Tog en promenad

IMG_2736.JPG

Jag hade kameran med mig idag.

Nu är jag hemma och har börjat koncentrera mig på att förstå Lightroom. Fast jag ska brygga mig en kopp kaffe, fixa brödet, ta upp bullar för Janne kommer på en kopp kaffe.

Timmarna räcker inte till.

Annonser

Söndag, Tid & Janne

Min nya cykel
Min nya cykel

Han säger inte så mycket, han…Janne.

Jag har berättat flera gånger att jag behöver tid. Trots allt bor vi inte ihop och jag behöver vara ensam, jag behöver tid för att till exempel tvätta, städa, fixa med bilder och annat. Ändå får jag dåligt samvete när jag säger att jag sover hemma eller att jag, som idag, vill ha en hel dag för mig själv. Jag skäms över det, men jag måste få vara ensam annars blir jag inte den Eva jag vill vara och är i grunden.

Igår var vi i Jönköping och åt gott.

En stor fet köttbit och jag funderade på hur vi kunde smaska i oss. Märkligt det där med att vi dödar, lägger på spisen och sedan tuggar på. I går kväll ägnade jag tiden åt att läsa, tvätta och sätta fördeg till danskt rågbröd. När jag skulle sova tog jag med mig boken om Lightroom och sedan var jag på väg upp igen för att se om jag kunde greppa programmet. Fast jag somnade och tur var väl det.

När Janne är här är det tidig sängdags.

När jag är själv är jag ofta uppe till efter midnatt och det gillar jag. Fast det är ovant att vakna sent. Nu under förmiddagen har jag suttit och sorterat bilder. Jag inser att kameran har legat i träda för jag har inte kunnat redigera bilder. Men nu ska jag packa kameraväskan och ge mig iväg på en promenad.

Hela tiden måste jag välja.

Idag vill jag syssla med bilder, promenera, cykla, baka och slipa köksbordet. Det är saker jag hade hunnit med, fördelat på några dagar, om jag hade bott i Bromölla. Det är det dåliga samvetet som säger att jag måste se till att andra är nöjda i första hand.

Ja…så nu hoppas jag kunna fixa lite fina bilder.

Jag har i alla fall hunnit så långt att jag kan importera till Lightroom och sedan klassificera.

Nu vidare i dagen.

Bra insikter

cropped-cropped-hjartat-e1517119438251

Glada grejor.

Jag surfade in på Moderskeppet för att se om de hade instruktioner till Lightroom. Det hade de boken som Mattias skrivit och som jag gärna velat ha men som är slut på förlaget. Hurra!

I morse steg jag upp tidigt.

Jag satte en deg som ska jäsa i tolv timmar i kylen och jag var ju så sugen på att baka mer. Min assistent snurrade runt i 12 minuter medan jag åt min gröt. Dessutom har jag egen tid för mig själv i kväll och i morgon kväll. Jag tror jag ska ringa barnbarnen och be dem komma över på fredag.

Jag tänkte vi skulle baka, läsa sagor och umgås.

En insikt jag kommit fram till är – igen – att jag måste ha egen tid. Inte egoistisk tid utan tid att göra det jag tycker är roligt. Det är inte lätt. Jag känner mig skyldig när jag inte vill träffa Janne så fort jag är ledig utan hellre vill göra mitt egna.

Just nu är jag så jäkla glad för att jag ska göra min papier mache-kvinna. Känslan att ha egen tid både i kväll och i morgon. Helt underbart. Att tända en brasa, dricka starkt kaffe på nymalda bönor, sticka, fixa och drömma. På söndag hoppas jag få tid att sitta ner lite med Lightroom, fixa med mina bilder och är det fint väder ska jag ta en riktig repa med min mtb.

Fast nu är det jobb!

Kärlek!

Bra & Mindre Bra

cropped-pexels-photo-30732

Det finns bra grejor som händer nu.

