag och då kallades det för ”reload”. Så här glest som det är just nu mellan inläggen har det inte varit på de här 25 åren. Livet är annorlunda sedan jag flyttade upp till Småland. Numera är jag glad om jag har en ledig dag där ingen pockar på min uppmärksamhet.

Bra saker är att jag vill ta till mig allt när det gäller att sticka och sy.

Nästa vecka kommer lite grejor från Ikea, jag ska göra om på pojkarnas rum. En del ska bli ”sy-avdelning” och ”skrivavdelning”, det förstnämnda till mig och det sistnämnda till pojkarna.

Mamma mår allt sämre både psykiskt och fysiskt.

Jag försöker ringa varje dag och oftast lyckas jag också. Ibland tappar jag tålamodet med henne när hon klagar för mycket. Jag tycks samla på klagande människor runt mig, Janne är också mycket för att klaga och ibland orkar jag bara inte. Hur jag än spjärnar emot så sänker det mig en aning. Jag vill helst bara vara nöjd med det jag har som en brasa, en kopp kaffe, en bok och så sticka eller sy. Städa, promenera – ja, listan kan göras lång. Jag inser att andra inte har den förmånen att må bra och bli glad över små ting och händelser.

Snart kommer mamma att flytta upp hit.

Jag har flera gånger frågat om hon vill bo hos mig tills det att hon får ett eget äldreboende, men hon säger nej. Hon har svårt att skiljas från sina grejor och det är en pärs att höra på allt tjat om vad vi måste göra och allt ska göras när hon ser på.

Hon tror också att ”man kan inte flytta på en dag”.

Jo, mamma, det kan man och måste man, svarar jag på hennes tankar. Hon tycks inte inse att vi varken har kraft eller tid att köra de här 25 milen fram- och tillbaka gång på gång.

Nu ska jag dricka kaffe och sticka.

Hela eftermiddagen och kvällen har jag för mig själv. Genom att bjuda Janne på mat i morgon efter jobbet och Sara och Oskar med barnen på fredag så lyckas jag sno åt mig en dag för mig själv utan tider att passa.

Kärlek!

Söndag

Storesjon4november
Storesjön 4 november 2018

Dagen har gått upp i rök.

Efter frukost gick jag en sväng med Lady, sedan macka och lite stickande framför brasan. Milde tid vad skönt att sitta i fåtöljen och sticka och sedan inse att ögonen faller ihop och tillåta mig slumra en stund.

Lady är nöjd över att vara hos mig.

Inbillar jag mig. Igår stickade jag klart vante nummer två, det är isländska garnet Lettlopi och det gick fort. När jag lade vanten bredvid den jag redan stickat insåg jag att det var två högervantar. Jag stickar med en tumkil och vanten ”rättar” därför inte till sig.

I natt gnällde Lady.

Medan hon var i trädgården och skötte sina behov rev jag upp vante nummer två. Den blir nog klar i dag. Och så har jag gjort det felet också,det att sticka två högervantar. Haha!

Jag har städat det lilla förrådet, tidigare extra-toaletten.

När Oskar skulle göra i ordning tvättstugan i torsdags var jag fortfarande så dålig att jag inte orkade mer än att kasta in alla grejor i tvättstugan till förrådet. Men idag är det ordning på torpet. Och när jag ändå var igång var jag vid återvinningsstationen, det är märkligt att ett singelhushåll kan orsaka den mängd sopor som det faktiskt gör.

Nu ska jag sticka en stund.

Sedan tänkte jag ge mig på barnens rum. I morgon ska jag åka till Nässjö och se om Optimera har en bordsskiva som är tillräckligt lång för mina planer att skapa ett kombinerat sy- och barnrum. Förutom det måste jag ringa om pappas tv-abonnemang, om taxan för deras hemtjänst, till min bankkvinna för att betala det sista på huset och fixa med lite annat. Snart är ytterligare ett ekonomisk mål uppnått. Det är pengarna för lägenheten som jag tar en del av och betalar resten på huset.

Det känns bra!

Nu ska jag vidare i dagen.

Kärlek!

Ljuset

lyser

Jag är superdålig på att fatta grejen när jag är sjuk.

Det räcker med en förkylning så golvar humöret mig. I går var Oskar här och fixade min tvättstuga. Lite enkla saker som förändrade och gjorde att det såg ut som en ”dollar-tvättstuga”. Tvättmaskinen flyttades och torktumlaren sattes ovanpå den. Ett nytt och fint litet handfat med kommod istället för ett stor schabrak i stål. Rent och snyggt.

Nu ska jag hitta en lagom liten hylla att ha grejor på som hjälmarna, hundmaten med mera.