Tror jag i alla fall. För någon dag sedan köpte jag en riktig hushållsassistent. Bara en sådan sak! Dels att jag kan köpa rakt upp och ner och att jag gjorde det. Jag har i några års tid funderat på en assistent, men mest bara tittat på tester och annat. Priset har fått mig att avstå. Nu köpte jag en Ankarsrum med 7 års garanti.

Genast bakade jag.

Ljust surdegsbröd och det blev riktigt bra. Nu ska jag planera nästa bak, eftersom det ska till en fördeg och det ska jäsas länge så är det inte bara att köra igång. Jag tänkte baka på fredagskväll. Sedan får jag liksom tänka bakåt, när ska jag köra igång surdegen och när ska jag baka.

Sedan har jag tagit tag i två saker som legat och pyrt.

Jag har äntligen kommit mig för att byta sopkärlet. Det har blivit som mest tre påsar sopor på två veckor, för det mesta bara två. Nu har jag beställt byte och även om det kostar 200 kronor att få det gjort så blir det billigare.

Det känns löjligt att säga ”många bäckar små blir stor å”.

En assistent för tusenlappar och så mindre sopkärl som kostar femhundra mindre om året. Å andra sidan blir jag glad när jag ser assistenten och längtar tills fredagskväll. I övrigt är jag fortfarande inte mig själv. Spänt läge, stressat läge och jag som bara vill ha lugn och ro.

Sedan har jag mindre bra-kategorin.

Jag köpte Adobe Lightroom eftersom mitt Photoshop helt plötsligt var för gammalt. Jag har försökt få det att fungera men tydligen var det helt ute och när jag ringde supporten hade stängt ner. Till slut köpte jag Adobe Lightroom 6, men jag får knappat det att fungera. Tid till att kolla in kursen på Moderskeppet har jag inte heller haft.

Min tid är splittrad och jag känner mest hela tiden ”jag orkar inte”.

Det räcker att jag inte kunde redigera bilden i det här inlägget för att jag skulle börja gråta. Ingen vettig bok tycks heller finnas, men jag litar på Moderskeppet och får jag bara lite tid över så ska jag nog få det att fungera.

Mamma tror att jag och Sara ska köra fram- och tillbaka när hon ska flytta.

Jag försöker säga att det fungerar inte. Vi jobbar heltid och vi orkar inte. Vi kan flytta på en dag för jag åker med en bil och Sara och Oskar med sin bil plus släp. Jag hoppas jag inte gjort något dumt som sökte boende till mamma här uppe. Jag tänkte att i måndagskväll var jag med Walle på mtb, i går var Janne här, i kväll jobbar jag – jag som bara vill ha lugn och ro?

Det har blivit för mycket just nu.

Men nu ska jag fixa lite här hemma, gå en promenad (fast jag borde nog hellre dra en repa med mtb och låta det gå fort).

Vänner & Samla

samla.jpg

Jag pratar för mycket.

Det handlar antagligen om att jag inte har några vänner. Därför blir det att jag pratar för personligt på min arbetsplats till mina kollegor. Efteråt får jag ångest, i alla fall en mild sådan. Vänner. Jag har faktiskt inga vänner. Inte ens en enda vän. Jag orkar inte höja blicken just nu, det får vara som det är. Alltför många gånger har jag trott att jag har haft vänner, men var det inte. Det är som det är och just nu orkar jag inte ens bry mig, mer än att jag ska lära mig att hålla käften. Käften, Eva!

Annars försöker jag nog samla ihop mig.

Idag har jag hittat några glädjeämnen. Bilen gick igenom besiktningen. Alltså, bara det! Inga dyra reparationer. Tack! Sedan åkte jag in till Nässjö och gick en sväng där. Bara det…jag har liksom inte gått i Nässjö tidigare, mer än sprungit igenom de två till tre största gatorna.

Just nu spretar allt.

Det kör omkring en ångvält i bröstet på mig. Jag försöker koppla av och det är skönt att ha någon kväll för mig själv då och då.

Nä..jag har svårt för att skriva. Ja, till och med det. Kan inte riktigt blicka över allt som händer runt om mig. Mamma har det eländigt just nu. Låst till att sitta i soffan i stort sett hela dagen. Svårt att klä på sig, om hon ens kan det. Kan inte ta ett steg för egen maskin. Blandar ihop saker.

Det jag känner är ”jag orkar inte”.

Fast det måste jag ju göra. Orka. Måtte saker och ting gå smärtfritt framöver. Bilen gick i alla fall igenom.

Ro

Väggen.jpg

Jag vill bara ha ro.

Men det tycks vara en orimlig tanke. Hade det inte varit för barnbarnen och att mamma ska flytta hit upp hade jag sålt huset och köpt något litet på ett ställe där jag fick vara ifred. Jag är ingen självklarhet för någon, ingen äger mig, ingen har rätt att vara nonchalant mot mig.

Det är uppenbarligen en tid där jag får mig lära mig många läxor.

Men jag har lärt mig att inte gå emot min magkänsla. Känns det inte bra ska jag inte tvinga mig till något. Jag bestämde mig för längesedan att jag inte tänker kompromissa för att andra ska må bra och jag ska sitta kvar med ont i magen – alltså en dålig magkänsla. Jag inget behov av att må dåligt eller på något sätt se bort från det som gör ont för att andra ska må bra.

Jag vägrar.

Mamma ville inte vara kvar på korttidsboendet. En natt och sedan vägrade hon stanna kvar. Hon blev illa behandlad och det är anmält till IVO. Hon är mycket sämre och från att kunnat gå hjälpligt några steg kan hon inte gå alls numera. Hemtjänsten hjälper henne med det dagliga så gott de kan, och de gör ett jäkligt bra jobb. I morgon är jag ledig och då åker jag ner igen för att städa. Mamma har kräkts under kökssoffan, hon ramlade och blev sjuk där på golvet.

I fem timmar låg hon där.

Nu har hon larm. Men hon kan inte gå och det hon var med om på korttidsboendet var så gruvligt att hon hellre lägger sig på rullatorn och långsamt tar sig från soffan till sängen. Jag och Sara hade en idé om att tömma barnens rum och låta henne bo här, men hon vill inte det. Jag vet inte om jag hade orkat.

Sedan har det hänt fler saker.

Sällan har jag tänkt så intensivt att ”sällan kommer en olycka ensam” som jag gör nu.

Nu ska jag ut i trädgården en kort stund, sedan göra matlåda till jobbet och efter det försöka få in ett besök på Ica innan jag ska börja jobba. Jag har dessutom bestämt mig för att mitt hus ska bli min frizon. Det är mitt hus, mitt hem och jag vill ha lugn och ro här. Lugn. Ro. Tid.

Nonchalans och o-respekt. Nej tack!

Vitt och vitt

vittovitt
Vitt som fångar upp vitt

 Jag är så glad.

På en dag har lusten till livet återvänt. Tackar för det! Jag var ute i trädgården flera timmar efter att ha haft möte om och med mamma. Jag lät lusten bestämma och kantade lite rabatter och landet. Det blir så fint och så tänkte jag på pappa som gillade fina kanter runt rabatterna.

Jag är så glad och tacksam för min trädgård.

Sedan har jag börjat på framsidan, men bara lite. Det får bli någon timme då och då. I rabatterna är det fullt av småsten och jag tänkte ändra om en aning. En kortvuxen rudbeckia har inte kunnat ses för funkian har varit i vägen. En del konstellationer ska jag ha kvar medan andra ska flyttas eller tas bort.

Trädgården gör mig lycklig.

Nu ska jag duscha och sedan ta med Lady på en promenad. Hon är min fina kompis i alla lägen. Följer mig i trädgården och lägger sig en bit bort från där jag är och kollar läget eller bara slumrar. Nu ligger hon någon decimeter ifrån mig. Tyvärr måste jag lämna henne till Janne i kväll för i morgon ska jag på utbildning i Linköping med jobbet. Jag åker hemifrån strax efter fem på morgonen och kommer hem någon gång vid åtta – med andra ord tur att jag och Lady har Janne.

Kärlek!