Idag ringde jag vårdcentralen. Fick komma till en sjuksköterska som lyssnade på mina lungor. De var ok. Det rosslade lite, men jag fick en hostmedicin utskriven och jag känner mig genast bättre. I morgon stannar jag hemma från jobbet, det blir fem dagar på raken. Men det känns faktiskt helt ok, jag måste släppa det där som sitter i sedan mitt förra jobb. Där ställde det till en massa besvär om någon var sjuk. Jag hade turen då att sällan vara borta, men på nya jobbet har jag varit hemma två gånger på två månader.

Jag tänker på mamma.

Hon är van att vara dålig. Kan knappt gå. Gråter när hon tänker på hur det blir allt smutsigare i hemmet, hur allt faller ihop (hon har städhjälp, men det är ju från hemtjänsten och inte många timmar och inte som hon egentligen vill ha det). Hon har svårt att andas, psoriasis, post-polio, hjärtflimmer, hjärtsvikt och massor av annat – ändå är hon för det mesta helt ok i humöret.

Det som är ledsamt med mamma är hennes bitterhet.

Hon är bitter på mycket som har hänt i hennes liv. Ibland orkar jag inte lyssna. Tyvärr. Jag säger det till henne ”inte i dag mamma, jag orkar inte lyssna på det”. Det är saker som har hänt nyligen och det är saker som hände för fyrtio år sedan. Jag har lärt mig mycket av det. Den som är bitter förlorar nuet. De som orsakades mammas bitterhet då för många år sedan är döda och begravda sedan länge.

Jag är så himla glad att mitt humör har kommit tillbaka. Det glada humöret.

När Oskar var här i går var jag mest trött. Orkade knappat prata, somnade på soffan, lät honom köpa en pizza som vi delade – ja, alltså helt olikt mig. Inte det minsta glad över fina nya tvättstugan. Men idag har jag sprungit in där och kikat titt som tätt.

I morgon kväll ska jag gå bort till Oskar och barnen.

Umgås lite, krama ungarna och lämna en julklappskatalog som de kan önska ur. Nu ska jag strax i säng. I morgon tror jag att jag ska ge mig på att sy de där inch-figurerna som ska bli lapptäcke. Komplicerat, men jag har läst några gånger och ska nog få kläm på det.

Kärlek!

Dansa

Walle är trött på att vara modell

Jag skäms alltid efter att ha varit nere i det svarta hålet.

Vad har jag att klaga över? Absolut inget! Jag tänker på alla handikappade som kämpar på utan att vara besvärliga. Jaja..jag föll ner i det där svarta hålet igår. Idag har jag varit hemma från jobbet, dunderförkyld igen. Där försöker jag sluta upp att känna dåligt samvete eller förklara mig. Jag kan inte svara i telefon när jag har hostattacker som uppträder på ett sätt som när man har spytt en hel dag och magen krampar.

Jag gick till Apoteket och köpte lite tabletter mot hostan.

Turligt nog har vi en bra bilverkstad här i Bodafors, jag körde mycket försiktigt dig på mina sommardäck med dubbdäcken i bagaget. 250 kronor är en skitsumma för att slippa göra det själv eller be någon annan.

Det är rått och kallt på utsidan.

Men jag försöker tänka på det som är bra. Den enda jag möjligen ansvarar för är mamma, resten runt om mig är vuxna människor och deras öden hänger inte på mina axlar. Bara att däcken blir bytta är en stor befrielse.

För en månad sedan började jag sticka på ett par sockar.

I ett mycket dyrt garn. Det halkade av på stickorna och jag tappade maskorna. Eftersom jag är typen som ska göra en sak klar innan jag börjar på nästa har jag inte stickat något alls på den här tiden. Men när jag var på Syfestivalen i Stockholm i lördags köpte jag garn att sticka med på bussen. Älskade Letlopi, isländsk ull. Snart är ett par vantar klara.

Ibland sätter jag krokben för mig själv.

På Syfestivalen var det som Kiviks marknad. Högt stökigt och med massor av säljare. Synd att jag inte var på jakt efter en symaskin för det var ”mässpris”. Dessutom hostade jag som en galning och snorade likaså. Hes var jag också. Lägg till stressad… Jag hade en kvinna bredvid mig på bussen som pratade hela vägen upp och hela vägen hem. Det är jobbigt för mig.

När jag säger, till de flesta jag diskuterar med, att jag måste få vara själv.

Ja, då svarar de alltid med att de också tycker om att vara själva. Men det är sällan de fattar för var och en dömer efter sig själv. De flesta gillar ju att vara själv då och då, ska jag inte gå sönder måste jag få vara ensam mycket mer än en normal människa. Det är svårt att förstå för de flesta efter deras ”vara ensam” döms efter hur de själva önskar sig. Ungefär så.

Fast nu ska jag ta en paus.

Måtte jag hitta mig själv igen, det har varit jobbigt sedan pappa dog. Alldeles för mycket runt mig med press, krav och elände.